Mötet på söndagen mellan Syriens utrikesminister Asaad al-Shaibani och Mossadchefen Roman Gofman var framför allt ett försök att hantera krisen efter Israels attack mot Abu al-Duhur-basen den 18 augusti. Flyganfallet gjorde en redan känslig oenighet om Turkiets roll i det post-Assadiska Syrien till en konfrontation som berörde Israel, Syrien, Turkiet och USA.
10
2
Minst åtta israeliska anfall träffade basens landningsbana och lagringsanläggningar, enligt syriska statliga medier och flera rapporter. En syrisk militärkälla och en civilperson som bor i närheten uppgav att inga människor dödades.
1
16 Attacken kom bara timmar efter att en turkisk delegation hade besökt platsen, vilket blev centralt i de olika förklaringarna till vad som hade hänt.
18
Israels förklaring: ett försök att stoppa en turkisk etablering
Israel sade att Syrien var nära att bryta mot en överenskommen säkerhetsmässig status quo genom att låta turkiska styrkor etablera sig på basen. Israeliska företrädare uppgav att operationen skulle förhindra att Turkiet skapade ett militärt fotfäste nära Aleppo och att Damaskus hade varnats upprepade gånger.
22
38
Den israeliska oron gäller enligt landets företrädare inte bara turkisk personal. Luftvärnssystem, drönare och robotar i Syrien skulle kunna begränsa Israels handlingsfrihet i luften eller skapa en ny militär risk. Ur det perspektivet framställdes attacken som en förebyggande varning – inte som ett försök att döda turkiska soldater.
1
8
Men kopplingen är inte bevisad oberoende av de israeliska uppgifterna. Att anfallet följde på den turkiska delegationens besök visar ett samband i tid, men fastslår inte att en utplacering hade godkänts eller var nära förestående.
Syrien avvisar uppgiften om en permanent turkisk bas
Damaskus gav en annan bild. Syriska företrädare sade att det turkiska besöket handlade om utbildning och militärt samarbete – inte om att skapa en permanent turkisk bas eller stationera styrkor vid Abu al-Duhur under längre tid. Utrikesminister al-Shaibani sade också att anläggningen till stor del var tom när den attackerades och avvisade påståendet att en turkisk närvaro motiverade flyganfallen.
13
33
Syrien fördömde attacken som ett brott mot landets suveränitet och efterlyste de-eskalering. Därför blev söndagens möte en möjlighet att diskutera säkerhetsarrangemang direkt, i stället för att ensidiga angrepp och offentliga anklagelser skulle styra relationen.
10
20
Turkiet förkastar Israels anklagelser
Turkiet beskrev Israels påståenden om landets militära position i Syrien som ohållbara och fördömde attacken. Ankara hävdar att samarbetet med Damaskus handlar om militär utbildning, stabilitet och återuppbyggnad i Syrien – inte om ett offensivt försök att omringa Israel.
4
49
Tvisten är särskilt känslig eftersom Abu al-Duhur ligger nära den turkiska gränsen. Ett anfall mot en plats där turkisk personal fanns, eller antogs finnas, hade kunnat utlösa ett direkt militärt svar även om Israels avsikt bara var att slå mot syrisk infrastruktur.
Därför blev USA oroligt
USA:s särskilda sändebud för Syrien, Tom Barrack, kallade operationen en ”onödig upptrappning” och sade att Washington arbetade med en mekanism för att undvika incidenter mellan Israel, Turkiet och Syrien. Han varnade också för att Turkiet inte hade fått någon förhandsinformation och därför kunde ha tolkat israeliska flygplans rörelser som ett hot.
1
50
Israeliska företrädare bestred den amerikanska bilden och sade att USA hade informerats. Oenigheten om huruvida Washington fick en varning är viktig eftersom Turkiet både är amerikansk allierad och medlem i Nato. Det höjer insatserna vid varje incident som kan involvera turkiska styrkor.
21
39
Barrack sade senare att attacken kan ha riskerat att locka in Turkiet i en bredare konfrontation. Det är den amerikanske sändebudets bedömning, inte ett fastställt faktum om Israels avsikt.
36
37
De tysta kontakterna hann inte förhindra attacken
Söndagens möte var inte den första kontakten mellan israeliska och syriska företrädare på senare tid. Gofman och al-Shaibani hade enligt personer med insyn talat i telefon den 14 augusti – fyra dagar före flyganfallet – och då diskuterat Turkiets militära närvaro i Syrien.
2
Kontakterna visar varför mötet efter attacken var betydelsefullt. Det fanns redan en kanal för att diskutera den omstridda turkiska närvaron, men kanalen hade inte lett till regler som alla parter accepterade. Israel agerade utifrån sin egen bedömning av ett framväxande hot, medan Syrien och Turkiet sade att något sådant hot inte höll på att etableras vid basen.
Vad är fortfarande oklart?
Det omedelbara syftet med mötet var att sänka spänningen efter bombningarna – inte att lösa alla konflikter om Turkiets roll i Syrien. Den centrala obesvarade frågan är om Abu al-Duhur verkligen höll på att bli ett turkiskt militärt fotfäste, eller om platsen endast användes för ett besök kopplat till utbildning och samarbete.
Den tillgängliga rapporteringen fastställer händelseförloppet: det turkiska besöket, flyganfallen den 18 augusti, de motstridiga förklaringarna och de diplomatiska kontakterna som följde. Däremot går Israels underrättelsebedömning inte att verifiera oberoende av offentliga uppgifter.
Den försiktigaste slutsatsen är därför begränsad: Israel säger att attacken skulle förhindra en farlig turkisk militär utveckling, medan Syrien och Turkiet säger att någon sådan utveckling inte var planerad. Söndagens samtal var ett försök att hindra den oenigheten från att utvecklas till en större konflikt mellan Israel och Turkiet på syriskt territorium.
10
33
50