Det som hände efter landningen kan visa sig vara minst lika viktigt som själva nedkomsten. Farkosten fortsatte att skicka telemetri och högupplöst video, medan SpaceX skickade ut ett bärgningsfartyg för att försöka ta vara på hårdvaran.
Återinträdet och landningssekvensen gick nästan enligt plan. Efter att ha passerat den mest intensiva upphettningen i atmosfären genomförde Ship 40 en bromsmanöver med tre motorer. Sekvensen gick sedan över till två motorer och slutligen en motor när farkosten saktade in inför kontakten med vattnet .
Ship 40 kom ner upprätt, tippade därefter försiktigt åt sidan och blev liggande intakt på vågorna . SpaceX-kommentatorn Dan Huot beskrev det som ”den mjukaste vattenlandning vi någonsin haft med Starship” . Vid tidigare tester som avslutats över havet hade farkosten brutits sönder vid kontakten med vattnet. Den här gången fortsatte den helt enkelt att flyta .
Efter nedslaget fortsatte Ship 40 att överföra live-telemetri och högupplöst video till SpaceX via satellitlänkar i Starlink-nätverket . Det gav ingenjörerna en realtidsbild av farkostens skick på havet – något som inget tidigare Starship-test hade kunnat erbjuda .
Den 29 juli publicerade Elon Musk en ny video som bekräftade att farkosten fortfarande flöt mer än 100 timmar efter landningen . Radarspårning visade samtidigt att den hade drivit över 160 kilometer från den ursprungliga landningsplatsen .
Den 28–29 juli bekräftade SpaceX att ett bärgningsfartyg hade skickats för att försöka hämta Ship 40 . Satellitbilder tagna omkring 56 timmar efter landningen visade bärgningsfartyget Go Australis i närheten av den flytande farkosten .
Elon Musk har sagt att planen är att ta tillbaka den övre farkosten för teknisk undersökning . SpaceX:s bärgningsteam har fortsatt att samla in bilder och annan information från farkosten på plats . Det innebär dock inte att Ship 40 automatiskt blir en återanvändbar raket – det främsta värdet ligger i att kunna analysera verklig flyghårdvara efter ett komplett återinträde.
Den intakta farkosten ger SpaceX något företaget inte tidigare haft: möjligheten att undersöka ett värmeskydd fysiskt efter att ha utsatts för den extrema upphettningen vid återinträde från omloppshastighet.
Drönare flög över Ship 40 för att granska fler än 18 000 keramiska värmesköldsplattor på nära håll . Rapporterna pekar på att värmeskölden klarade den mest intensiva upphettningen väl, medan den detaljerade inspektionen kan hjälpa ingenjörerna att bedöma hur konstruktionen bör utvecklas inför framtida bemannade uppdrag .
Detta är särskilt relevant för NASA:s Artemisprogram. NASA planerar att använda Starship som Human Landing System, alltså det landningssystem som ska föra astronauter från omloppsbana runt månen ner till månens yta . Data från Ship 40 kan därför bidra till att validera värmesköldens utformning för framtida månlandningar.
Separat har SpaceX fört samtal med amerikanska och australiska myndigheter om att landa och bärga framtida Starship-farkoster utanför Australiens kust . Australiens rymdmyndighet bekräftade kontakten i juli 2024, och e-postmeddelanden som offentliggjorts genom landets lagstiftning om allmänna handlingar visar att frågan diskuterades på en övergripande nivå med försvarsmyndigheter .
Samtalen inleddes före Flight 13, men Ship 40:s intakta landning och efterföljande bärgningsförsök visar praktiskt varför en mer permanent infrastruktur för landning och återtagning kan bli viktig i regionen .
Trots det lyckade testet och den planerade bärgningen väntas Ship 40 inte återvända till rymden. Flera dygn i saltvatten har sannolikt skadat interna system, motorer och struktur så mycket att en praktisk renovering inte är realistisk .
Farkostens nästa uppgift blir därför sannolikt inte en ny uppskjutning, utan en noggrann teknisk obduktion. För SpaceX kan det vara precis den information som behövs för att göra framtida Starship-farkoster mer tillförlitliga – och på sikt möjliga att återanvända.