MCI var mer än ett vanligt analys- eller telemetriverktyg. En lista som Meta delade med personalen omfattade över 200 appar och webbplatser . Där fanns bland annat Gmail, GChat, Google, LinkedIn, GitHub, Slack, Wikipedia och VSCode – samt Metas egen AI-assistent Metamate .
Programmet registrerade bland annat:
Tanken var att ge AI-modellerna exempel på hur människor faktiskt använder program, genvägar och digitala arbetsflöden. Meta sade att materialet inte skulle användas i prestationsbedömningar, utan för att utveckla AI-agenter som kan hantera program på ett mer mänskligt sätt .
När MCI presenterades började anställda fråga hur de kunde avstå. Metas teknikchef Andrew Bosworth gav ett kort och tydligt svar i en intern tråd: ”There is no option to opt out of this on your work provided laptop.” Det innebar att det inte fanns någon generell möjlighet att stänga av funktionen på en företagsdator. Inlägget möttes av en våg av chockade, ledsna och arga emoji-reaktioner .
Motståndet växte snabbt:
För många blev konflikten därför inte bara en diskussion om AI, utan också om arbetsgivarens makt över den utrustning och de arbetsflöden som anställda är beroende av varje dag.
Reuters granskning av interna dokument pekade på att MCI:s räckvidd var större än vad Metas första offentliga beskrivningar gav intryck av .
I en intern FAQ uppgav Meta att om en amerikansk anställd med MCI aktiverat mejlade eller chattade med en kollega utanför USA – även i EU – kunde hela konversationen fångas upp . Det gällde alltså kommunikation från en amerikansk dator, även när den andra personen befann sig i ett annat land.
Meta uppgav samtidigt att uppgifterna separerades från de anställdas identiteter. Därför sade företaget att det inte kunde söka fram eller radera en viss persons material individuellt . Det väckte frågor om hur systemet skulle kunna förenas med GDPR:s rättigheter till tillgång, rättelse och radering.
Kleanthi Sardeli, juridisk expert vid den Wienbaserade integritetsorganisationen NOYB, sade till Reuters att det är oförenligt med det ursprungliga syftet med arbetskommunikation att ta en anställds chatt och mata in den i en AI-modell . Kritiken handlar bland annat om GDPR:s princip om ändamålsbegränsning: personuppgifter ska användas för tydligt angivna ändamål och inte automatiskt återanvändas i ett nytt sammanhang.
Även säkerheten kring materialet blev en tvistefråga. Rapporter gjorde gällande att MCI-uppgifter lagrades i okrypterad form och integrerades direkt med Metas befintliga säkerhetsprogram . Det väckte oro för vad som skulle kunna hända om informationen nåddes av obehöriga eller användes på ett annat sätt än anställda hade förväntat sig.
Medarbetare uppmärksammade också en märkbar ökning av datatrafiken på sina datorer när verktyget kördes . Den tekniska belastningen blev därmed ytterligare ett konkret tecken på hur mycket information systemet skickade vidare.
Efter veckor av intern ilska backade Meta delvis. I ett internt meddelande den 2 juni 2026 meddelade Stephane Kasriel, vice vd i Metas enhet Superintelligence Labs, att delar av programmet skulle skalas ned .
De viktigaste förändringarna var:
Meta öppnade också för att anställda kunde begära undantag i vissa fall . Däremot försvann inte grundregeln: det infördes inget generellt alternativ för alla användare att tacka nej till MCI på företagsutrustning .
MCI lanserades samtidigt som Meta genomförde en av sina största AI-drivna omorganisationer. Företaget:
Uppsägningarna började kommuniceras den 20 maj 2026, och vissa medarbetare uppges ha fått besked redan klockan fyra på morgonen . Sammantaget berördes omkring 20 procent av Metas personalstyrka på cirka 78 000 personer genom uppsägningar, omplaceringar eller indragna tjänster .
Det var i den här miljön som uttrycket att anställda ”tränade sina egna ersättare” fick fäste. Medarbetare förväntades skapa den typ av data som kan lära AI-agenter att utföra arbetsuppgifter – samtidigt som tusentals kollegor förlorade jobbet och andra tvingades byta till AI-projekt .
MCI-konflikten blev därmed ett exempel på den krock som kan uppstå när företag vill bygga autonoma AI-agenter med hjälp av verkliga arbetsflöden. För Meta handlade projektet om att samla in användbara exempel på mänskligt datorarbete. För de anställda handlade det också om samtycke, insyn, datasäkerhet och rätten att veta vad som registreras.
Eftergifterna – en kort pausfunktion och ett smalare insamlingsområde – dämpade inte den centrala kritiken helt. Den generella möjligheten att avstå saknades fortfarande, samtidigt som GDPR-frågorna och kopplingen till nedskärningarna låg kvar.
MCI var mer än ett vanligt analys- eller telemetriverktyg. En lista som Meta delade med personalen omfattade över 200 appar och webbplatser . Där fanns bland annat Gmail, GChat, Google, LinkedIn, GitHub, Slack, Wikipedia och VSCode – samt Metas egen AI-assistent Metamate .
Programmet registrerade bland annat:
Tanken var att ge AI-modellerna exempel på hur människor faktiskt använder program, genvägar och digitala arbetsflöden. Meta sade att materialet inte skulle användas i prestationsbedömningar, utan för att utveckla AI-agenter som kan hantera program på ett mer mänskligt sätt .
När MCI presenterades började anställda fråga hur de kunde avstå. Metas teknikchef Andrew Bosworth gav ett kort och tydligt svar i en intern tråd: ”There is no option to opt out of this on your work provided laptop.” Det innebar att det inte fanns någon generell möjlighet att stänga av funktionen på en företagsdator. Inlägget möttes av en våg av chockade, ledsna och arga emoji-reaktioner .
Motståndet växte snabbt:
För många blev konflikten därför inte bara en diskussion om AI, utan också om arbetsgivarens makt över den utrustning och de arbetsflöden som anställda är beroende av varje dag.
Reuters granskning av interna dokument pekade på att MCI:s räckvidd var större än vad Metas första offentliga beskrivningar gav intryck av .
I en intern FAQ uppgav Meta att om en amerikansk anställd med MCI aktiverat mejlade eller chattade med en kollega utanför USA – även i EU – kunde hela konversationen fångas upp . Det gällde alltså kommunikation från en amerikansk dator, även när den andra personen befann sig i ett annat land.
Meta uppgav samtidigt att uppgifterna separerades från de anställdas identiteter. Därför sade företaget att det inte kunde söka fram eller radera en viss persons material individuellt . Det väckte frågor om hur systemet skulle kunna förenas med GDPR:s rättigheter till tillgång, rättelse och radering.
Kleanthi Sardeli, juridisk expert vid den Wienbaserade integritetsorganisationen NOYB, sade till Reuters att det är oförenligt med det ursprungliga syftet med arbetskommunikation att ta en anställds chatt och mata in den i en AI-modell . Kritiken handlar bland annat om GDPR:s princip om ändamålsbegränsning: personuppgifter ska användas för tydligt angivna ändamål och inte automatiskt återanvändas i ett nytt sammanhang.
Även säkerheten kring materialet blev en tvistefråga. Rapporter gjorde gällande att MCI-uppgifter lagrades i okrypterad form och integrerades direkt med Metas befintliga säkerhetsprogram . Det väckte oro för vad som skulle kunna hända om informationen nåddes av obehöriga eller användes på ett annat sätt än anställda hade förväntat sig.
Medarbetare uppmärksammade också en märkbar ökning av datatrafiken på sina datorer när verktyget kördes . Den tekniska belastningen blev därmed ytterligare ett konkret tecken på hur mycket information systemet skickade vidare.
Efter veckor av intern ilska backade Meta delvis. I ett internt meddelande den 2 juni 2026 meddelade Stephane Kasriel, vice vd i Metas enhet Superintelligence Labs, att delar av programmet skulle skalas ned .
De viktigaste förändringarna var:
Meta öppnade också för att anställda kunde begära undantag i vissa fall . Däremot försvann inte grundregeln: det infördes inget generellt alternativ för alla användare att tacka nej till MCI på företagsutrustning .
MCI lanserades samtidigt som Meta genomförde en av sina största AI-drivna omorganisationer. Företaget:
Uppsägningarna började kommuniceras den 20 maj 2026, och vissa medarbetare uppges ha fått besked redan klockan fyra på morgonen . Sammantaget berördes omkring 20 procent av Metas personalstyrka på cirka 78 000 personer genom uppsägningar, omplaceringar eller indragna tjänster .
Det var i den här miljön som uttrycket att anställda ”tränade sina egna ersättare” fick fäste. Medarbetare förväntades skapa den typ av data som kan lära AI-agenter att utföra arbetsuppgifter – samtidigt som tusentals kollegor förlorade jobbet och andra tvingades byta till AI-projekt .
MCI-konflikten blev därmed ett exempel på den krock som kan uppstå när företag vill bygga autonoma AI-agenter med hjälp av verkliga arbetsflöden. För Meta handlade projektet om att samla in användbara exempel på mänskligt datorarbete. För de anställda handlade det också om samtycke, insyn, datasäkerhet och rätten att veta vad som registreras.
Eftergifterna – en kort pausfunktion och ett smalare insamlingsområde – dämpade inte den centrala kritiken helt. Den generella möjligheten att avstå saknades fortfarande, samtidigt som GDPR-frågorna och kopplingen till nedskärningarna låg kvar.