Irans avrättningsvåg 2026: Minst 444 dokumenterade avrättningar – kriget används som täckmantel för en terror kampanj

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Volker Türk, uppgav den 5 augusti 2026 att minst 56 personer har avrättats på nationella säkerhetsanklagelser sedan 19 mars, varav 27 med koppling till januariprotesterna, och att över 100 andra riskerar avrättning . Amnesty International bekräftade att sedan de amerikansk-israeliska attackerna inleddes den 28 februari, har minst 36 personer godtyckligt avrättats efter skenrättegångar på politiskt motiverade anklagelser . Amnesty varnade för att minst 60 andra, inklusive tre personer som greps som barn, fortfarande löper överhängande risk .

Dödssiffran från massakrerna i januari 2026 är betydligt högre: uppskattningarna varierar från 6 488 till cirka 36 500 dödade av säkerhetsstyrkor och utländska miliser under nedtryckandet av folkupproret den 8–9 januari 2026 .

Viktig anmärkning: Den dokumenterade siffran på 444 avrättningar är nästan säkert en underskattning. Eftersom mer än 90 procent av avrättningarna inte offentliggörs av myndigheterna, oberoende övervakning är kraftigt begränsad och en ”tystnadens slöja” lagt sig efter krigsutbrottet, är det verkliga antalet sannolikt betydligt högre . FN:s siffra på 56 omfattar endast fall som rör ”nationell säkerhet” och inkluderar inte narkotikarelaterade avrättningar, som historiskt utgör majoriteten av Irans dödsstraff .

Anklagelserna: Nationalistisk säkerhetslagstiftning som vapen

De vanligaste anklagelserna i avrättningskampanjen 2026 är vagt definierade ”nationella säkerhetsbrott” – inklusive ”fiendskap mot Gud” (moharebeh), ”korruption på jorden” och ”deltagande i väpnade protester” .

FN:s oberoende faktagranskningsmission och Amnesty bekräftar att rättegångarna är grovt orättvisa, präglade av tortyr och snabbbehandlade under vad regimen kallar ”krigstidsförhållanden” . I ett dokumenterat mönster avrättade myndigheterna minst 22 politiska fångar på sex veckor – i genomsnitt en avrättning varannan dag – efter hemliga förfaranden med tortyr och framtvingade bekännelser .

Under de första sju månaderna 2026 dokumenterade IHR avrättningarna av 28 demonstranter – 26 kopplade till januariprotesterna och två till upproret 2022 . Minst fem politiska fångar avrättades under perioden juni–juli .

Demografisk måltavla: Etniska minoriteter och demonstranter

Etniska minoriteter är oproportionerligt utsatta. FN-experter dokumenterade minst 24 medlemmar av baluchminoriteten och 22 medlemmar av kurdiska minoriteten avrättade i början av augusti 2026 . Dessa samhällen utsätts för systematiskt förtryck genom godtyckliga arresteringar, tvångsförsvinnanden och avrättningar.

Minst 28 av de avrättade var demonstranter direkt kopplade till upproret i januari 2026 . Bland de mest uppmärksammade fallen var de offentliga avrättningarna av två demonstranter – Abolfazl Sepahi och Amir Safari – i Isfahan den 28 juli 2026. De var bland minst 12 unga män som dömts till döden för dödandet av fyra poliser under protesterna i Isfahan i januari . Två av de andra männen hade avrättats i fängelse den 19 juli .

Minst fem av dem på dödscell var barn vid tidpunkten för det påstådda brottet, enligt Amnesty International .

Kriget som politisk täckmantel

Människorättsorganisationer är tydliga med att kriget med USA och Israel har fungerat som en strategisk rökridå. Amnesty rapporterade att myndigheterna använder ”krigstidsförhållanden” som en förevändning för massiva godtyckliga arresteringar (över 6 000 personer arresterade sedan 28 februari), snabbare avrättningar, konfiskeringar av tillgångar och ett intensifierat förtryck av oliktänkande .

Nyckeluttalanden från människorättsorganisationer belyser dynamiken:

• Människorättsgrupper uppgav att kriget ”inte skapade förtrycket men har gett politisk täckmantel” för att snabba på dödsdomar, dölja avrättningar för familjer och skrämma en redan traumatiserad befolkning .
• FN:s rättighetschef kopplade uttryckligen ökningen till den amerikansk-israeliska bombkampanj som inleddes i slutet av februari och sade att avrättningar används för att ”ingjuta rädsla bland befolkningen och kväsa oliktänkande” .
• Amnestis Heba Morayef sade att myndigheterna använder en ”våg av avrättningar och dödsdomar för att bestraffa oliktänkande och projicera styrka” .

Efter krigsutbrottet blev oberoende rapportering om avrättningar praktiskt taget omöjlig under mars och april 2026, och endast officiell information nådde omvärlden. Siffrorna för dessa månader betraktas som minimiuppskattningar snarare än verklighet .

Internationella och inhemska reaktioner

FN har varit den mest framträdande internationella rösten som fördömer kampanjen:

• FN:s högkommissarie Volker Türk kallade situationen ”djupt oroande” och ”alarmerande” och uppmanade till omedelbart moratorium för avrättningar .
• FN:s oberoende internationella faktagranskningsmission för Iran utfärdade en brådskande uppmaning den 23 juli 2026 att omedelbart stoppa alla avrättningar, särskilt av 10 män i Isfahan vars anhöriga redan hade kallats till sista besök .
• FN:s särskilda rapportör Mai Sato uppmanade Iran att omedelbart stoppa avrättningarna och varnade för att anhöriga hade kallats till sista besök .

Amnesty International krävde ”brådskande internationella åtgärder” och varnade för att takten i avrättningarna utgör en ”eskalerande kampanj av godtyckliga avrättningar” .

Den inhemska opinionen har reagerat kraftfullt:

• Den offentliga avrättningen av Abolfazl Sepahi och Amir Safari i Isfahan den 28 juli utlöste protester mot regimen inne i Iran .
• Fångar i 57 fängelser inledde hungerstrejker under parollen ”Nej till avrättningar på tisdagar” i protest mot den ökade avrättningsvågen .
• Oppositionsfigurer och Iran International rapporterar att regimen använder kriget som en rökridå för att intensifiera vad de kallar ”en terror kampanj” mot befolkningen .

Sammanfattning

Den centrala dokumenterade siffran är 444 avrättningar under de första sju månaderna 2026, men med över 90 procent av avrättningarna som inte offentliggörs av myndigheterna är det verkliga antalet sannolikt mycket högre. FN:s siffra på 56 omfattar endast fall som rör ”nationell säkerhet” sedan 19 mars och inkluderar inte de tusentals narkotikarelaterade avrättningar som historiskt utgör majoriteten av Irans användning av dödsstraff . Kriget med USA och Israel har inte skapat förtrycket – det har gett en slöja av straffrihet för en kampanj som redan var igång.