I stället står survival horror-genrens grundpelare i centrum: ammunition och läkande föremål är begränsade, inventarieutrymmet kräver prioriteringar och varje möte med ett övernaturligt monster kan bli dyrt. Miljöpussel, låsta områden och genvägar gör att tidigare besökta platser gradvis binds samman.
Strukturen ligger därför närmare den moderna Resident Evil-traditionen än ett klassiskt detektiväventyr. Recensenter har särskilt pekat ut Resident Evil som en förebild för resurshantering, strider och pussel, medan den tryckande och surrealistiska skräcken för tankarna till Silent Hill.
Huvudpersonen är Calvin Rafferty, en ockultist vars partner Faye Bennett hamnar i en övernaturlig koma efter att en drömritual går fel. Calvins jakt på ett botemedel leder honom in i Arkham – en fiktiv stad från 1920-talet som har slukats av en övernaturlig översvämning och de varelser som den fört med sig.
Frogwares har beskrivit spelet som tillräckligt fristående för att nya spelare ska kunna följa berättelsen utan att ha spelat föregångaren. Det handlar inte om en direkt fortsättning på Charles Reeds utredning i Oakmont, även om spelen delar vissa kopplingar i miljöerna och samma större Cthulhu-mytologi.
Upplägget ger också berättelsen ett mer omedelbart mål. I stället för att främst försöka förstå vad som har hänt med en hel stad följer spelaren Calvins försök att rädda någon han står nära – samtidigt som översvämningen, arkitekturen och monstren gör varje steg farligare.
The Sinking City 2 är byggt i Unreal Engine 5. De vattenfyllda gatorna, förfallna interiörerna, groteska varelserna och ansiktsanimationerna är centrala delar av spelets uttryck. Tekniken fungerar därmed inte bara som en grafisk uppgradering; Frogwares använder ljus, detaljer och miljödesign för att göra själva förflyttningen genom Arkham obehaglig.
Den översvämmade staden är ett av spelets mest uppskattade inslag. Recensioner lyfter fram miljöerna, de motbjudande fienderna och hur väl den Lovecraft-inspirerade atmosfären överlever övergången från långsammare undersökningar till mer direkt skräck och action.
Samtidigt innebär den mer fokuserade strukturen att spelet kan kännas mindre omfattande än originalet. En recensent uppskattade att uppföljaren lämnar en öppen värld som ibland kunde dra ut på tiden, men menade också att den mer linjära progressionen kan få spelare att önska att varje plats gick att utforska längre.
Genrebytet är spelets största styrka – men också det som gör dess svagheter mer synliga. Recensenter har i stort sett uppskattat Frogwares självförtroende i steget mot survival horror, samtidigt som de har noterat ojämnt röstskådespeleri, buggar, teknisk ojämnhet, trög kamerahantering, balansproblem i striderna och ett opålitligt automatiskt målsystem.
Kritiken gäller även slutet av spelet. Vissa omdömen pekar på att spelare som samlar eller nöter fram resurser senare kan minska den bristkänsla som ska skapa spänning – särskilt under bossmöten. Det är recensenternas bedömningar, inte en universell upplevelse, men de visar på en återkommande konflikt: spelet vill att resurser ska kännas knappa, samtidigt som uthålliga spelare kan bygga upp ett större förråd.
Frogwares utvecklade The Sinking City 2 i Kyiv medan Rysslands invasion av Ukraina fortsatte. Studion hänvisade till de pågående krigsrelaterade utmaningarna när lanseringen flyttades från det ursprungliga målet 2025 till första halvan av 2026.
Kickstarter presenterades som ett ekonomiskt säkerhetsnät under utvecklingen. Kampanjen skulle hjälpa studion att hantera osäkerheten och samtidigt finansiera ytterligare funktioner och innehåll.
Målet på 100 000 euro nåddes inom några timmar, enligt samtida rapportering. De tillgängliga uppgifterna om slutsumman skiljer sig dock åt: en rapport anger 544 867 euro från fler än 6 000 stödjare, medan en ögonblicksbild av Kickstarter-sidan visar 554 002 euro från 6 181 stödjare. Den säkra slutsatsen är därför att kampanjen drog in mer än en halv miljon euro – men att den exakta totalsumman varierar mellan källorna.
De första omdömena är överlag positiva, även om betygssammanställningar kan förändras när fler recensioner och spelaromdömen tillkommer. På Steam hade spelet märkningen ”Very Positive”, med 95 procent positiva omdömen av 218 användarrecensioner vid den aktuella mätpunkten.
Metacritic visade ett kritikerbetyg på 79, beskrivet som ”Generally Favorable”, baserat på 33 recensioner. OpenCritic visade samtidigt ett snitt på 81 bland toppkritiker och en rekommendationsgrad på 77 procent.
Siffrorna speglar den bredare kritiska bilden. Spelets starkaste sidor är atmosfären, monstren, miljöerna och viljan att ge serien en ny identitet. De svagare sidorna är typiska för en produktion med mer begränsade resurser: buggar, teknisk ojämnhet, problem med röstskådespeleriet, en ibland besvärlig kamera och strider som inte alltid når upp till genrens mest polerade förebilder.
The Sinking City 2 bör framför allt ses som en survival horror-nytolkning av Frogwares detektivserie, inte som ett traditionellt nästa fall i samma öppna värld. Det översvämmade Arkham, de Lovecraftianska bilderna, resurspressen och miljöpusslen ger serien en skarpare skräckprofil, medan undersökningarna nu fungerar mer som ett stödjande lager än som spelets huvudsakliga struktur.
Det gör spelet till ett bättre val för den som vill ha spänd utforskning, monsterstrider och knappa resurser än för den som framför allt uppskattade originalets långsamma jakt på ledtrådar. Lanseringsomdömena antyder att Frogwares vågade satsning har gått hem – men också att ambitionen kommer med tekniska och visuella kompromisser som spelare bör vara beredda på.