Fallet, som formellt heter FCC v. AT&T, Inc. och Verizon Communications, Inc. v. FCC, ställde en viktig konstitutionell fråga på sin spets: Bryter en myndighets interna process för att besluta om böter mot rätten till juryrättegång enligt det sjunde tillägget i USA:s konstitution? Domstolens svar blev ett rungande nej.

Konstitutionell knäckfråga: Varför ingen juryrättegång krävs direkt

Operatörernas huvudargument var rakt på sak: FCC hade agerat som både åklagare, domare och jury när de utfärdade miljonböterna, vilket nekade företagen deras dag i domstol. Högsta domstolen höll inte med, och pekade på en avgörande procedurmässig skillnad.

I majoritetens dom, författad av chefsdomare John Roberts, förklarades att FCC:s bötesbeslut inte slutgiltigt avgör operatörernas juridiska skyldigheter. Det avgörande är att om en part vägrar betala böterna kan FCC inte omedelbart tvinga fram betalning. Istället måste justitiedepartementet (DOJ) väcka en separat talan i federal domstol för att driva in beloppet. Först i den processen har operatören rätt till en fullständig de novo-rättegång inför en jury, i enlighet med 47 U.S.C. §504(a) .

Roberts skrev: "Tillägget kräver endast att en part, innan rättsliga skyldigheter slutgiltigt 'fastställs och bestäms' …, har chansen att insistera på att en jury gör den 'slutgiltiga bedömningen av faktafrågor'" . Eftersom FCC:s system erbjuder denna möjlighet till juryprövning i slutändan, ansåg domstolen att det var förenligt med konstitutionen.

Därför skiljer sig fallet från SEC v. Jarkesy

För att nå sin slutsats var domstolen tvungen att noggrant skilja detta fall från sitt eget prejudikat. Operatörerna lutade sig tungt mot domstolens beslut från 2024 i fallet SEC v. Jarkesy, där man satte stopp för finansinspektionen SEC:s användning av interna domstolar i vissa typer av bötesfall .

Domstolen ansåg att situationerna inte var jämförbara. SEC:s system tillät myndigheten att i praktiken både döma ut och driva in böter internt, utan en direkt väg till en domstol under Artikel III i konstitutionen. FCC:s bötesprocess är däremot inte självverkställande. Myndigheten kan utfärda ett bötesföreläggande, men måste vända sig till domstolsväsendet för att få det verkställt. Denna maktdelning – där myndigheten anklagar men inte själv kan tvinga fram betalning – var den konstitutionella räddningsplankan .

Den ensamme dissidenten: Clarence Thomas formalism

Domaren Clarence Thomas var ensam om att reservera sig och presenterade en skarpt avvikande syn. För honom var majoritetens resonemang en juridisk fiktion. Han menade att FCC:s föreläggande inte var en enkel rekommendation, utan ett skarpt krav. Han pekade på att myndighetens egna regler behandlar böterna som en avgift som "ska betalas i sin helhet" före ett visst datum, och att operatörerna riskerar lagstadgade straffavgifter om de inte följer ordern .

Thomas avfärdade idén att företagen hade ett meningsfullt val. Han noterade att AT&T och Verizon "betalade under protest och stämde för att få sina pengar tillbaka" och anklagade majoriteten för att "bestraffa AT&T och Verizon för att de följde ett myndighetsbeslut som de i god tro trodde var obligatoriskt" . För Thomas var den praktiska effekten av FCC:s beslut ett omedelbart och tvingande fråntagande av egendom utan rättegång med jury.

Så fördelas böterna på 200 miljoner dollar

Den högpolitiska juridiska striden tog sitt avstamp i en massiv integritetsutredning. FCC fastslog att de fyra stora operatörerna misslyckats med att skydda känslig positioneringsdata från obehörig åtkomst, och i praktiken låtit den säljas till tredje part. De böter FCC ville driva in var betydande :

• T-Mobile: ~$80 miljoner (ca 830 miljoner kronor)
• AT&T: ~$57 miljoner (ca 590 miljoner kronor)
• Verizon: ~$47 miljoner (ca 490 miljoner kronor)
• Sprint: ~$12 miljoner (ca 125 miljoner kronor)

Tillsammans uppgick böterna till nära 200 miljoner dollar, vilket gör det till en av de största integritetsböterna i FCC:s historia .

Vägen till högsta domstolen: En splittrad rättskedja

Innan ärendet nådde USA:s högsta domstol tog operatörernas överklaganden helt olika vägar, vilket skapade en konflikt mellan olika appellationsdomstolar som i praktiken tvingade fram ett avgörande.

• FCC:s utredning: Allt började med en FCC-utredning av AT&T och Verizon gällande misstänkta brott mot lagar som kräver att kunders platsdata hålls konfidentiell . Myndigheten skickade ut meddelanden om uppenbart ansvar ("notices of apparent liability") och, efter att ha utvärderat företagens svar, fastställde man bötesbeloppen .
• En juridisk spricka: AT&T och Verizon betalade böterna under protest och överklagade i sina respektive regionala domstolar. Fifth Circuit gick på AT&T:s linje och ogiltigförklarade FCC:s beslut med motiveringen att den interna processen bröt mot sjunde tillägget genom att avgöra fakta- och rättsfrågor utan jury . Second Circuit tog motsatt ställning i Verizons fall och fastställde böterna, med motiveringen att FCC:s beslut inte i sig tvingade fram betalning utan krävde en separat indrivningsprocess via DOJ .
• Högsta domstolens resolution: USA:s högsta domstol beviljade prövningstillstånd, hörde muntliga argument den 21 april 2026 och meddelade sitt samlade beslut den 4 juni 2026. Domstolen upphävde Fifth Circuits beslut, fastställde Second Circuits, och avgjorde därmed tvisten till FCC:s fördel .

Fallet, som formellt heter FCC v. AT&T, Inc. och Verizon Communications, Inc. v. FCC, ställde en viktig konstitutionell fråga på sin spets: Bryter en myndighets interna process för att besluta om böter mot rätten till juryrättegång enligt det sjunde tillägget i USA:s konstitution? Domstolens svar blev ett rungande nej.

Konstitutionell knäckfråga: Varför ingen juryrättegång krävs direkt

Operatörernas huvudargument var rakt på sak: FCC hade agerat som både åklagare, domare och jury när de utfärdade miljonböterna, vilket nekade företagen deras dag i domstol. Högsta domstolen höll inte med, och pekade på en avgörande procedurmässig skillnad.

I majoritetens dom, författad av chefsdomare John Roberts, förklarades att FCC:s bötesbeslut inte slutgiltigt avgör operatörernas juridiska skyldigheter. Det avgörande är att om en part vägrar betala böterna kan FCC inte omedelbart tvinga fram betalning. Istället måste justitiedepartementet (DOJ) väcka en separat talan i federal domstol för att driva in beloppet. Först i den processen har operatören rätt till en fullständig de novo-rättegång inför en jury, i enlighet med 47 U.S.C. §504(a) .

Roberts skrev: "Tillägget kräver endast att en part, innan rättsliga skyldigheter slutgiltigt 'fastställs och bestäms' …, har chansen att insistera på att en jury gör den 'slutgiltiga bedömningen av faktafrågor'" . Eftersom FCC:s system erbjuder denna möjlighet till juryprövning i slutändan, ansåg domstolen att det var förenligt med konstitutionen.

Därför skiljer sig fallet från SEC v. Jarkesy

För att nå sin slutsats var domstolen tvungen att noggrant skilja detta fall från sitt eget prejudikat. Operatörerna lutade sig tungt mot domstolens beslut från 2024 i fallet SEC v. Jarkesy, där man satte stopp för finansinspektionen SEC:s användning av interna domstolar i vissa typer av bötesfall .

Domstolen ansåg att situationerna inte var jämförbara. SEC:s system tillät myndigheten att i praktiken både döma ut och driva in böter internt, utan en direkt väg till en domstol under Artikel III i konstitutionen. FCC:s bötesprocess är däremot inte självverkställande. Myndigheten kan utfärda ett bötesföreläggande, men måste vända sig till domstolsväsendet för att få det verkställt. Denna maktdelning – där myndigheten anklagar men inte själv kan tvinga fram betalning – var den konstitutionella räddningsplankan .

Den ensamme dissidenten: Clarence Thomas formalism

Domaren Clarence Thomas var ensam om att reservera sig och presenterade en skarpt avvikande syn. För honom var majoritetens resonemang en juridisk fiktion. Han menade att FCC:s föreläggande inte var en enkel rekommendation, utan ett skarpt krav. Han pekade på att myndighetens egna regler behandlar böterna som en avgift som "ska betalas i sin helhet" före ett visst datum, och att operatörerna riskerar lagstadgade straffavgifter om de inte följer ordern .

Thomas avfärdade idén att företagen hade ett meningsfullt val. Han noterade att AT&T och Verizon "betalade under protest och stämde för att få sina pengar tillbaka" och anklagade majoriteten för att "bestraffa AT&T och Verizon för att de följde ett myndighetsbeslut som de i god tro trodde var obligatoriskt" . För Thomas var den praktiska effekten av FCC:s beslut ett omedelbart och tvingande fråntagande av egendom utan rättegång med jury.

Så fördelas böterna på 200 miljoner dollar

Den högpolitiska juridiska striden tog sitt avstamp i en massiv integritetsutredning. FCC fastslog att de fyra stora operatörerna misslyckats med att skydda känslig positioneringsdata från obehörig åtkomst, och i praktiken låtit den säljas till tredje part. De böter FCC ville driva in var betydande :

• T-Mobile: ~$80 miljoner (ca 830 miljoner kronor)
• AT&T: ~$57 miljoner (ca 590 miljoner kronor)
• Verizon: ~$47 miljoner (ca 490 miljoner kronor)
• Sprint: ~$12 miljoner (ca 125 miljoner kronor)

Tillsammans uppgick böterna till nära 200 miljoner dollar, vilket gör det till en av de största integritetsböterna i FCC:s historia .

Vägen till högsta domstolen: En splittrad rättskedja

Innan ärendet nådde USA:s högsta domstol tog operatörernas överklaganden helt olika vägar, vilket skapade en konflikt mellan olika appellationsdomstolar som i praktiken tvingade fram ett avgörande.

• FCC:s utredning: Allt började med en FCC-utredning av AT&T och Verizon gällande misstänkta brott mot lagar som kräver att kunders platsdata hålls konfidentiell . Myndigheten skickade ut meddelanden om uppenbart ansvar ("notices of apparent liability") och, efter att ha utvärderat företagens svar, fastställde man bötesbeloppen .
• En juridisk spricka: AT&T och Verizon betalade böterna under protest och överklagade i sina respektive regionala domstolar. Fifth Circuit gick på AT&T:s linje och ogiltigförklarade FCC:s beslut med motiveringen att den interna processen bröt mot sjunde tillägget genom att avgöra fakta- och rättsfrågor utan jury . Second Circuit tog motsatt ställning i Verizons fall och fastställde böterna, med motiveringen att FCC:s beslut inte i sig tvingade fram betalning utan krävde en separat indrivningsprocess via DOJ .
• Högsta domstolens resolution: USA:s högsta domstol beviljade prövningstillstånd, hörde muntliga argument den 21 april 2026 och meddelade sitt samlade beslut den 4 juni 2026. Domstolen upphävde Fifth Circuits beslut, fastställde Second Circuits, och avgjorde därmed tvisten till FCC:s fördel .