Enligt Vietnams finansministerium uppskattas landets långsiktiga investeringsbehov för grön tillväxt och hållbar utveckling fram till 2050 till 670–700 miljarder dollar . Beloppet diskuterades flitigt under konferensen och bedöms vara långt större än vad staten och traditionell bankutlåning kan bära på egen hand .
Energimyndigheten under ministeriet för industri och handel gör en något snävare bedömning: 533,9–657,8 miljarder dollar. Av detta skulle hela 499–631 miljarder dollar gå till elproduktion och elrelaterad infrastruktur, bland annat land- och havsbaserad vindkraft, pumpkraft och vätgas .
En stor del av kapitalet behövs inte bara för att minska utsläppen utan också för att skydda landet mot klimatförändringarnas konsekvenser. Finansministeriet uppskattar att klimatanpassning ensam kräver omkring 368 miljarder dollar, motsvarande cirka 6,8 procent av BNP per år .
Världsbanken uppskattade separat att det skulle kosta 228 miljarder dollar under perioden 2022–2050 att göra Vietnams kommersiella och industriella tillgångar mer motståndskraftiga mot klimatförändringar . För en bredare omställning som kombinerar klimatanpassning och nettonollutsläpp har banken angett en möjlig kostnad på 368 miljarder dollar fram till 2040 .
Experter från bland andra International Finance Corporation, IFC, och FiinGroup menade att problemet främst handlar om ett glapp mellan det kapital som finns tillgängligt globalt och den projektportfölj som Vietnam kan erbjuda investerare .
Många gröna projekt har låg förväntad lönsamhet eller en finansieringsstruktur som inte motsvarar internationella investerares krav. Ett projekt kan alltså vara miljömässigt attraktivt men ändå inte vara tillräckligt bankmässigt genomarbetat för att få finansiering .
Luckor i en gemensam grön taxonomi, transparensregler och krav på miljöredovisning gör det svårare för utländska investerare att bedöma vad som faktiskt räknas som grönt. Bristen på kvantifierbara kriterier skapar dessutom osäkerhet kring uppföljning och riskhantering .
Vietnam saknar fortfarande tillräckligt många långsiktiga finansieringsverktyg, exempelvis infrastruktur- och projektobligationer. Det finns också behov av ett enhetligt system för att klassificera gröna obligationer . Utan sådana instrument är det svårt att omvandla fungerande projekt till tillgångar som internationella investerare faktiskt kan köpa.
En rapport från Världsbanken som togs upp under konferensen konstaterade att kapitalkostnaden för ren energi i tillväxtekonomier nästan är dubbelt så hög som i utvecklade ekonomier . Det gör att projekt i Vietnam behöver bära en högre finansieringsbörda, även när den tekniska lösningen är konkurrenskraftig.
Det finns få lokala aktörer med kapacitet att verifiera gröna meriter. Samtidigt är ESG-data – information om miljö, sociala faktorer och bolagsstyrning – ofta splittrad och ojämn. Det försvårar investerarnas granskning och företagens rapportering .
Internationella institutionella investerare efterfrågar ofta blandfinansiering, kreditgarantier och andra verktyg som kan minska risken. När sådana mekanismer saknas blir det svårare att locka större kapitalflöden till projekt med lång återbetalningstid .
Den vietnamesiska marknaden för gröna obligationer är fortfarande i ett tidigt skede. Under 2025 genomfördes endast fem emissioner i lokal valuta, med ett sammanlagt värde på 3 407 miljarder vietnamesiska dong, motsvarande ungefär 140 miljoner dollar .
Konferensens deltagare efterlyste därför en tydlig och enhetlig taxonomi för gröna obligationer, i linje med internationella riktlinjer som ICMA:s Green Bond Principles . Gemensamma standarder skulle kunna stärka investerarnas förtroende, förenkla verifieringen och på sikt sänka kostnaderna för att ge ut obligationer .
Den 29 juni 2026 lanserade Vietnam pilotfasen för landets inhemska koldioxidmarknad genom en nationell plattform för handel med koldioxidkrediter . Det är ett viktigt steg i uppbyggnaden av den marknadsinfrastruktur som ska kunna kanalisera mer kapital till utsläppsminskande projekt.
Under konferensen presenterades Vietnams internationella finanscentrum i Ho Chi Minh-staden, VIFC-HCMC, som en möjlig framtida central nod för både notering av gröna obligationer och handel med koldioxidkrediter .
Professor Nguyen Huu Huan, vice ordförande i VIFC-HCMC:s verkställande styrelse, sade att centret är tänkt att utvecklas till ett nav för att omvandla grönt kapital till investeringar. Tanken är att standardisera projekt, minska risker och förbättra möjligheterna att mobilisera kapital .
Nam A Bank föreslog dessutom att en Green Finance Community ska inrättas inom ramen för VIFC. Ett sådant nätverk skulle kunna samordna standarder, dela information om investeringsmöjligheter och slå samman mindre gröna projekt till finansieringsbara instrument .
Konferensen resulterade också i en konkret finansieringsaffär. Nam A Bank undertecknade ett internationellt avtal om 20 miljoner dollar i gröna krediter med SIFEM AG, ett utvecklingsfinansieringsinstitut som till 100 procent ägs av den schweiziska staten. Banken fick samtidigt tillgång till ytterligare kapital från fonder som förvaltas av responsAbility Investments AG .
Affären innebär att Nam A Banks totala internationella kapitalanskaffning under året uppgår till nära 350 miljoner dollar .
Enligt bankens vice vd Vo Hoang Hai har allt tidigare grönt kapital redan lånats ut till projekt. De nya medlen ska i första hand riktas till små och medelstora företag inom gröna sektorer, däribland förnybar energi, energieffektivisering och åtgärder mot klimatförändringar .
Nam A Bank uppger också att gröna lån vanligtvis har en ränta som är 0,5–1 procentenhet lägre än konventionella lån . Det kan ge företag ett direkt ekonomiskt incitament att ställa om – men det förutsätter samtidigt att projekten kan visa tydliga miljöresultat och uppfylla finansiärernas krav.
Vietnam har alltså börjat bygga de institutioner och marknadsverktyg som krävs för att locka internationellt grönt kapital. Den nationella koldioxidplattformen, planerna på en central handelsplats och den nya schweiziska kreditlinan är konkreta steg framåt.
Men konferensen visade också att finansieringen inte kommer att lossna enbart genom att mer kapital görs tillgängligt. För att nå upp till investeringsbehoven på 670–700 miljarder dollar krävs projekt med bättre lönsamhet, tydligare data, enhetliga regler och mer effektiv riskdelning. Den avgörande frågan blir därför inte bara hur mycket grönt kapital Vietnam kan hitta – utan hur snabbt landet kan bygga en projektportfölj som kapitalet vågar investera i.