Israel vägrar dra sig tillbaka från Libanon: ”Vi är inte bundna av avtalet”

En USA-Iran-överenskommelse som var tänkt att avsluta över 100 dagars konflikt och åter öppna en livsviktig global oljeled är satt under hård press bara timmar efter att den tillkännagavs. Måndagen den 15 juni 2026 signalerade israeliska företrädare att de varken tänker upphöra med stridsoperationerna mot Hizbollah i Libanon eller lämna ifrån sig territorium som den israeliska försvarsmakten (IDF) har erövrat. Detta går stick i stäv med en central klausul i det sköra fredsramverket .

Vad innebär ramverket mellan USA och Iran?

Den preliminära överenskommelsen, som flera medier beskriver som ett trevande avtal eller en avsiktsförklaring, är inget slutgiltigt fredsavtal. Det förlänger en skör vapenvila med 60 dagar och lägger grunden för efterföljande förhandlingar, inklusive framtida samtal om Irans kärntekniska program .

En central och mycket kontroversiell del är en klausul som kräver ett ”omedelbart och permanent slut på alla militära operationer på samtliga fronter”, vilket uttryckligen inkluderar Libanon . Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif har agerat huvudmedlare och var avgörande för att få till stånd ramverket. Han meddelade att enighet hade uppnåtts söndagen den 14 juni och bekräftade att både iranska och amerikanska företrädare kommer att hålla en formell undertecknandeceremoni i Schweiz på fredagen .

Den mest omedelbara ekonomiska vinsten med avtalet är återöppnandet av Hormuzsundet, en kritisk vattenväg för den globala energiförsörjningen .

Israels motstridiga hållning

Inom loppet av några timmar efter att avtalet tillkännagivits underminerade Israels regering offentligt dess premisser. Försvarsminister Israel Katz deklarerade att Israel inte skulle dra sig tillbaka från erövrade territorier, inklusive mark i södra Libanon, och uppgav att både han och premiärminister Benjamin Netanyahu motsatte sig att dra ut styrkorna . Rapporter visade att koalitionsmedlemmar dessutom uppgav att Israel ”inte kommer att vara bundet” av villkoren i USA-Iran-avtalet .

Denna hållning skapar en direkt konflikt med avtalets bestämmelser. Medan USA, Iran och Pakistan alla sade att vapenvilan gäller på alla fronter, inklusive Libanon, kontrade israeliska tjänstemän med att de inte är parter i avtalet och signalerade en avsikt att fortsätta operationerna mot Hizbollah . Katz uppgav enligt rapporter att stora delar av södra Libanon skulle komma att raseras, och beskrev de territoriella vinsterna som en av IDF:s ”största bedrifter” .

Spänningar och risk för kollaps

Oenigheten är inte bara retorisk. Den 14 juni, samma dag som avtalets slutgiltiga text tillkännagavs, genomförde Israel en attack mot Beirut. President Trump kritiserade offentligt operationen och sade att den ”inte borde ha inträffat” när ett avtal var så nära att slutföras , och ska i ett separat samtal med Axios ha lagt skulden på Israel för att ha försenat undertecknandet . Denna friktion följer på tidigare episoder, inklusive spända samtal mellan Trump och Netanyahu, där den amerikanske presidenten uppges ha varit ”irriterad” över att Israels kampanj i Libanon försvårade fredssamtalen med Iran .

För att USA-Iran-avtalet ska kunna träda i full kraft har Irans utrikesminister Abbas Araghchi sagt att Israel måste stoppa sina militära operationer i Libanon . Rapporter från Al Jazeera visade att Irans högsta nationella säkerhetsråd slog fast att avtalet kräver ett omedelbart stopp för militära insatser på alla fronter, inklusive Libanon, där Israel enligt uppgift ockuperar nästan en femtedel av territoriet .

Den nuvarande situationen har beskrivits som ett extremt prekärt ögonblick. Det trevande avtalet står inför en omedelbar existentiell utmaning, och det är oklart om det kan överleva Israels offentliga avståndstagande . Utan ett stopp för de israeliska operationerna riskerar det bredare ramverk som syftar till att avsluta kriget mellan USA och Iran och stabilisera en kritisk global handelsrutt att kollapsa innan det ens har undertecknats formellt.

---

Notering: De tillhandahållna källorna innehöll inte en specifik Axios-artikel som i en enda rapport redogjorde för alla delar av användarens fråga. Fakta ovan styrks av flera rapporter från den 15 juni som täcker USA-Iran-avtalet och Israels uttalade position. Det specifika påståendet att Qatar och Turkiet var medlare kunde inte styrkas i det tillgängliga källmaterialet, som konsekvent identifierade Pakistan som huvudmedlare.