Guvernör Aleksandr Beglov bekräftade att infrastruktur i flera stadsdelar hade skadats och att ett antal personer skadades, även om inga dödsfall rapporterades
. Pulkovo flygplats tvingades kortvarigt stoppa alla flygningar
.
Rysslands försvarsdepartement uppgav att man skjutit ner hela 345 drönare över 15 olika regioner under natten, men attacken i S:t Petersburg visade med all önskvärd tydlighet att kriget inte längre är något som bara utspelar sig vid frontlinjen . Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj beskrev attackerna som ett ”rättvist” svar och varnade för att fler kan följa
.
Bakom den putsade fasaden pågick en ovanligt öppen maktkamp inom den ryska ledningen. Den utlösande faktorn: det alltmer ansträngda statsbudgeten.
Bara under årets första fyra månader hade Rysslands federala budgetunderskott svällt till hisnande 5,9 biljoner rubel – motsvarande ungefär 2,5 procent av BNP
. Det kan jämföras med att hela underskottet för 2025 landade på 5,6 biljoner rubel
. Regeringens ursprungliga plan för 2026 var ett underskott på under 4 biljoner rubel
.
Anledningen är knappast ett mysterium. Utgifterna för militär och säkerhet är officiellt budgeterade till 16,84 biljoner rubel för året – runt 40 procent av statens totala utgifter
. Finansdepartementet räknade dessutom med att de verkliga krigsrelaterade utgifterna skulle överskrida budgeten med minst 2 biljoner rubel, vilket motsvarar runt 260 miljarder svenska kronor
.
Dagar före SPIEF, rapporterade nyhetsbyrån Bloomberg, tog höga representanter från finansdepartementet och centralbanken det ovanliga steget att direkt konfrontera president Vladimir Putin. Deras budskap var att försvarsutgifterna nu nått en ”ohållbar” nivå och riskerade att destabilisera hela ekonomin. De föreslog att skära ned militärbudgeten
.
Putins svar? Enligt flera källor ska han ha avfärdat förslaget och istället beordrat finansdepartementet att hitta besparingar på andra håll i budgeten – allt medan försvarsdepartementet tvärtom krävde ännu mer pengar
. Motsättningarna, som länge legat och pyrt, bubblade upp till ytan just när Kreml som mest ville projicera bilden av kontroll och stabilitet.
På SPIEF:s scener blev splittringen omöjlig att ignorera. Medan finansfolket slog larm i kulisserna, argumenterade hårdföra krigsförespråkare öppet för att Ryssland måste förbereda sig för ”årtionden av konflikt” – en hållning som direkt motarbetade alla försök till åtstramning
.
Samma dag som drönarna slog till i S:t Petersburg satt USA:s utrikesminister Marco Rubio inför en kongresskommitté i Washington. Hans analys av kriget var minst sagt skarp.
Rubio kallade den fullskaliga invasionen för ”ett strategiskt fiasko” och konstaterade att Moskva inte kommer att uppnå sina ursprungliga krigsmål . Han pekade särskilt på Ukrainas växande förmåga att med långdistansvapen slå mot strategiska mål djupt inne i Ryssland – attacker som de som just utspelade sig i S:t Petersburg. ”Detta är en av sakerna som påminner oss om varför det är så viktigt att försöka få ett slut på kriget, om vi kan, för risken för upptrappning är verklig – mer verklig än den var för två år sedan”, förklarade han
.
Han upprepade att konflikten ”inte har någon militär lösning” och att USA förblir redo att medla, men tonläget gentemot Ryssland var det skarpaste på länge
.
Deltagarlistan på SPIEF 2026 berättade en helt egen historia om Rysslands internationella position.
Forumets officiella slogan – ”Pragmatisk dialog – vägen till en stabil framtid” – framstod i backspegeln som närmast ironisk. Kulisserna till årets konferens var en brinnande oljedepå, ett budgetunderskott som redan var större än hela förra årets, interna varningar om statsbankrutt, och en amerikansk utrikesminister som dömde ut hela kriget som ett misslyckande med stor upptrappningsrisk
.
SPIEF 2026 skulle visa upp ett öppet och framgångsrikt Ryssland. Istället blev det en arena där landets militära sårbarhet, finansiella sprickor och internationella isolering ställdes ut i skarpaste möjliga dager.
Comments
0 comments