Beast of Reincarnation delar kritikerna – lovande men ojämnt från Game Freak

Striderna är spelets stora trumfkort

Det område där recensionerna är mest samstämmiga är stridssystemet. Spelet bygger i hög grad på pareringar, och lyckade tajmningar följs av tunga svärdsklanger och möjligheter att vända strider till sin fördel. Kotaku kallade systemet ”oändligt tillfredsställande” . PC Gamer menade att pareringsfönstret placerar sig någonstans mellan Stellar Blade och Sekiro när det gäller hur förlåtande det är – krävande, men möjligt att lära sig .

Vice gav spelet 9,5 av 10 och beskrev striderna som både ”kinetiska” och uppfinningsrika, med tydliga likheter med Sekiro . WCCFTech lyfte samtidigt fram hur realtidsstriderna kombineras med turordningsbaserade kommandon för följeslagaren Koo .

Koo, den vargliknande kompanjonen, är mer än bara en berättelsefigur. Hans förmågor blir en central del av spelupplägget och hybridmekaniken har av flera kritiker tolkats som en fin blinkning till Game Freaks bakgrund inom Pokémon .

En värld med stark atmosfär

Även spelets miljödesign får genomgående beröm. Det framtida Japan som Emma och Koo färdas genom är övervuxet och märkt av civilisationens sammanbrott. Växtlighet tar över ruinerna, och flera av varelserna blandar organiska växtdelar med djurskelett.

PC Gamer beskrev spelet som ”ovanligt tyst och tålmodigt”, genomsyrat av en sorgsen undergångskänsla, och kallade det ett rikt atmosfäriskt och melankoliskt spel . Kotaku uppskattade den naturövertagna världen och de kreativa varelserna . Andra recensioner jämförde stämningen med NieR: Automata och Studio Ghiblis Prinsessan Mononoke .

Förflyttningen är ytterligare en punkt där spelet sticker ut. Emma använder sina blight-krafter i håret för att göra längre hopp, skapa vinbroar och svinga sig över avgrunder. Gaming Trend jämförde rörelsen med Spider-Man och kallade den ”slående kreativ” .

Tekniska problem och repetition bromsar upplevelsen

Den vanligaste invändningen gäller spelets tekniska skick. Gaming Trend rapporterade ”ökända prestandaproblem” och upplevde ingen märkbar skillnad mellan lägena Performance och Quality . Den koreanska sajten Gamemeca pekade särskilt ut den bristande optimeringen som ett stort problem .

Kotaku beskrev dessutom kontrollerna som opålitliga i vissa situationer. Inmatningar för läkande föremål och specialattacker kunde ibland misslyckas, och i ett spel där en enda missad parering kan avgöra en strid blir sådana problem extra kännbara . Steam Deck-versionen bedömdes som spelbar, men med mycket begränsad marginal .

Flera recensenter upplevde också att spelet börjar gå på tomgång under senare delar. Fiendevariationen är begränsad, och återkommande utvecklingsloopar gör att tempot tappar fart . Kotaku skrev att spelet ”får slut på idéer när det fortfarande har mycket kvar att gå” .

Berättelsen får blandade omdömen

Berättandet är den punkt där kritikerna går isär mest. Vissa uppskattar den emotionella resan och relationen mellan Emma och Koo, medan andra tycker att premissen känns bekant och att karaktärerna inte får tillräckligt mycket djup.

PC Gamer kallade grundidén ”påfallande ooriginell” . Kotaku beskrev Emma som en ”känslomässigt tom spelpjäs” i början . TechTimes sammanfattade reaktionerna med formuleringen ”stämningen vinner, berättelsen vacklar” .

IGN gav spelet 6 av 10 och skrev att det känns som en kombination av Sekiro: Shadows Die Twice och Final Fantasy VII Remake, men kritiserade genomförandet och den ojämna kvaliteten . VGC, The Guardian, GameSpot och Eurogamer stannade också på 6 av 10, medan Game Informer och Game Rant gav 5 av 10 .

Betygen i korthet

Slutsats: ett lovande första steg, inte ett färdigt mästerverk

Beast of Reincarnation lyckas med något viktigt för Game Freak: det visar att studion kan göra ett ambitiöst actionrollspel utanför Pokémon-formeln. Pareringarna, Koo som följeslagare och den sorgsna, naturövertagna världen är tillräckligt starka för att locka spelare som prioriterar stridsdjup och atmosfär.

Samtidigt håller inte alla delar samma nivå. Tekniska problem, begränsad fiendevariation, repetitiva senare kapitel och en ojämn berättelse gör att spelet inte når upp till förebilder som Sekiro och NieR. Potentialen är tydlig, men utförandet är inte alltid lika övertygande.

För Game Freak blir resultatet därför snarare ett lovande avstamp än ett polerat mästerverk. Hur väl det fungerar beror i slutändan på hur mycket ojämnheter man accepterar för att få ta del av ett särpräglat stridssystem och en vacker, vemodig värld.