Santander, BBVA och Deutsche Bank flyttar lånerisk i miljardaffärer

Europeiska banker ökar användningen av så kallade significant risk transfers (SRT) – strukturer där banken flyttar en definierad del av risken för kreditförluster till externa investerare, utan att behöva sälja själva lånen.

Banco Santander, BBVA och Deutsche Bank uppges arbeta med affärer kopplade till minst 17,5 miljarder dollar i utlåning. Målet är att använda det regulatoriska kapitalet effektivare: bankerna behåller utlåningen och kundrelationerna, men kan minska kapitalbindningen för utvalda portföljer. Samtliga tre banker avböjde att kommentera de rapporterade affärerna. 1

Affärerna som uppges vara på gång

Santander: fem möjliga risköverföringar

Santander uppges diskutera fem SRT-affärer, bland annat:

• cirka 1,4 miljarder pund i brittiska lån till kommersiella fastigheter och projektfinansiering,
• en ofinansierad kreditriskskyddsaffär kopplad till omkring 3 miljarder euro i spanska bolån,
• ungefär 12 miljarder brasilianska real, motsvarande cirka 2,3 miljarder dollar, i lån till små och medelstora företag,
• samt en möjlig affär kopplad till lån i Mexiko. 1

Att flera marknader och lånetyper ingår är viktigt. Santander uppges alltså inte begränsa sig till en enskild sektor, utan använder strukturen för fastighetslån, bolån och företagsfinansiering i flera länder. Tidigare uppgifter har också pekat på planerade kapitalfrigörande affärer med brittiska kommersiella fastighetslån och amerikanska företagslån. 3

BBVA: stora företag först, mindre bolag därefter

BBVA arbetar enligt uppgifterna med en SRT kopplad till cirka 5 miljarder euro – ungefär 5,8 miljarder dollar – i lån till stora företag. Banken planerar också en separat transaktion med lån till mindre företag. 1

Deutsche Bank: företagslån för omkring 4 miljarder dollar

Deutsche Bank har enligt uppgifterna börjat marknadsföra en SRT knuten till ungefär 4 miljarder dollar i lån till stora företag. 1

Så fungerar en SRT

En SRT är normalt en form av syntetisk värdepapperisering. Banken fortsätter att äga lånen, hantera dem och ta emot ränte- och amorteringsbetalningar. Men den köper skydd mot förluster i ett särskilt risklager, exempelvis genom en garanti eller ett derivatliknande avtal.

Investerarna accepterar att bära förluster inom det avtalade lagret – ofta ett mer riskfyllt junior- eller mezzanineskikt – om låntagare inte kan betala. Som ersättning får de betalt för risktagandet. Därmed kan lånen ligga kvar i bankens balansräkning, samtidigt som en del av kreditrisken förs över. 7

Den avgörande tillsynsfrågan är om risköverföringen bedöms vara tillräckligt betydande. Om den godtas kan banken minska sina riskvägda tillgångar och få lättnad i CET1-kapitalet (Common Equity Tier 1), bankernas centrala kapitalbuffert. Det kan skapa utrymme för ny utlåning eller andra kapitalanvändningar utan nyemissioner, försäljning av hela låneportföljen eller en krympande balansräkning. 67

Därför växer intresset

För bankerna är SRT ett sätt att behålla värdefulla kundrelationer och fortsatt utlåningskapacitet, samtidigt som kapitalkraven hanteras. Det är särskilt relevant för portföljer där riskvikter eller förväntade kreditförluster snabbt kan stiga, exempelvis kommersiella fastigheter och utlåning till mindre företag. 6

För investerare är lockelsen möjligheten till högre avkastning i utbyte mot att ta en första eller mellanliggande del av förlustrisken. Manulife CQS Investment Management uppgavs exempelvis söka omkring 1 miljard dollar till en fond för regulatorisk kapitallättnad med ett avkastningsmål på cirka 13 procent internränta. Det är ett mål, inte en garanterad avkastning. 17

Institutionellt kapital fortsätter också att söka sig till strategin. Abu Dhabi Investment Authority och Christofferson Robb & Co. har annonserat en fond som ska investera i SRT-affärer och andra strategier som förvaltas av CRC. 28

Risk flyttas – den försvinner inte

SRT-affärer kan göra bankernas kapitalanvändning effektivare, men de eliminerar inte risken för att låntagare ställer in betalningarna. De avgör i stället vem som först tar en viss del av förlusterna.

Några risker att bevaka är:

• Kreditrisk i portföljen: Högre räntor, svagare konjunktur eller störningar i leveranskedjor kan öka pressen på låntagare, särskilt inom kommersiella fastigheter, småföretagsutlåning och företagskrediter.
• Modell- och prissättningsrisk: Investerare måste bedöma låneportföljens kvalitet, sambanden mellan olika krediter och hur stora förluster som kan nå deras risklager. Stark efterfrågan gör inte en disciplinerad prissättning mindre viktig.
• Risk för uteblivet tillsynsgodkännande: Kapitalfrigörelsen bygger på att tillsynsmyndigheter accepterar att tillräckligt mycket risk faktiskt har flyttats. En myndighet kan ifrågasätta upplägget eller kräva ändringar som minskar den väntade kapitalvinsten. 7
• Sämre överblick över systemrisken: Kreditrisk kan flyttas från reglerade banker till försäkringsbolag, fonder och andra investerare. Det behöver inte göra systemet mindre stabilt, men kan göra de samlade exponeringarna svårare att kartlägga och jämföra.

Vad miljardpipen säger om marknaden

Den rapporterade affärspipelinen på 17,5 miljarder dollar visar att SRT har blivit ett praktiskt verktyg för stora europeiska banker, inte en nischprodukt enbart för pressade tillgångar. Santanders upplägg över flera länder, BBVA:s planerade affärer för både stora och mindre företag samt Deutsche Banks transaktion för stora företagslån bygger på samma logik: behåll lånen, flytta ett avgränsat förlustlager och frigör kapital. 1

Förbehållet är betydelsefullt: det handlar om rapporterade privata transaktioner, inte offentliggjorda slutvillkor. Det ekonomiska värdet för respektive bank beror på investerarnas prissättning, exakt vilket risklager som flyttas och hur kapitalbehandlingen bedöms av tillsynsmyndigheter. 17