Det viktiga sammanhanget är att angreppen inte bryter mot den grundläggande kryptografin i WebAuthn eller FIDO2. I stället angriper de implementationen: hur Chrome litar på enheten, hur en enhet registreras på nytt och hur Google Password Managers molnautentisering hanterar synkroniserade nycklar .
I den grundläggande attacken hämtar skadeprogrammet Chromes TPM-skyddade enhetsidentitetsnyckel från den lokala filen passkey_enclave_state. Därefter används legitima Windows-anrop via CNG, Windows Cryptography API, för att signera angriparstyrda förfrågningar.
Resultatet blir en giltig WebAuthn-bekräftelse utan att offret behöver visa fingeravtryck, ange PIN-kod eller godkänna något på skärmen. Metoden fungerar dock bara mot tjänster som inte kontrollerar om flaggan User Verified (UV) faktiskt är satt i autentiseringsdatan .
Det som utnyttjas: Molnautentiseringens förtroende för en lokalt lagrad enhetsnyckel – samt att vissa webbplatser inte tvingar igenom kontrollen av användarverifiering.
Silver-varianten kringgår även webbplatser som kräver användarverifiering. Angriparen raderar eller gör filen passkey_enclave_state ogiltig, vilket tvingar Chrome att registrera enheten på nytt.
Under denna ominregistrering skapar Chrome tillfälligt en UV-nyckel i ett fördröjt flöde. Angriparen kan då registrera en egen UV-nyckel. Eftersom Googles molnautentisering inte kontrollerar att den nya nyckeln har giltig attestering kan angriparen skapa autentiseringar där UV-flaggan är satt till 1 – även för webbplatser som kräver användarverifiering .
Till skillnad från den första metoden kan angriparen sedan få varaktig åtkomst från sin egen dator. Offrets Windowsdator behöver inte längre vara uppkopplad.
Det som utnyttjas: Att attestering inte valideras vid ominregistrering av enheten och att enclave-filen kan raderas utan tillräckligt skydd.
Golden Pass-ta-key använder samma ominregistreringsflöde, men går ett steg längre. Genom att dumpa Chromes processminne kan angriparen få fram Security Domain Secret (SDS) – en symmetrisk nyckel på 32 byte som krypterar samtliga synkroniserade passkeys i offrets Google-konto.
Med SDS kan angriparen dekryptera både befintliga och framtida privata passkey-nycklar som synkroniseras till kontot. Det kan i praktiken innebära fullständig övertagning av alla tjänster som skyddas av dessa passkeys .
Google hade tidigare dessutom loggat SDS i klartext i Chromes interna vy chrome://device-log/FIDO. Den uppgiften har tagits bort efter Unit 42:s rapport, men problemet med att hemligheten kan exponeras i minnet kvarstår .
Det som utnyttjas: Att SDS finns i klartext i Chromes processminne under enhetens registreringsflöde.
Den enklaste Pass-ta-key-attacken kan fungera mot alla webbplatser som inte validerar UV-flaggan på serversidan. Unit 42 pekade ut eBay som ett exempel på en tjänst där kontrollen saknades. eBay har sedan dess åtgärdat problemet .
Forskarna uppgav samtidigt att ett förvånansvärt stort antal webbplatser begär userVerification: "required" när en passkey registreras, men aldrig kontrollerar den UV-bit som returneras vid inloggning . Det innebär att en inställning som ser säker ut inte alltid verkligen tillämpas.
SDS fungerar som en huvudnyckel för de synkroniserade passkeys som hör till Google-kontot. En stulen SDS innebär bland annat att:
Det sista innebär att en komprometterad SDS inte enkelt kan bytas ut på samma sätt som ett lösenord.
Utifrån Unit 42:s resultat rekommenderas följande:
userVerification: "required", inte "preferred", för känsliga åtgärder .När uppgifterna publicerades den 3 augusti 2026 hade ingen CVE tilldelats. Google hade inte heller offentligt bekräftat om Silver- eller Golden-metoderna skulle åtgärdas direkt . Alla tre attackvägarna förutsätter att skadlig kod redan körs på den aktuella Windowsdatorn. En ren och ouppkopplad dator blir därför inte automatiskt sårbar bara för att kontot använder synkroniserade passkeys .