Avtalet innehåller framför allt tre delar:

• En villkorad vapenvila: En bredare ordning för att stoppa striderna aktiverades, men dess fortsättning är uttryckligen knuten till att Hizbollah följer villkoren. Det är en förändring jämfört med tidigare vapenvilor, som trädde i kraft utan samma förhandskrav och sedan ofta bröts .
• Pilotzoner för den libanesiska armén: Israel och Libanon ska snabbt gå vidare med så kallade pilotzoner. Där ska den libanesiska försvarsmakten ha exklusiv kontroll över territoriet, utan närvaro av icke-statliga väpnade aktörer – en tydlig hänvisning till Hizbollah . Tanken är att detta ska bli den första konkreta mekanismen för att utvidga den libanesiska statens kontroll i söder.
• Fortsatta direkta förhandlingar: Till skillnad från många tidigare processer förhandlade israeliska och libanesiska representanter direkt med varandra under USA:s ledning. Nästa runda ska hållas veckan den 22 juni, med både politiska och säkerhetsrelaterade spår .

Hizbollah avvisar överenskommelsen

Hizbollah är inte part i avtalet och har konsekvent motsatt sig direkta förhandlingar mellan Libanon och Israel. Gruppens ledning har därför varit tydlig med att den inte anser sig bunden av beslut som fattats i en process den betraktar som illegitim.

Den 1 juni uppmanade Hizbollahs ledare Naim Qassem den libanesiska regeringen att överge de direkta samtalen med Israel. Han kallade förhandlingarna en ”gratis eftergift” . Dagen därpå avvisade vice ordföranden för Hizbollahs politiska råd, Mahmoud Qomati, en partiell vapenvila och varnade för att en israelisk attack mot Beiruts södra förorter skulle mötas med ”ett djupare och starkare svar” .

Redan i april sade den högt uppsatte Hizbollahföreträdaren Wafiq Safa att gruppen ”inte kommer att följa några avtal” som kan bli resultatet av de direkta samtalen mellan Libanon och Israel .

Skillnaden mellan diplomatin och verkligheten på marken blev tydlig samma dag som avtalet slutfördes. Institute for the Study of War rapporterade att Hizbollah genomförde raketattacker mot positioner tillhörande Israels försvarsmakt i norra Israel den 3 juni – bara timmar innan vapenvilan offentliggjordes .

Tre månader av krig har lett fram till avtalet

Den nuvarande krigsfasen började den 2 mars 2026, efter USA:s och Israels attack mot Iran den 28 februari. Hizbollah svarade med raketbeskjutning mot Israel. Israel svarade i sin tur med omfattande flyganfall och en markinvasion som nådde Litani-flodens linje. Enligt tillgängliga sammanställningar har israeliska styrkor då tagit kontroll över omkring 14–20 procent av Libanons territorium, fördelat på mer än 55 orter .

Den humanitära kostnaden har varit mycket hög. Den 1 juni uppgav Libanons hälsoministerium att 3 412 människor hade dödats och 10 269 skadats sedan den 2 mars . Över en miljon människor – ungefär en femtedel av landets befolkning – har tvingats lämna sina hem .

På den israeliska sidan har officiella uppgifter rapporterat minst 28 dödade soldater, utöver en omkommen rivningsarbetare, samt 1 180 skadade soldater .

Tidigare diplomatiska försök har inte hållit. Vapenvilan från november 2024 kollapsade helt den 2 mars 2026 . En tiodagarsvapenvila som förmedlades av USA började gälla den 16 april och förlängdes med 45 dagar den 15 maj. Trots det rapporterades nästan dagliga överträdelser och hundratals döda efter att vapenvilan skulle ha trätt i kraft .

Nästa prövning blir samtalen den 22 juni

Förhandlingarna ska återupptas veckan den 22 juni. Den nya vapenvilan är tänkt att skapa utrymme för en bredare politisk uppgörelse om säkerhet, territorium och statlig kontroll.

Men en central konflikt kvarstår. Libanons ledning har upprepade gånger sagt att ett fullständigt israeliskt tillbakadragande från libanesiskt territorium är ett ovillkorligt krav för ett slutligt avtal.

President Joseph Aoun sade den 25 maj att Libanon ”inte kommer att acceptera denna verklighet” med fortsatt israelisk ockupation. Han beskrev ett fullständigt tillbakadragande som ett ”oförhandlingsbart och konstant nationellt krav” . Premiärminister Nawaf Salam har uttryckt samma linje och sagt att Libanon inte kan underteckna ett avtal utan ett fullständigt israeliskt tillbakadragande: ”Vi kan inte leva med en så kallad buffertzon” .

Det skapar en låsning i centrum av processen. Avtalet ställer krav på Hizbollah som gruppen uttryckligen avvisar, samtidigt som Libanons regering kräver ett israeliskt tillbakadragande som Israel hittills inte har accepterat.

Om samtalen den 22 juni kan överbrygga denna klyfta är fortfarande oklart. Lika osäkert är om den nya vapenvilan blir ett första steg mot ett mer varaktigt avtal – eller ännu en överenskommelse som faller samman innan den hinner få effekt.

Avtalet innehåller framför allt tre delar:

• En villkorad vapenvila: En bredare ordning för att stoppa striderna aktiverades, men dess fortsättning är uttryckligen knuten till att Hizbollah följer villkoren. Det är en förändring jämfört med tidigare vapenvilor, som trädde i kraft utan samma förhandskrav och sedan ofta bröts .
• Pilotzoner för den libanesiska armén: Israel och Libanon ska snabbt gå vidare med så kallade pilotzoner. Där ska den libanesiska försvarsmakten ha exklusiv kontroll över territoriet, utan närvaro av icke-statliga väpnade aktörer – en tydlig hänvisning till Hizbollah . Tanken är att detta ska bli den första konkreta mekanismen för att utvidga den libanesiska statens kontroll i söder.
• Fortsatta direkta förhandlingar: Till skillnad från många tidigare processer förhandlade israeliska och libanesiska representanter direkt med varandra under USA:s ledning. Nästa runda ska hållas veckan den 22 juni, med både politiska och säkerhetsrelaterade spår .

Hizbollah avvisar överenskommelsen

Hizbollah är inte part i avtalet och har konsekvent motsatt sig direkta förhandlingar mellan Libanon och Israel. Gruppens ledning har därför varit tydlig med att den inte anser sig bunden av beslut som fattats i en process den betraktar som illegitim.

Den 1 juni uppmanade Hizbollahs ledare Naim Qassem den libanesiska regeringen att överge de direkta samtalen med Israel. Han kallade förhandlingarna en ”gratis eftergift” . Dagen därpå avvisade vice ordföranden för Hizbollahs politiska råd, Mahmoud Qomati, en partiell vapenvila och varnade för att en israelisk attack mot Beiruts södra förorter skulle mötas med ”ett djupare och starkare svar” .

Redan i april sade den högt uppsatte Hizbollahföreträdaren Wafiq Safa att gruppen ”inte kommer att följa några avtal” som kan bli resultatet av de direkta samtalen mellan Libanon och Israel .

Skillnaden mellan diplomatin och verkligheten på marken blev tydlig samma dag som avtalet slutfördes. Institute for the Study of War rapporterade att Hizbollah genomförde raketattacker mot positioner tillhörande Israels försvarsmakt i norra Israel den 3 juni – bara timmar innan vapenvilan offentliggjordes .

Tre månader av krig har lett fram till avtalet

Den nuvarande krigsfasen började den 2 mars 2026, efter USA:s och Israels attack mot Iran den 28 februari. Hizbollah svarade med raketbeskjutning mot Israel. Israel svarade i sin tur med omfattande flyganfall och en markinvasion som nådde Litani-flodens linje. Enligt tillgängliga sammanställningar har israeliska styrkor då tagit kontroll över omkring 14–20 procent av Libanons territorium, fördelat på mer än 55 orter .

Den humanitära kostnaden har varit mycket hög. Den 1 juni uppgav Libanons hälsoministerium att 3 412 människor hade dödats och 10 269 skadats sedan den 2 mars . Över en miljon människor – ungefär en femtedel av landets befolkning – har tvingats lämna sina hem .

På den israeliska sidan har officiella uppgifter rapporterat minst 28 dödade soldater, utöver en omkommen rivningsarbetare, samt 1 180 skadade soldater .

Tidigare diplomatiska försök har inte hållit. Vapenvilan från november 2024 kollapsade helt den 2 mars 2026 . En tiodagarsvapenvila som förmedlades av USA började gälla den 16 april och förlängdes med 45 dagar den 15 maj. Trots det rapporterades nästan dagliga överträdelser och hundratals döda efter att vapenvilan skulle ha trätt i kraft .

Nästa prövning blir samtalen den 22 juni

Förhandlingarna ska återupptas veckan den 22 juni. Den nya vapenvilan är tänkt att skapa utrymme för en bredare politisk uppgörelse om säkerhet, territorium och statlig kontroll.

Men en central konflikt kvarstår. Libanons ledning har upprepade gånger sagt att ett fullständigt israeliskt tillbakadragande från libanesiskt territorium är ett ovillkorligt krav för ett slutligt avtal.

President Joseph Aoun sade den 25 maj att Libanon ”inte kommer att acceptera denna verklighet” med fortsatt israelisk ockupation. Han beskrev ett fullständigt tillbakadragande som ett ”oförhandlingsbart och konstant nationellt krav” . Premiärminister Nawaf Salam har uttryckt samma linje och sagt att Libanon inte kan underteckna ett avtal utan ett fullständigt israeliskt tillbakadragande: ”Vi kan inte leva med en så kallad buffertzon” .

Det skapar en låsning i centrum av processen. Avtalet ställer krav på Hizbollah som gruppen uttryckligen avvisar, samtidigt som Libanons regering kräver ett israeliskt tillbakadragande som Israel hittills inte har accepterat.

Om samtalen den 22 juni kan överbrygga denna klyfta är fortfarande oklart. Lika osäkert är om den nya vapenvilan blir ett första steg mot ett mer varaktigt avtal – eller ännu en överenskommelse som faller samman innan den hinner få effekt.