Visumkaos hotar fotbolls-VM 2026 redan innan turneringen har börjat

Fotbolls-VM 2026 – det första med 48 landslag utspritt över 16 värdstäder i USA, Mexiko och Kanada – skulle bli den mest ambitiösa och inkluderande turneringen i historien . Istället har vägen till Nordamerika, bara dagar före öppningsmatchen, blockerats av en lavin av visum- och inresemisslyckanden. Spelare har strandsatts, hela lag har försenats, och tusentals supportrar har stängts ute.

Sydafrikas landslag, Bafana Bafana, fick sin planerade avresa den 1 juni stoppad av ett massivt visumkaos . Schweiz stjärnanfallare Breel Embolo drogs ur lagflyget bara timmar efter att hans ESTA-inresetillstånd först godkänts och sedan återkallats . Haiti, som spelar sitt första VM sedan 1974, omfattas av ett nästan totalt amerikanskt reseförbud som tillåter truppen – men bara truppen – att resa in, medan praktiskt taget varje haitisk supporter är portförbjuden . Dessa störningar är en direkt följd av en omfattande utvidgning av USA:s reserestriktioner, som nu täcker 39 länder, vilket skapar en logistisk och moralisk kris för en turnering som lovade att välkomna världen.

Sydafrika: Ett massivt visumstopp sänker Bafana Bafana

Sydafrika skulle ha lämnat Johannesburg med ett chartrat flyg till Mexico City den 1 juni för ett förberedande träningsläger . Flyget lyfte aldrig. Minst 20 personer i resesällskapet väntade fortfarande på att få sina visumansökningar behandlade på USA:s ambassad i Johannesburg, och några i den tekniska staben hade fått sina ansökningar direkt avslagna . Nyckelpersoner, däribland assisterande tränaren, lagläkaren, säkerhetschefen och en analytiker, var fast flera dagar senare .

Det sydafrikanska fotbollsförbundet (SAFA) bekräftade i ett kort uttalande att laget "upplevt utmaningar med visum för vissa spelare och ledare", men gav få detaljer . Bakom kulisserna utlöste krisen ett krismöte och skarp offentlig kritik från idrottsminister Gayton McKenzie. "Vi får dem att se ut som idioter", sade ministern och beskrev situationen som ett pinsamt "fiasko" orsakat av administrativa misstag från lagledningens sida .

Den 2 juni bekräftade SAFA att visum för alla spelare hade säkrats och att truppen skulle avresa en dag försenad, även om vissa stabsmedlemmar fortfarande saknade resehandlingar . Händelsen väcker obekväma frågor: Sydafrikas charterflyg var på väg till Mexiko, men spelarna behövde ändå amerikanska visum för att kunna resa in i USA inför träningsläger och för att spela sin andra gruppspelsmatch . I en turnering över tre länder kan ett enda visummisslyckande i en nation skapa ringar på vattnet genom hela lagets resplan.

Schweiz: Ett ESTA-tillstånd drogs in vid gaten

Om Sydafrikas problem var en förutsägbar byråkratisk förhalning, var Schweiz utmaning ett plötsligt och oförklarligt bakslag. Anfallaren Breel Embolo, som spelar för den franska klubben Stade Rennais, fick klartecken att resa till USA under Visa Waiver-programmets ESTA-system på morgonen den 2 juni. Timmar senare, när laget samlades på flygplatsen i Zürich för att flyga till Los Angeles, meddelades det schweiziska fotbollsförbundet (SFA) att Embolos ESTA-ansökan hade "tagits upp för ytterligare granskning" .

"Hans ESTA-tillstånd hade varit godkänt fram till i morse. Men klockan 10.30 informerades vi om att hans ESTA-ansökan hade tagits upp för ytterligare granskning", uppgav SFA i ett uttalande och tillade att man stod i kontakt med relevanta myndigheter och förväntade sig att Embolo skulle ansluta till laget senare . Resten av truppen avreste utan honom, på väg mot ett träningsläger i San Diego, nio dagar före turneringens start .

ESTA är normalt ett rutinmässigt, automatiserat tillstånd för korttidsbesökare från ett 40-tal huvudsakligen europeiska länder. Embolos fall visar hur även resenärer från visumfria länder kan fastna i ett skärpt granskningssystem. Under de nya reglerna kan ESTA-sökande möta krav på att lämna ut fem års historik från sociala medier och utsättas för ökad kontroll . För en spelare som skulle resa med sitt landslag innebar ingripandet i sista minuten en desperat kamp för att lösa ett administrativt stopp som ingen hade förutsett.

Haiti: Ett förbud som släpper in laget, men stänger ute fansen

Haiti kvalificerade sig för VM 2026 för första gången på 52 år och nådde milstolpen utan att ha spelat en enda hemmamatch eller tränat på hemmaplan, på grund av svårt gängvåld och politisk instabilitet . Men för den stora majoriteten av haitier förblir turneringen utom räckhåll.

Under presidentdekret 10998 utvidgade USA sina reserestriktioner till att omfatta medborgare från 39 länder från och med den 1 januari 2026, där 19 länder omfattas av ett fullständigt visumstopp och 20 av ett partiellt . Haiti tillhör de länder som har ett nästan totalt stopp för både immigrant- och icke-immigrantvisum . Ett undantag finns för "varje idrottare eller medlem i ett idrottslag, inklusive tränare, personer som utför en nödvändig stödjande roll och närmaste familjemedlemmar" som reser för VM . Men där slutar undantaget: det täcker inte åskådare, journalister, företagssponsorer eller utökad familj .

Den 2 juni 2026 kom ett avgörande genombrott för den haitiska truppen när Woodensky Pierre, den ende landslagsspelaren som är bosatt i Haiti, slutligen beviljades ett amerikanskt visum efter farhågor om att han skulle missa turneringen helt . Hans klartecken är en lättnad för laget, men det generella förbudet ligger fast för alla andra haitiska medborgare. USA:s utrikesdepartement har sagt att haitiska supportrar fortfarande kan skicka in visumansökningar och boka intervjuer, men att de "kan vara icke kvalificerade för visumutfärdande eller inresa till USA", och att eventuella undantag sannolikt kommer att vara "mycket sällsynta" .

Resultatet är brutalt: Haiti kommer att spela sin första VM-match på över fem decennier inför läktare som juridiskt sett inte får inrymma dess egna supportrar. "FIFA är ett knippe hyckleri", konstaterade en kommentator och pekade på motsättningen mellan turneringens hyllningsretorik och verkligheten där lag tävlar i nästan tomma arenor för sina landsmän .

Den bredare kontexten: En kollision mellan politik och turneringslogistik

Dessa incidenter är inga slumpmässiga byråkratiska missöden. De är det förutsägbara resultatet av att tre strukturella krafter kolliderar.

1. Utvidgningen av USA:s reseförbud skedde på kollisionskurs med ett globalt evenemang. I juni 2025 utfärdade president Trump en proklamation som stängde av inresa för medborgare från 19 länder med hänvisning till brister i deras säkerhetsgranskning . Den 1 januari 2026 hade förbudet utökats till 39 länder . Fyra av de länder som omfattas av dessa restriktioner – Haiti, Iran, Senegal och Elfenbenskusten – har kvalificerat sig för VM . Samtidigt pausade administrationen handläggningen av immigrantvisum för 75 länder, däribland Brasilien, Colombia, Egypten, Ghana, Jordanien, Marocko, Tunisien och Uruguay, även om dessa frysningar främst påverkar immigrantvisum snarare än turistresor .

2. Ett förslag om en visumdeposition på 15 000 dollar skapade månader av osäkerhet. Administrationen krävde inledningsvis att besökare från 50 länder som bedömdes ha hög risk för att överskrida sina visum skulle deponera en återbetalningsbar deposition på upp till 15 000 dollar – en policy som direkt skulle ha påverkat supportrar från fem kvalificerade afrikanska nationer: Algeriet, Kap Verde, Elfenbenskusten, Senegal och Tunisien . Efter internationell kritik avstod utrikesdepartementet från depositionskravet i mitten av maj 2026 för supportrar med bekräftade FIFA-matchbiljetter . Men månaderna av förvirring hade redan skadat förtroendet och försvårat reseplaneringen.

3. Tre värdländer innebär tre olika immigrationssystem. Sydafrikas problem med amerikanska visum, även vid resa till Mexiko, illustrerar den kaskadartade komplexiteten . Kanada har egna inresekrav, inklusive reseförbud som påverkar vissa nationer, och har varnat för att innehav av en matchbiljett inte garanterar inresa . Kanada införde ett tillfälligt program för att slippa lämna biometriska uppgifter för ackrediterad FIFA-personal från 22 europeiska länder, inklusive Schweiz, men sådana lättnader är begränsade i omfattning och gäller inte de flesta supportrar .

Konsekvenserna för fans och turneringen

Visumkrisens mest mänskliga dimension är exkluderingen av supportrar. För Haiti innebär förbudet inga supportrar på de amerikanska läktarna – ett särskilt grymt utfall för en nation som har utstått så mycket för att nå turneringen . För Iran, vars lag också omfattas av ett fullständigt reseförbud, är situationen likartad . Senegal och Elfenbenskusten möter ett partiellt förbud som riktar sig mot vissa visumkategorier, även om dess exakta påverkan på VM-resor är mer oklar .

Även supportrar från länder som inte omfattas av något förbud möter enorma hinder. Väntetiderna för intervjuer för B1/B2-turistvisum på vissa amerikanska konsulat överstiger 330 dagar, med extrema fall i Bogotá och Mexico City som sträcker sig bortom 600 eller till och med 800 dagar . Utrikesdepartementet har erkänt proppen och sagt att man överväger att använda artificiell intelligens och ytterligare konsulär personal för att hantera anstormningen, men med turneringen bara dagar bort är dessa lösningar nu akuta snarare än förberedande .

Vad som händer härnäst är osäkert

Vita huset har konsekvent hävdat att idrottare och lagpersonal är undantagna från reseförbud för stora sportevenemang . Utrikesdepartementet har sagt att man prioriterar visumhantering för turneringen . Men som Sydafrikas försenade flyg och Schweiz strandsatta anfallare visar, översätts inte alltid prioritering på papper till resultat i verkligheten.

Washington Examiner fångade den bredare oron tidigt: "Tidsödande byråkratiska hinder, visumproblem och skrämmande kontrollprotokoll kan hålla tusentals internationella besökare borta" . Den förutsägelsen har redan besannats för lagen, och om inte de återstående dagarna ger lösningar i sista minuten kommer det att spela ut sig i tomma stolar och besvikna arenor över hela USA – en motsägelse i hjärtat av vad som skulle bli det mest öppna världsmästerskapet någonsin.