Europeiska allierade har slagit ifrån sig. Kärnkravet är att USA först måste säkra en stabil och varaktig vapenvila med Iran innan europeiska örlogsfartyg går in i sundet . Frankrike och Storbritannien har båda förbundit sig att hjälpa till att säkra farleden, men först efter att en vapenvila är på plats . Europeiska tjänstemän är tveksamma till att placera sina flottstyrkor i farozonen medan striderna pågår .
EU:s utrikeschef Kaja Kallas gjorde positionen tydlig: ”Ingen är redo att sätta sina soldater i farozonen i Hormuzsundet” . EU har helt avvisat Trumps krav på militärt stöd, och europeiska nationer har hållit fast vid sin försiktiga hållning sedan konflikten började i mars 2026 .
Under ytan pågår en djupare dispyt: vem ska bära kostnaden och risken för att hålla globala handelsleder öppna? Trump har sagt till nationer att de får ta hand om sin egen oljesäkerhet, medan Hegseth pressar Europa och Asien att ”trappa upp” sina insatser . Den europeiska positionen speglar en bredare misstro mot Washingtons approach. Politico beskrev dödläget som ”det senaste tecknet på att Washingtons upprepade angrepp på sina närmaste vänner har fått konsekvenser” .
Hormuzsundet förblir stängt på obestämd tid från och med slutet av juli 2026 . Det finns ingen omedelbar militär eller diplomatisk lösning. USA och brittiska tjänstemän har som mål att sammankalla en internationell konferens i London, men även det steget har inte slutgiltigt fastställts . Det diplomatiska dödläget visar hur USA:s konflikt med Iran har ansträngt de transatlantiska relationerna till den punkt där USA:s närmaste allierade inte är villiga att riskera sina flottor utan en tydligare väg till fred.
Medan USA har genomfört en egen flygkampanj och sjöblockad sedan mars 2026 , gör avsaknaden av allierat flottstöd en varaktig återöppning av sundet svår. Dödläget lämnar de globala oljemarknaderna sårbara och världens viktigaste energiflaskhals i ett tillstånd av farlig osäkerhet.