Det betyder att Guardiolas titeltempo är mycket högt. Samtidigt ger Fergusons längre dominansperiod och hans förmåga att fortsätta vinna över flera olika generationer honom fortfarande ett historiskt övertag.
Den europeiska scenen ger ytterligare en dimension till jämförelsen.
Ferguson vann UEFA Champions League två gånger med Manchester United (1999 och 2008) och nådde totalt fyra finaler.
Guardiola har också ett mycket starkt facit i Europa och har vunnit flera Champions League‑titlar under sin tränarkarriär, bland annat med Barcelona och Manchester City.
Om man enbart tittar på deras tid i engelska klubbar har Ferguson ett litet övertag. Ser man däremot till hela deras tränarkarriärer i Europa blir Guardiolas meritlista ännu starkare.
Fergusons meritlista i Manchester United är en av de mest imponerande i klubbfotbollens historia. Under 26 år vann han 38 titlar med klubben, inklusive ligatitlar, inhemska cuper och europeiska troféer.
Totalt i karriären samlade han 49 stora titlar, vilket är det högsta antalet för någon manager i brittisk fotboll.
Guardiola har också byggt en enorm trofésamling med Barcelona, Bayern München och Manchester City. Hans lag har vunnit ligatitlar i tre olika länder samt många nationella cuper och europeiska titlar.
Skillnaden ligger främst i sammanhanget: Fergusons framgångar var koncentrerade till ett enda lag under nästan tre decennier, medan Guardiolas titlar är spridda över flera europeiska toppklubbar.
Om det finns en kategori där Guardiola tydligt sticker ut är det taktiskt inflytande.
Hans lag är starkt förknippade med positionsspel, bollkontroll och aggressiv press, idéer som har spridits brett och påverkat hur många lag i England spelar fotboll i dag.
Fergusons filosofi var annorlunda. I stället för en strikt taktisk doktrin var han känd för anpassningsförmåga – han ändrade ofta formationer och spelstil beroende på spelarmaterialet och hur ligan utvecklades över tid.
En förenklad bild är därför:
En central del av Fergusons arv är hans satsning på unga spelare.
Manchester Uniteds berömda "Class of ’92" – med spelare som David Beckham, Paul Scholes och Gary Neville – blev ryggraden i flera titelvinnande lag. Ferguson kombinerade regelbundet akademispelare med etablerade stjärnor för att skapa nya generationer av mästarlag.
Guardiola har utvecklat många världsklasspelare, men hans lag – särskilt i Manchester City – har oftare byggts kring redan etablerade toppspelare snarare än akademidrivna generationer.
Det speglar två olika tränarroller: Ferguson som långsiktig klubbarkitekt, Guardiola som taktisk toppcoach med elittrupper.
Båda tränarna mötte stark konkurrens under sina mest framgångsrika perioder.
Fergusons Manchester United hade legendariska rivaler, särskilt Arsène Wengers Arsenal. Rivaliteten mellan de två tränarna kom att definiera Premier Leagues tidiga era och erkändes senare när båda valdes in i ligans Hall of Fame.
Guardiolas Manchester City har i sin tur spelat i en liga som ofta beskrivs som djupare och mer taktiskt avancerad än tidigare, med högre nivå på konkurrensen från många klubbar.
På grund av de olika epokerna betraktas denna kategori ofta som relativt jämn.
Fergusons arv är nära kopplat till skapandet av en Premier League‑dynasti. Hans Manchester United dominerade engelsk fotboll i över 20 år och satte standarden för långvarig framgång.
Guardiolas arv är annorlunda men också betydande. Hans Manchester City‑lag har producerat några av de mest dominanta säsongerna i ligans historia och påverkat hur många lag i England tänker kring bollinnehav och taktik.
I slutändan handlar debatten om vad man värderar högst.
När det gäller det historiska arvet i Premier League har Ferguson fortfarande det starkaste argumentet tack vare sina 13 ligatitlar och Manchester Uniteds långvariga dominans.
När det gäller taktiskt inflytande och fotbollens högsta spelmässiga nivå menar många att Guardiolas lag har satt den moderna standarden.
Det är därför diskussionen fortsätter: den ena byggde den största dynastin i ligans historia – den andra kan ha byggt den mest avancerade fotbollsmaskinen som Premier League har sett.