Fem av sju G7-länder betalar mer i skuldränta än de lägger på försvaret

Det innebär att regeringarna hamnar i en allt svårare balansgång: de måste både hantera växande ränteutgifter och leva upp till högre krav på försvars- och säkerhetssatsningar.

Vilka G7-länder betalar mer i ränta än de lägger på försvaret?

USA, Italien, Storbritannien, Frankrike och Japan tillhör gruppen. Tyskland och Kanada är de enda undantagen i Scope Ratings jämförelse .

Skillnaderna mellan länderna är betydande:

• Italien: Räntekostnaderna för statsskulden uppgår till nästan tre gånger landets försvarsbudget. De motsvarar omkring 193 procent av försvarsutgifterna .
• USA: Räntebetalningarna är ungefär dubbelt så stora som försvarsbudgeten . Scope räknar dessutom med att USA:s offentliga skuld stiger till 137,8 procent av BNP 2029, vilket skulle överträffa landets tidigare topp på 132 procent från pandemiåret 2020 .
• Storbritannien och Frankrike: I båda länderna är kostnaderna för statsskulden ungefär dubbelt så höga som försvarsutgifterna .
• Japan: Landet ingår, liksom USA, Italien, Storbritannien och Frankrike, i gruppen där räntekostnaderna överstiger militärutgifterna .

Tyskland har den mest fördelaktiga positionen i jämförelsen. Scope uppskattar att landets räntekostnader under 2026 motsvarar omkring 35 procent av försvarsbudgeten .

Skulden närmar sig pandemins toppnivåer

Scope Ratings bedömer att G7-ländernas sammanlagda offentliga skuld stiger till 135,2 procent av BNP 2029. Det ligger nära toppnivån på 139,6 procent från 2020, då pandemin ledde till kraftigt ökade offentliga utgifter .

Även Internationella valutafonden, IMF, varnade i oktober 2025 för att den globala offentliga skulden kan överstiga 100 procent av världens BNP 2029. Det skulle vara den högsta nivån sedan 1948. Enligt IMF pressar stigande skuldräntor statsbudgetarna samtidigt som utgifterna för försvar och en åldrande befolkning ökar .

Bloomberg rapporterar att räntebetalningarna väntas fortsätta stiga, framför allt i USA, Japan och Frankrike. Kombinationen av stora skuldstockar och fortsatt relativt höga räntor gör länderna särskilt känsliga .

För USA beräknar Scope att nettobetalningarna för räntor i genomsnitt kommer att motsvara omkring 12 procent av statens intäkter mellan 2025 och 2030 – minst dubbelt så mycket som hos jämförbara länder .

Försvarsökningar skapar en ny budgetkonflikt

Natos medlemsländer har kommit överens om att höja försvarsutgifterna till omkring 3,5 procent av BNP senast 2035 . Men när en allt större del av statsbudgeten går till att betala gamla lån blir det mindre pengar över till nya försvarsanslag, välfärd och andra offentliga åtaganden.

Frankrike illustrerar problemet. Scope varnar för att landets budgetunderskott kan överstiga 4 procent av BNP 2029 och att statsskulden kan passera 120 procent av BNP om försvarsutgifterna höjs till 3 procent av BNP utan motsvarande besparingar eller ekonomisk ansvarsfördelning inom EU .

Det handlar därför inte bara om hur stora försvarsbudgetarna är i dag. Frågan är också hur mycket av framtidens skatteintäkter som redan är bundna till räntor på tidigare upplåning.

Ingen akut kris – men större känslighet

De flesta G7-länderna har hittills undvikit en akut refinansieringskris, alltså en situation där staten får svårt att låna nytt för att betala gamla lån. Scope Ratings varnar ändå för att höga skuldnivåer i kombination med stora primära underskott gör de offentliga finanserna känsligare för förändringar på finansmarknaden .

Det betyder att en snabb uppgång i marknadsräntorna eller minskat förtroende bland investerare kan få större konsekvenser än tidigare. Länderna är inte nödvändigtvis i en kris nu, men deras ekonomiska motståndskraft har försvagats.

Slutsats

Bloomberg- och Scope-analysen pekar på ett tydligt skifte i statsfinanserna: i fem av de sju största avancerade ekonomierna kostar det nu mer att betala räntan på gamla lån än att finansiera landets nuvarande försvar.

När skuldkvoterna fortsätter uppåt samtidigt som Nato-länderna planerar ökade försvarsutgifter väntas konflikten mellan skuldhållbarhet och säkerhetspolitik bli allt mer påtaglig under resten av decenniet.