Målet, med målnummer 26 O 869/26, väcktes av två förlag med säte i München. Kärnfrågan var hur AI-översikter ska betraktas juridiskt: som vanliga sökresultat som bara länkar till material från tredje part, eller som innehåll som Google själv har skapat.

Falska kopplingar till bedrägerier och abonnemangsfällor

Vid vissa sökningar kopplade Googles AI-översikter felaktigt de två förlagen till bedrägerier, abonnemangsfällor och tvivelaktiga affärsmetoder . I ett fall uppgavs det att ett förlag ”är känt för tvivelaktiga affärsmetoder och ofta betraktas som ett bedrägeri” .

Domstolen fann att Googles AI hade blandat ihop kärandena med helt andra företag som faktiskt hade en problematisk historik. De ärekränkande kopplingarna fanns inte i någon av de länkade källorna. I stället hade AI:n skapat dem genom att kombinera och omtolka information från orelaterade tredje parter .

Förlagen skickade krav på att Google skulle upphöra med publiceringen i början av 2026. När uppgifterna inte togs bort eller rättades väckte de talan .

Domstolens avgörande: AI-översikter är inte vanliga sökresultat

Den avgörande juridiska skillnaden är att AI-översikten inte bara visar vad andra har publicerat. Domstolen klassificerade funktionen som Googles eget originalinnehåll, med ”självständiga, nya och substantiella påståenden” .

Resonemanget är enkelt men långtgående: Google har byggt AI-systemet, erbjuder det till användarna och kontrollerar algoritmerna som genererar svaren. Därför har företaget också ansvar för innehållet som systemet producerar. Som domstolen uttryckte det: ”Google byggde AI:n, Google erbjöd den till användarna – alltså äger Google det den producerar” .

Skillnaden får juridiska följder. Enligt tysk och europeisk rätt har traditionella sökmotorer i vissa fall ett begränsat ansvar när de visar eller länkar till innehåll från tredje part. Men enligt domstolen gäller det skyddet inte automatiskt när plattformen själv formulerar nya, sammanhängande påståenden – även om svaren bygger på ett underliggande material från andra webbplatser .

Därför avvisades Googles försvar

Google hävdade att AI-översikter fungerar ungefär som vanliga sökresultat: bolaget visar länkar till källor och användaren får själv kontrollera uppgifterna genom att klicka vidare.

Domstolen godtog inte argumentet av flera skäl.

För det första talar själva utformningen emot Googles beskrivning. AI-översikten visas i en framträdande svarsruta ovanför de övriga resultaten, vilket ger intrycket av ett samlat och auktoritativt svar. Att kräva att användarna ska faktagranska varje AI-påstående genom att öppna de underliggande länkarna skulle motverka hela funktionens syfte och är inte en rimlig förväntan .

För det andra återger AI-översikten inte neutralt existerande formuleringar. Den skapar nya påståenden. De falska anklagelserna mot förlagen fanns inte i någon av de länkade källorna och innehöll i vissa fall uppgifter som inte ens förekom i sökresultaten . Domstolen betraktade därför formuleringarna som Googles egna påståenden.

För det tredje ansåg domstolen att tidigare rättspraxis som begränsar sökmotorers ansvar för innehåll från tredje part inte kan utsträckas till generativa AI-svar. Den drog en tydlig gräns mellan de traditionella ”tio blå länkarna” och AI-genererade sammanfattningar .

Vad det interimistiska förbudet innebär

Beslutet ålägger Google att:

• Upphöra med och inte återupprepa de specifika falska faktapåståendena om de två förlagen i AI-översikter .
• Ta bort befintliga ärekränkande AI-översikter som innehåller de felaktiga uppgifterna .

Förbudet kan verkställas genom domstolsförelagda böter på upp till 250 000 euro. I vissa fall kan även frihetsberövande sanktioner riktas mot Googles rättsliga företrädare i Tyskland – för varje överträdelse .

Det är samtidigt viktigt att beslutet är ett interimistiskt förbud, på tyska einstweilige Verfügung, som meddelats i ett snabbare förfarande. Det är inte ett slutligt avgörande efter en fullständig prövning av målet. Huvudprocessen pågår fortfarande . Beslutets direkta rättsverkan är begränsad till Tyskland och de specifika parterna, även om domstolens resonemang kan få betydelse i andra EU-länder .

Ett möjligt slut på gamla ansvarsskydd för AI-sökningar

Münchenbeslutet kan få omedelbara konsekvenser för företag som bygger in generativa AI-svar i sökfunktioner.

AI-sammanfattningar kan inte automatiskt luta sig mot sökmotorernas gamla ansvarsskydd. Avgörandet antyder att skyddet för mellanhänder i EU:s e-handelsregler och Digital Services Act inte utan vidare omfattar AI-genererade sammanfattningar. Domstolar kan i stället betrakta dem som plattformens eget innehåll, vilket kan utlösa direkt ansvar för förtal, falska faktapåståenden och illojal konkurrens .

Plattformar kan bedömas som direkta ansvariga aktörer. Genom att klassificera Google som en ”direkt störande part” (unmittelbarer Störer) snarare än en neutral mellanhand skapar domstolen ett resonemang som även kan bli relevant för Microsofts Bing Copilot, OpenAI:s webbanbundna funktioner och andra AI-söktjänster i Europa .

Förlag och innehållsskapare får ett mer direkt rättsligt verktyg. Den som skadas av ett AI-genererat rykte behöver inte nödvändigtvis spåra påståendet hela vägen tillbaka till en ursprunglig källa. I stället kan plattformen som formulerade påståendet hamna i fokus .

Tekniska skyddsåtgärder blir viktigare. Google och liknande företag kan behöva införa bättre innehållsfilter, faktakontroller och snabbare rutiner för att ta bort felaktiga AI-svar. Annars riskerar de rättsliga konsekvenser för varje falskt faktapåstående som publiceras .

Domstolarna går före lagstiftarna. Beslutet kommer samtidigt som EU:s AI-förordning och Digital Services Act fortfarande håller på att omsättas i praktiken. Det innebär att domstolar redan börjar definiera ansvaret för generativa AI-system innan hela regelverket har fått en tydlig rättslig tillämpning .

Münchenbeslutet är preliminärt, och dess slutliga räckvidd beror på huvudmålet och eventuella överklaganden. Men kärnbudskapet är tydligt: när en AI-tjänst själv formulerar faktapåståenden kan företaget bakom tjänsten behöva svara för orden – även när de är fel.

Målet, med målnummer 26 O 869/26, väcktes av två förlag med säte i München. Kärnfrågan var hur AI-översikter ska betraktas juridiskt: som vanliga sökresultat som bara länkar till material från tredje part, eller som innehåll som Google själv har skapat.

Falska kopplingar till bedrägerier och abonnemangsfällor

Vid vissa sökningar kopplade Googles AI-översikter felaktigt de två förlagen till bedrägerier, abonnemangsfällor och tvivelaktiga affärsmetoder . I ett fall uppgavs det att ett förlag ”är känt för tvivelaktiga affärsmetoder och ofta betraktas som ett bedrägeri” .

Domstolen fann att Googles AI hade blandat ihop kärandena med helt andra företag som faktiskt hade en problematisk historik. De ärekränkande kopplingarna fanns inte i någon av de länkade källorna. I stället hade AI:n skapat dem genom att kombinera och omtolka information från orelaterade tredje parter .

Förlagen skickade krav på att Google skulle upphöra med publiceringen i början av 2026. När uppgifterna inte togs bort eller rättades väckte de talan .

Domstolens avgörande: AI-översikter är inte vanliga sökresultat

Den avgörande juridiska skillnaden är att AI-översikten inte bara visar vad andra har publicerat. Domstolen klassificerade funktionen som Googles eget originalinnehåll, med ”självständiga, nya och substantiella påståenden” .

Resonemanget är enkelt men långtgående: Google har byggt AI-systemet, erbjuder det till användarna och kontrollerar algoritmerna som genererar svaren. Därför har företaget också ansvar för innehållet som systemet producerar. Som domstolen uttryckte det: ”Google byggde AI:n, Google erbjöd den till användarna – alltså äger Google det den producerar” .

Skillnaden får juridiska följder. Enligt tysk och europeisk rätt har traditionella sökmotorer i vissa fall ett begränsat ansvar när de visar eller länkar till innehåll från tredje part. Men enligt domstolen gäller det skyddet inte automatiskt när plattformen själv formulerar nya, sammanhängande påståenden – även om svaren bygger på ett underliggande material från andra webbplatser .

Därför avvisades Googles försvar

Google hävdade att AI-översikter fungerar ungefär som vanliga sökresultat: bolaget visar länkar till källor och användaren får själv kontrollera uppgifterna genom att klicka vidare.

Domstolen godtog inte argumentet av flera skäl.

För det första talar själva utformningen emot Googles beskrivning. AI-översikten visas i en framträdande svarsruta ovanför de övriga resultaten, vilket ger intrycket av ett samlat och auktoritativt svar. Att kräva att användarna ska faktagranska varje AI-påstående genom att öppna de underliggande länkarna skulle motverka hela funktionens syfte och är inte en rimlig förväntan .

För det andra återger AI-översikten inte neutralt existerande formuleringar. Den skapar nya påståenden. De falska anklagelserna mot förlagen fanns inte i någon av de länkade källorna och innehöll i vissa fall uppgifter som inte ens förekom i sökresultaten . Domstolen betraktade därför formuleringarna som Googles egna påståenden.

För det tredje ansåg domstolen att tidigare rättspraxis som begränsar sökmotorers ansvar för innehåll från tredje part inte kan utsträckas till generativa AI-svar. Den drog en tydlig gräns mellan de traditionella ”tio blå länkarna” och AI-genererade sammanfattningar .

Vad det interimistiska förbudet innebär

Beslutet ålägger Google att:

• Upphöra med och inte återupprepa de specifika falska faktapåståendena om de två förlagen i AI-översikter .
• Ta bort befintliga ärekränkande AI-översikter som innehåller de felaktiga uppgifterna .

Förbudet kan verkställas genom domstolsförelagda böter på upp till 250 000 euro. I vissa fall kan även frihetsberövande sanktioner riktas mot Googles rättsliga företrädare i Tyskland – för varje överträdelse .

Det är samtidigt viktigt att beslutet är ett interimistiskt förbud, på tyska einstweilige Verfügung, som meddelats i ett snabbare förfarande. Det är inte ett slutligt avgörande efter en fullständig prövning av målet. Huvudprocessen pågår fortfarande . Beslutets direkta rättsverkan är begränsad till Tyskland och de specifika parterna, även om domstolens resonemang kan få betydelse i andra EU-länder .

Ett möjligt slut på gamla ansvarsskydd för AI-sökningar

Münchenbeslutet kan få omedelbara konsekvenser för företag som bygger in generativa AI-svar i sökfunktioner.

AI-sammanfattningar kan inte automatiskt luta sig mot sökmotorernas gamla ansvarsskydd. Avgörandet antyder att skyddet för mellanhänder i EU:s e-handelsregler och Digital Services Act inte utan vidare omfattar AI-genererade sammanfattningar. Domstolar kan i stället betrakta dem som plattformens eget innehåll, vilket kan utlösa direkt ansvar för förtal, falska faktapåståenden och illojal konkurrens .

Plattformar kan bedömas som direkta ansvariga aktörer. Genom att klassificera Google som en ”direkt störande part” (unmittelbarer Störer) snarare än en neutral mellanhand skapar domstolen ett resonemang som även kan bli relevant för Microsofts Bing Copilot, OpenAI:s webbanbundna funktioner och andra AI-söktjänster i Europa .

Förlag och innehållsskapare får ett mer direkt rättsligt verktyg. Den som skadas av ett AI-genererat rykte behöver inte nödvändigtvis spåra påståendet hela vägen tillbaka till en ursprunglig källa. I stället kan plattformen som formulerade påståendet hamna i fokus .

Tekniska skyddsåtgärder blir viktigare. Google och liknande företag kan behöva införa bättre innehållsfilter, faktakontroller och snabbare rutiner för att ta bort felaktiga AI-svar. Annars riskerar de rättsliga konsekvenser för varje falskt faktapåstående som publiceras .

Domstolarna går före lagstiftarna. Beslutet kommer samtidigt som EU:s AI-förordning och Digital Services Act fortfarande håller på att omsättas i praktiken. Det innebär att domstolar redan börjar definiera ansvaret för generativa AI-system innan hela regelverket har fått en tydlig rättslig tillämpning .

Münchenbeslutet är preliminärt, och dess slutliga räckvidd beror på huvudmålet och eventuella överklaganden. Men kärnbudskapet är tydligt: när en AI-tjänst själv formulerar faktapåståenden kan företaget bakom tjänsten behöva svara för orden – även när de är fel.