Equinor begraver alla gröna mål för 2030 och satsar allt på olja, gas och en aktieåterköpsfest

Februari 2025 – Den första stora nedskärningen: De första stora sprickorna visade sig i början av 2025 när Equinor sänkte sitt kapacitetsmål till 10–12 GW och helt övergav målet om 50 % investeringsallokering . Bolaget halverade sina planerade investeringar i förnybart över två år till ungefär 5 miljarder dollar och beskrev en plan för att öka olje- och gasproduktionen med mer än 10 % .

Juni 2026 – Den slutgiltiga raderingen: Den fullständiga kapitulationen kom i juni 2026 när Equinor helt slopade det kvarvarande 10–12 GW-målet. Den planerade allokeringen till kraftverksamheten – som inkluderar förnybart – kapades till ynka 10 % av investeringsbudgeten, ner från 50 % . Som ersättning erbjöd bolaget en "bredare kraftgenereringsutsikt" som inkluderar icke-förnybar energiproduktion. Koncernchef Anders Opedal ramade in skiftet som en strategisk breddning: "Vi ersätter inte en verksamhet med en annan. Istället utvecklar vi flera vägar parallellt: olja och gas, kraft och förnybart, samt nya lågkollösningar" .

Språket i officiella dokument skiftade därefter. I 2025 års energiomställningsplan hade man redan börjat ersätta specifika megawattmål med formuleringar som betonade "värdeskapande" och "disciplinerad kapitalallokering". Juni månads övergångsplan fullbordade denna språkliga omsvängning och tog bort varje referens till ett siffermål för förnybar kapacitet .

Därför rasade de gröna målen

Equinors ledning pekade på flera sammanstrålande tryck som gjorde de gröna ambitionerna ohållbara. Bolaget hänvisade till en "högre och längre" efterfrågeprognos för olja och gas, vilket gjorde fossila investeringar alltmer attraktiva i jämförelse med förnybart . Marknaden för havsbaserad vindkraft, en gång central i Equinors strategi, hade surnat på grund av leveranskedjeinflation, tillståndsproblem och lägre avkastning än förväntat .

Konflikten i Mellanöstern 2025–2026 drev ytterligare upp olje- och gaspriserna, vilket gjorde en återgång till fossila bränslen ännu mer lukrativ. Som koncernchef Anders Opedal förklarade i februari 2025: "Vi minskar våra finansiella åtaganden till förnybart och lågkoldioxidteknik eftersom vi inte ser den nödvändiga lönsamheten i framtiden" . Equinors eget strategidokument konstaterade att den nya planen "speglar liknande drag från konkurrenter", vilket signalerar ett flockbeteende bland europeiska oljemajorer .

Kontantskiftet: 3 miljarder dollar i återköp

Reträtten från förnybart paradades med en aggressiv expansion av aktieägarutdelningar, vilket skapar en skarp kontrast som kritiker stämplat som omvänd greenwashing . Den 16 juni 2026 meddelade Equinor att man kommer att:

• Dubbla sitt aktieåterköp för 2026 från 1,5 miljarder dollar till 3 miljarder dollar .
• Införa ett förutsägbart årligt återköpsramverk på 2–4 miljarder dollar från 2027 och framåt, villkorat av oljepriser mellan 60 och 80 dollar per fat .
• Sikta på en produktion om 2,3 miljoner fat oljeekvivalenter per dag till 2030, upp från rekordnivån 2,14 miljoner fat per dag under 2025 .
• Målsätta 30 % tillväxt i kassaflöde från verksamheten efter skatt mellan 2025 och 2030, samt ett kumulativt fritt kassaflöde på mer än 40 miljarder dollar från 2026–2030 .

Wall Street Journal noterade att planen "siktar på tillväxt inom fossila bränslen" och prioriterar aktieägaravkastning framför gröna investeringar . Bolaget framhävde att det levererat en total aktieägaravkastning på nästan 1 800 % under 25 år som börsnoterat företag, vilket understryker åtagandet för investerarutbetalningar över energiomställningsmål .

En synkroniserad europeisk reträtt

Equinor är inte ensamt. Dess strategi ligger i linje med en bredare, synkroniserad tillbakagång från europeiska oljemajorer som nu omprioriterar sina kärnaffärer inom olja och gas:

• BP skalade avsevärt ner sina mål för utsläppsminskning och förnybart för 2030 under 2023–2025 och återvände till olja och gas för att öka kortsiktig avkastning .
• Shell övergav sitt mål om minskad oljeproduktion till 2035, skrotade ett kapacitetsmål för förnybart på 1,5 GW/år, kapade sitt mål för lågkoldioxidvätgas och lämnade stora havsbaserade vindkraftsprojekt under 2024–2025 .
• TotalEnergies dämpade på liknande sätt sina ambitioner för förnybart samtidigt som man ökade aktieägarutdelningarna.

Morningstar noterade att Equinors plan "speglar liknande drag från BP och Shell" . Den kollektiva omsvängningen speglar en branschinsikt om att högprofilerade gröna löften som gavs tidigare under decenniet är svåra att leverera lönsamt i en miljö med höga kostnader och låga marginaler för förnybar energi.

Equinors fall är nu det mest extrema exemplet på denna trend. Bolaget har gått från att sätta några av branschens mest ambitiösa mål 2021 till att helt utplåna dem 2026, alltmedan man kanaliserar tiotals miljarder dollar tillbaka till aktieägarna. Den "kraftgenereringsutsikt" som ersatte det numeriska kapacitetsmålet är nu ett tomt skal: en platshållare som signalerar att företaget inte har något mätbart, offentligt åtagande för att bygga förnybar energi i stor skala.