Därför föll oljepriset trots krisen i Hormuzsundet

Oljepriserna föll på fredagen den 28 augusti och noterade därmed sin tredje raka vecka med nedgångar. Brentoljan stängde på 89,31 dollar per fat, ned 39 cent för dagen och mer än 5 procent för veckan. West Texas Intermediate, WTI, stängde på 83,40 dollar, ned 13 cent för dagen och mer än 4 procent på veckobasis. 27

Den viktigaste förklaringen var en förändrad riskbedömning – inte att krisen i Hormuzsundet var löst. Handlare började prisa in en mindre sannolikhet för ett långvarigt, fysiskt avbrott i oljeleveranserna genom sundet. Samtidigt växte oron för att en stramare amerikansk penningpolitik skulle bromsa den framtida efterfrågan på olja. Reuters pekade särskilt på ökade flöden, en möjlig transportkorridor mellan Iran och Oman samt amerikanska uppgifter om minröjning. 18

Därför föll priset just nu

Oljepriset hade tidigare burit på en tydlig geopolitisk riskpremie. Begränsad trafik genom Hormuzsundet hotade transporterna av råolja från Persiska viken, och varje tecken på en mer långvarig blockering riskerade därför att driva priserna uppåt.

På fredagen tydde däremot rapporter om diplomatiska kontakter och möjliga arrangemang för sjöfarten på att åtminstone delar av flödena skulle kunna återupptas.

Iran och Oman hade diskuterat en tillfällig gemensam navigeringskorridor och samarbete kring minröjning. Separata medlingsförsök ökade också pressen på Teheran att ta fram villkor för att återställa normal trafik. Det innebar inte att sundet var öppet igen, men det minskade marknadens bedömning av risken för det värsta scenariot – ett långvarigt leveransbortfall. 313335

Detta är en viktig skillnad på oljemarknaden: priserna kan falla när sannolikheten för en allvarlig störning minskar, även om leveranserna fortfarande är begränsade och konflikten fortsätter.

Hormuzsundet är fortfarande den stora osäkerhetsfaktorn

Tidigare rapportering visade hur känslig marknaden var för förändringar i sjöfarten. Trafiken genom sundet hade minskat till sex fartyg, jämfört med ett tiodagarsgenomsnitt på omkring elva. Iran hade samtidigt sagt att sundet skulle förbli stängt tills USA ändrade sin hållning. 5

Samtalen mellan Iran, Oman och medlarna ska därför ses som ett möjligt ramverk – inte som ett bevis på att normal sjöfart har återvänt. En tillfällig korridor, pågående minröjning och ojämn fartygstrafik visar att de praktiska riskerna fortfarande är betydande. Irans villkor för normal trafik var dessutom ännu inte färdigställda, vilket lämnar frågetecken kring om en eventuell överenskommelse blir hållbar och möjlig att genomdriva. 33

Fed-politiken skapar motvind på efterfrågesidan

Investerare vägde också signaler om den amerikanska centralbankens inflationsbekämpande politik. Om den höga inflationen leder marknaden till att räkna med högre räntor eller stramare finansiella villkor kan den ekonomiska aktiviteten dämpas. Det skulle i sin tur kunna minska den framtida oljeförbrukningen. 18

Den här efterfrågefaktorn förstärkte den negativa reaktionen på nyheterna från Hormuz. Marknaden skrev samtidigt ned storleken på den möjliga utbudschocken och blev mindre optimistisk om den kommande efterfrågan.

Ökade flöden och amerikanska lager pressade också priset

Återhämtade oljeexporter från Gulfregionen och oväntat högre trafik genom korridoren mellan Iran och Oman antydde att det faktiska bortfallet av tillgänglig olja kunde vara mindre än befarat. Reuters rapporterade att marknaden överraskats av de ökade flödena, den föreslagna korridoren och de amerikanska uppgifterna om minröjning. 18

Även amerikanska råoljelager gav en mer konkret signal i negativ riktning. Lagerstatistiken avgör inte ensam den globala prisutvecklingen, men stigande lager kan tyda på att utbudet för stunden överstiger efterfrågan – eller att raffinaderiernas och exportsektorns förutsättningar är svagare än väntat. Reuters har tidigare kopplat svagare oljepriser till utvecklingen i de amerikanska lagren och samtalen om sjöfarten mellan Iran och Oman. 8

Vad kan pressa oljepriset ytterligare?

En varaktig och verifierbar återöppning av Hormuzsundet skulle förbättra tillgången till olja från Gulfen och ta bort en del av den geopolitiska riskpremien. Om sjöfarten återgår till det normala och diplomatiska arrangemang håller, kan priserna pressas av både ökad tillgänglighet och minskad oro för en plötslig brist. Marknaden har tidigare reagerat på liknande sätt när förhoppningarna om ett fredsavtal mellan USA och Iran stärkts. 20

En längre period med svagare amerikanska efterfrågeutsikter skulle öka pressen ytterligare. Högre räntor är mindre betydelsefulla som en isolerad dagsnyhet än som en del av en bredare inbromsning i ekonomin och oljekonsumtionen.

Vad kan få priset att vända upp igen?

Det negativa scenariot bygger på att de diplomatiska framstegen blir verkliga och inte stannar vid signaler. Misslyckade förhandlingar, nya villkor från Iran, attacker mot tankfartyg eller en ny kraftig minskning av fartygstrafiken skulle snabbt kunna återinföra riskpremien. Oljepriset steg tidigare när tvivlen på ett fredsavtal ökade och hoten mot sjöfarten gjorde ett långvarigt avbrott mer sannolikt. 25

Amerikanska sanktioner är ytterligare en osäkerhetsfaktor. Skärpta sanktioner kan begränsa Irans oljeexport och göra det svårare för Teheran att samarbeta om sjöfarten, samtidigt som risken för en upptrappning ökar. Ett stabilt arrangemang för sjöfarten skulle däremot förbättra flödet av tillgänglig Gulf-olja och pressa priserna nedåt.

Även en attack mot ett ryskt raffinaderi i Ukraina kan innebära en lokal utbudsrelaterad uppåtrisk, särskilt för bensin och diesel. Effekten på det globala råoljepriset är dock sannolikt mindre än vid en långvarig störning i Hormuz, såvida attackerna inte sprider sig eller får större konsekvenser för flödena.

Venezuelas eventuella utträde ur Opec skulle också skapa osäkerhet kring framtida produktionspolitik och sammanhållningen inom kartellen. Om det leder till mindre samordnade produktionsbegränsningar eller högre venezuelansk produktion vore det negativt för priserna. Om det i stället speglar politisk oro eller försämrad produktionskapacitet kan effekten bli den motsatta. Det tillgängliga underlaget räcker inte för att avgöra vilket scenario som är mest sannolikt.

Slutsats

Fredagens nedgång speglade en måttligt mer negativ syn på den kortsiktiga riskbilden. Förhoppningar om en partiell normalisering i Hormuz, vissa återhämtade Gulf-flöden, amerikanska uppgifter om minröjning och stigande råoljelager vägde tyngre än den kvarvarande geopolitiska riskpremien. Oro för en stramare amerikansk penningpolitik förstärkte samtidigt pressen från efterfrågesidan. 1827

Nedgången ska dock inte tolkas som ett tecken på att krisen är över. Sjöfarten är fortfarande ojämn, de föreslagna arrangemangen är inte detsamma som en varaktig återöppning och sanktioner eller nya strider kan snabbt vända utvecklingen.

För närvarande balanserar oljemarknaden en lägre sannolikhet för en omedelbar leveranschock mot en fortsatt betydande risk för att Hormuzsundet förblir opålitligt.