EU-ambassadörerna misslyckades med att slutföra en uppgörelse före midnatt den 22 september eftersom EU:s riktade sanktioner mot Ryssland kräver enhälligt stöd. Lettland ville inte godta kompromissen, som innebar att två välkända affärsmän skulle avföras från sanktionslistan. Paketet skulle ha förlängt restriktionerna mot nära 3 000 andra personer och enheter i hela tre år – en ovanligt lång period – men Lettland ansåg att avlistningarna var en oacceptabel försvagning av trycket på Ryssland.
14
18
Kompromissen som låg på bordet
Förslaget bestod av två delar som var kopplade till varandra:
- Alisjer Usmanov och Michail Fridman skulle avföras från EU:s sanktionslista, vilket skulle upphäva de tillgångsfrysningar och reseförbud som gällde dem.
- Övriga riktade sanktioner skulle förlängas i 36 månader, i stället för den vanliga kortare förlängningen. Därmed skulle nästa stora politiska strid om förnyelsen skjutas upp till 2029.
3
14
Diplomaterna hade nått en preliminär överenskommelse, men den behövde godkännas av varje EU-land. Lettland höll inne sitt godkännande, och paketet kunde därför inte slutföras.
18
24
Varför Frankrike, Slovakien och Luxemburg ville avföra dem
Länderna bakom kraven hade enligt rapporteringen inte nödvändigtvis samma motiv.
Slovakien hade varit centralt i det tidigare dödläget och drivit på för att Usmanov skulle tas bort från listan. Rapporteringen pekar också på att landet ville få Fridman avförd som en del av den slutliga kompromissen.
3
13
Frankrike ville få Usmanov avförd mot bakgrund av uppgifter om att det skulle kunna bidra till att franska medborgare som hålls frihetsberövade i Azerbajdzjan släpptes. Flera medier har rapporterat om denna diplomatiska koppling, men den är inte fastställd som ett formellt krav från Azerbajdzjan.
2
12
14
Luxemburg uppgav att om Usmanov avfördes borde även Fridman avföras. Uppgifter har kopplat Luxemburgs hållning till Fridmans skiljeförfarande mot landet, där han kräver omkring 16 miljarder dollar med anledning av frysta tillgångar. Tillgänglig rapportering fastslår dock inte att detta var Luxemburgs avgörande motiv.
1
3
Därför blev Lettlands nej avgörande
Lettland blev den sista spärren eftersom individuella EU-sanktioner kräver samtycke från alla 27 medlemsländer. Landets bedömning var att en uppgörelse där två personer avfördes i utbyte mot en längre förlängning skulle urvattna EU:s sanktionspolitik.
Lettlands utrikesminister Baiba Braže sade, enligt rapporteringen från samtalen, att sanktionerna borde ”skärpas, inte försvagas”.
14
Situationen visar sårbarheten i ett sanktionssystem som bygger på enhällighet: även när ett omfattande paket har brett stöd kan en enda regering stoppa det genom att motsätta sig en del av kompromissen.
Vad som stod på spel vid midnatt
Den omedelbara risken gällde EU:s individuella sanktionslista – tillgångsfrysningar och reseförbud för nära 3 000 Rysslandskopplade individer och enheter. Ett tidigare misslyckande hade redan tvingat EU att ge sig självt en teknisk förlängning på sju dagar, från den 15 till den 22 september.
14
16
Om EU inte kunde slutföra de nödvändiga rättsliga stegen med enhälligt stöd riskerade dessa riktade sanktioner att upphöra. Det handlade alltså om betydligt mer än två namn: tvisten om Usmanov och Fridman hotade den rättsliga kontinuiteten för hela systemet med individuella sanktioner.
14
18
Det innebar däremot inte att samtliga EU-åtgärder mot Ryssland skulle försvinna. De separata ekonomiska sektorsanktionerna omfattades inte av denna förnyelse och skulle inte påverkas.
14
Reaktionerna inför nya samtal
EU:s utrikeschef Kaja Kallas uppmanade medlemsländerna att bevara sanktionerna och sade att tjänstemän arbetade för att snabbt slutföra förnyelsen. Hon betonade behovet av stabilitet i sanktionssystemet medan förhandlingarna fortsatte.
20
30
Ukrainas premiärminister Sergij Koretskyj uppmanade EU att inte lätta på sanktionerna. Han framhöll att Europa inte kan behandla dem som möjliggör Rysslands krig som vänner medan Ukraina fortfarande attackeras.
39
Litauens utrikesminister Kęstutis Budrys argumenterade också offentligt för ökat tryck på Ryssland och på dem som möjliggör Kremls aggression. Hans rapporterade uttalanden gjordes i samband med diskussioner om ytterligare Rysslandsrelaterade åtgärder, inte som ett dokumenterat uttalande specifikt om kompromissen kring Usmanov och Fridman.
41
De planerade samtalen på tisdagsmorgonen handlade därför både om två möjliga avlistningar och om ett mer grundläggande problem: hur EU ska kunna hålla en omfattande sanktionslista i kraft när varje förnyelse är beroende av politisk enhällighet.
14