Benjamin Netanyahu hade ett konkret diplomatiskt skäl att stödja Sloveniens premiärminister Janez Janša: Slovenien vägrade ställa sig bakom ett uttalande från samtliga 27 EU-länder som fördömde Israels planerade byggnation i E1-området på den ockuperade Västbanken.
Eftersom den här typen av gemensamma EU-uttalanden kräver enhällighet kunde ett enda medlemsland stoppa deklarationen. EU:s utrikeschef Kaja Kallas publicerade därför i stället ett separat uttalande i eget namn.
2
7
9
Skillnaden handlade inte främst om innehållet i kritiken, utan om dess diplomatiska tyngd. Ett uttalande på de 27 medlemsländernas vägnar skickar en betydligt starkare signal än ett uttalande från EU:s utrikesrepresentant ensam. Janšas ingripande gjorde därför att Netanyahu kunde välkomna en försvagad gemensam EU-reaktion, utan att kritiken mot E1-projektet försvann helt.
2
9
Varför stoppade Janša EU-uttalandet?
Den slovenska regeringen sade att ett nytt gemensamt uttalande inte skulle tillföra något och hävdade att landets grundläggande linje låg fast: Slovenien stödjer fortfarande internationell rätt och en förhandlad tvåstatslösning.
6
7
10
Janša gav samtidigt en mer konfrontativ politisk förklaring. Han hävdade att Slovenien hade lämnat en ”ond cirkel” där landet förlorade trovärdighet genom upprepade och oproportionerliga fördömanden av Israel. Han avvisade också tanken att Slovenien automatiskt skulle följa en gemensam europeisk hållning och framställde frågan som en fråga om nationellt beslutsfattande och suveränitet.
8
13
18
Regeringens hållning förstärktes av Janšas öppna stöd till bosättare på Västbanken. Vid ett möte med Yesha-rådets ordförande Yossi Dagan sade han, enligt rapportering som citerats av Ynet: ”Gud välsigne invånarna i Judeen och Samarien.”
1
Konflikten med president Pirc Musar
Vetorätten utvecklades snabbt till en strid om Sloveniens identitet och utrikespolitiska riktning – inte bara till en oenighet om ett enskilt EU-dokument.
President Nataša Pirc Musar sade att internationell rätt inte är en politisk valfråga och måste tillämpas utan dubbla måttstockar. Hon uppmanade Slovenien att stödja EU:s linje och hävdade att utbyggnaden av israeliska bosättningar på den ockuperade Västbanken strider mot internationell rätt, undergräver tvåstatslösningen och gör en varaktig fred svårare att nå.
1
3
16
17
Pirc Musar hade tidigare beskrivit Israels agerande mot palestinierna som folkmord, en beskrivning hon fortsatt att försvara offentligt.
20
21
23 Janšas regering intog en helt annan hållning och ifrågasatte presidentens beskrivning. Regeringen betonade att det är Slovenien – inte en bredare ideologisk eller historisk samsyn – som ska bestämma landets politik.
18
28
Resultatet blev en ovanligt tydlig institutionell konflikt: en konservativ regering sökte närmare relationer med Israel, medan den liberala presidenten fortsatte att betona palestiniers rättigheter, internationell rätt och samordning med EU:s uttalade position. Oppositionspartier uppges ha anslutit sig till presidentens kritik av vetot.
3
15
17
Netanyahus argument om Turkiet och Cypern
Netanyahu använde den slovenska tvisten för att rikta en bredare anklagelse om hyckleri mot EU. Han hävdade att unionen fördömer judisk bosättningsverksamhet på Västbanken men, enligt hans beskrivning, förblir tyst om Turkiets kontroll över norra Cypern.
Han pekade på att Turkiet är medlem i Nato och att Cypern är EU-medlem och frågade varför EU tillämpar olika måttstockar i de två fallen. Netanyahu sade att EU blir upprört när judar vill utöva vad han beskrev som sin historiska rätt att bygga och leva i sitt förfäders land.
4
5
Jämförelsen ingick i Israels försvar av landets anspråk på att judar har en historisk rätt att bygga och leva i området. Den kopplade också den slovenska kontroversen till den bredare israelisk-turkiska ordväxlingen om Cypern och Syrien.
4
31
Turkiet avvisade Israels anklagelser. Turkiska företrädare beskrev påståendena som lögner och förtal, medan presidentens kommunikationsdirektorat kallade Netanyahus tidigare uttalanden om Cypern och Syrien för ett ”grundlöst utfall” utan historiska fakta eller politisk seriositet.
33
35
38
Det rörde sig därmed om två konkurrerande politiska argument, inte om någon löst tvist i sak. Netanyahu använde Cypern för att ifrågasätta konsekvensen i Europas kritik, medan Ankara avvisade jämförelsen och Israels beskrivning av turkisk politik.
4
33
Janšas omsvängning från Golobs Israelpolitik
Vetot om E1 kom efter en bredare politisk omsvängning. I juni 2026 rev Janšas regering upp åtgärder som införts under den tidigare premiärministern Robert Golob. Det omfattade bland annat ett förbud mot export och transitering av vapen och militär utrustning till Israel samt merparten av vapenimporten från Israel.
Försvarsdepartementet sade att förbudet inte längre behövdes eftersom vapenöverföringar redan reglerades av slovensk lag och EU:s regler.
44
49
Andra rapporter beskrev omsvängningen som bredare och uppgav att den även omfattade begränsningar av import från israeliska bosättningar samt inreseförbud för Netanyahu och israeliska ministrar.
48
53
56 Åtgärderna hade gjort Slovenien till en av Israels mer kritiska röster inom EU under Golobs mittenvänsterregering. När de avskaffades markerade det en tydlig förändring i Ljubljanas relation till Israel.
48
53
Att regeringen tog bort restriktionerna innebar inte automatiskt att Slovenien övergav sitt uttalade stöd för internationell rätt eller en tvåstatslösning. Men tillsammans med E1-vetot visade besluten hur snabbt ett regeringsskifte kan förändra ett medlemslands praktiska roll i EU-politiken: från att pressa Israel till att hindra ett starkare gemensamt uttalande mot bosättningsutbyggnaden.
6
44
Vad betyder detta för EU:s enighet?
Den omedelbara följden var diplomatisk, inte juridisk eller operativ. Sloveniens nej stoppade en deklaration på de 27 medlemsländernas vägnar. Kallas fick i stället utfärda ett separat uttalande där hon uppmanade Israel att överge planerna på 1 200 bostäder i E1-området öster om Jerusalem.
6
7
9
E1 är politiskt känsligt eftersom kritiker menar att byggnation där kan dela Västbanken, ytterligare försvaga det territoriella underlaget för en tvåstatslösning och väcka frågan om en livskraftig palestinsk stat fortfarande är möjlig.
9
11
14
Händelsen visade också hur sårbar EU:s utrikespolitiska enighet blir när enhällighet krävs. Ett enda medlemsland kan stoppa unionens starkaste gemensamma budskap, även om de övriga länderna i stort står bakom det. Slovenien ändrade inte EU:s grundläggande oro över E1, men landets agerande minskade kraften och synligheten i unionens svar.
2
9
För Netanyahu innebar Janšas agerande både en praktisk och politisk vinst: en enad europeisk reprimand blev svagare, samtidigt som Slovenien blev ett exempel på ett EU-land som utmanar vad Janša beskriver som automatisk eller oproportionerlig kritik av Israel.
För Slovenien fördjupade beslutet däremot den inhemska striden om vad utrikespolitiken främst ska bygga på: nationell suveränitet, europeisk samordning eller en konsekvent tillämpning av internationell rätt.