Därför flyttade Nederländerna 86 ton guld till London

De Nederlandsche Bank (DNB) flyttade 86 ton av Nederländernas guldreserver från New York och Ottawa till London för att göra en del av reserven lättare att använda i en allvarlig kris. Centralbanken hänvisade till ökande geopolitisk oro och bedömde att guld i London kan omsättas enklare vid en krissituation. 3334

Det handlade alltså inte om att sälja av landets guld eller att minska reserven. Nederländerna äger fortfarande totalt 612,4 ton. Vid slutet av 2025 värderades hela innehavet till 72,2 miljarder euro; förändringen gällde förvaringsplats och marknadstillgång, inte mängden guld. 3540

Så genomfördes flytten

Mellan mars och augusti 2026 omfördelade DNB 86 ton från sina innehav i Nordamerika. Det motsvarade drygt en fjärdedel av de cirka 313 ton som banken tidigare hade i New York och Ottawa. 3639

Alla tackor transporterades inte över Atlanten. Operationen skedde på två sätt:

• Omkring 59 ton såldes i New York och ersattes med motsvarande guld som köptes i London.
• Drygt 27 ton flyttades fysiskt till Storbritannien; rapporteringen beskriver en väg via DNB:s kontantcenter i Zeist. 373942

Metoden med försäljning och återköp gjorde det möjligt att flytta reservvärdet till Londons guldmarknad utan att frakta allt guld fysiskt. En del av beståndet transporterades dock fortfarande som faktiska guldtackor. 3342

Varför just London?

DNB:s motivering var att guldet i London kan handlas lättare i en kris. Bank of Englands valvsystem är en central del av Londons grossistmarknad för fysiskt guld. För en centralbank kan placering där underlätta snabb försäljning, byte eller annan användning av guldet när marknadsläget är pressat. 3343

Det är kärnan i beslutet: en reserv är inte bara värdefull för att den finns, utan också för att den kan mobiliseras. DNB beskrev flytten som ett sätt att stärka beredskapen inför svåra kriser. 3334

Det var däremot ingen fullständig hemflytt av guldet. London är fortsatt en utländsk förvaringsplats. Nederländerna minskade i stället koncentrationen till Nordamerika, samtidigt som landet ökade sin tillgång till en av världens viktigaste marknader för guld.

London blev den största förvaringsplatsen

Omfördelningen ändrade den geografiska fördelningen tydligt:

Förvaringsplats	Före flytten	Efter flytten
London	18,1 %	32,1 %
New York	31,3 %	18,5 %
Ottawa	19,7 %	18,5 %
Zeist, Nederländerna	—	30,8 %

Londons andel ökade därmed med 14 procentenheter och blev den största enskilda förvaringsplatsen för nederländskt guld. New York och Ottawa stod efter flytten för 18,5 procent vardera, medan nära en tredjedel låg kvar i Nederländerna, i Zeist. 343640

Frankrike gjorde något liknande – men med en annan tyngdpunkt

Även Frankrike ersatte guld som förvarades i New York i stället för att helt enkelt skeppa samma tackor över Atlanten. Mellan juli 2025 och januari 2026 sålde Banque de France 129 ton som låg hos Federal Reserve i New York och köpte motsvarande mängd guld i Europa. Volymen motsvarade omkring 5 procent av Frankrikes reserver. 1949

Rapporteringen om den franska affären pekar också på ett praktiskt skäl: äldre tackor ersattes med guld som uppfyllde önskade moderna marknadsstandarder. Frankrikes åtgärd var alltså både en omlokalisering av förvaringen och en standardisering av guldet. 5054

Jämförelsen är relevant, men motiven som uppgetts skiljer sig åt. DNB betonade krisberedskap och enklare handel i London, medan Frankrikes centralbankschef sade att den franska transaktionen inte var politiskt motiverad. 3349

Tyskland och Italien har inte aviserat någon ny stor flytt

Tyskland och Italien möter inhemska krav på att ta hem mer guld från USA, men inget av länderna har meddelat någon ny omfattande strategi för repatriering. Tyskland har fortfarande omkring 1 236 ton – cirka 37 procent av sin reserv – hos Federal Reserve i New York. Den tyska regeringen har sagt att ett uttag för närvarande inte övervägs. 2529

Det offentliga underlaget räcker inte för att slå fast ett enda skäl till att länderna inte agerat. Att behålla en del av reserverna i New York kan ge både geografisk spridning och tillgång till etablerad infrastruktur för förvaring och handel. Att flytta mycket stora mängder guld kräver dessutom omfattande logistik och planering. Tyskland har redan genomfört en betydande tidigare flytt från New York till Frankfurt, inklusive 300 ton 2017. 2029

Den mest korrekta slutsatsen är därför inte att Tyskland eller Italien definitivt har valt att aldrig flytta sitt guld. De har bara inte offentliggjort något nytt program som motsvarar DNB:s omfördelning 2026.

Vad den bredare guldtrenden säger – och inte säger

DNB:s beslut passar in i ett bredare skifte i hur centralbanker ser på tåliga reserver. I World Gold Councils enkät från 2026 väntade sig 89 procent av reservförvaltarna att centralbankernas samlade guldinnehav skulle öka under de följande tolv månaderna. Samtidigt trodde 84 procent att guld skulle utgöra en större andel av reserverna inom fem år. 47

Guld är attraktivt eftersom det saknar en emittents kreditrisk och kan bidra till riskspridning. Men det är inte riskfritt. Internationella valutafonden, IMF, beskriver guld som en reservtillgång med hög risk på grund av prisvolatiliteten och anser att det bör bedömas i ett likviditetsjusterat, riskbaserat ramverk för reservförvaltning. 2

Trenden bör därför främst förstås som riskspridning och krisplanering, inte som ett totalt övergivande av dollarreserver. World Gold Councils svarande ser i ökande grad en lägre dollarandel i globala reserver, men dollarn stod fortfarande för omkring 57 procent av världens valutareserver vid slutet av 2025, enligt analys som hänvisar till IMF-data. 412

För Nederländerna är slutsatsen konkret: modern reservförvaltning handlar inte bara om hur mycket guld en centralbank har. Den handlar också om var guldet förvaras, vilka tackor den äger och hur snabbt tillgången kan användas när trycket ökar.