Därför sa Ryssland nej till Ukrainas krav på omedelbar vapenvila i FN

Rysslands avvisande bottnade i en grundläggande oenighet om i vilken ordning diplomatin ska ske. Ukraina och dess anhängare ville ha en fullständig, omedelbar och villkorslös vapenvila som startpunkt för seriösa förhandlingar. Ryssland sade däremot att landet inte tänker avbryta sina militära operationer medan förhandlingar pågår. 6834

Moskva sade nej till vapenvila före förhandlingar

Vid säkerhetsrådets möte om Ukraina den 23 september sade Ukrainas utrikesminister Andrij Sybiha att Kyiv hade accepterat en fullständig, omedelbar och villkorslös vapenvila. Han uppmanade Moskva att göra detsamma innan egentliga fredssamtal inleds. I ett gemensamt uttalande krävde 51 FN-medlemsstater att Ryssland skulle acceptera den linjen. 68

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov avvisade detta. Han sade att Ryssland inte skulle pausa sin så kallade ”särskilda militära operation” under förhandlingarnas gång, oavsett format. Lavrov hävdade också att Europa ville ha en paus för att ge Ukraina tid att återuppbygga sin militära kapacitet. 34

Moskva accepterade därmed inte en vapenvila som förutsättning för förhandlingar. Tvisten gällde alltså inte bara huruvida samtal skulle hållas, utan om striderna skulle stoppas medan samtalen pågick.

Stödet i säkerhetsrådet var inte en omröstning

Enligt rapporteringen ställde sig 14 av säkerhetsrådets 15 medlemmar bakom en vapenvila, tillsammans med Ukraina, EU och fler än 50 länder. 410

Men siffran var inte resultatet av en omröstning i säkerhetsrådet om en resolution om vapenvila i Ukraina. Någon sådan resolution lades inte fram för omröstning vid mötet. Stödet visade diplomatiskt tryck och Rysslands politiska isolering, men innebar inte ett bindande rådsbeslut. 1046

Rysslands ställning som permanent medlem i säkerhetsrådet begränsar dessutom möjligheterna att få igenom en substantiell resolution som Moskva motsätter sig: en permanent medlems nejröst kan hindra ett beslut. Stöd från övriga medlemmar kan därför inte ensamt tvinga Ryssland att gå med på vapenvila.

Energisystem och vinterrisker stod i centrum

Vapenvilodebatten ägde rum samtidigt som båda sidor stod inför risker kopplade till angrepp på energirelaterad infrastruktur inför vintern. FN har tidigare varnat för att attacker mot Ukrainas civila energisystem har lämnat miljontals människor utan el, värme och vatten under långa perioder i minusgrader. 23

Volodymyr Zelenskyj föreslog en mer begränsad, ömsesidig uppgörelse: Ukraina skulle stoppa attacker mot ryska raffinaderier och energianläggningar om Ryssland slutade angripa Ukrainas energisystem, kritiska infrastruktur och livsmedelsexport. 3245

Förslaget var inte ett avtal som redan hade trätt i kraft. Reuters rapporterade att Ukraina och dess allierade försökte få till begränsade överenskommelser om energiinfrastruktur och sjöfarten i Svarta havet före vintern, medan Ryssland visade litet intresse för bredare förhandlingar. 32

Zelenskyj varnade för att Ukraina skulle svara om ingen vapenvila för energiattacker nåddes och att den kommande vintern då kunde bli ”djupt smärtsam” för Ryssland. 32

Civila risker var fortsatt akuta

Insatserna handlade inte enbart om diplomati. Rapportering samma dag beskrev en rysk attack mot Kyiv där minst två människor dödades och 22 skadades. Samtidigt har ukrainska attacker mot ryska energianläggningar också ökat risken för civila skador och skador på infrastruktur. 3341

Det tillgängliga underlaget fastställer inte någon enhetlig, auktoritativ totalsiffra för civila offer som specifikt kan kopplas till säkerhetsrådsmötet eller dess omedelbara sammanhang. Klart är däremot att el-, vatten- och värmesystem blivit en central humanitär fråga inför vintern. 2325

Slutsatsen

Mötet tydliggjorde den stora motsättningen: Ukraina stödde först en fullständig vapenvila och därefter förhandlingar, medan Ryssland sade att förhandlingar inte förutsätter ett stopp i de militära operationerna. 834

Det förklarar varför det breda internationella stödet inte omedelbart ledde till att striderna upphörde. Säkerhetsrådet kunde öka det diplomatiska trycket, men utan ryskt samtycke – eller en bindande åtgärd som Ryssland inte blockerade – förblev kravet på vapenvila ett politiskt krav snarare än ett verkställbart resultat.