EveryCarbon testar väg från livsmedelsrester till polyesterbyggstenar

EveryCarbon ska genom sitt deluppdrag i FLAIR ta processen för cirkulära dioler från laboratoriet till en industripilot på 10 000 liter hos livsmedelsföretaget Popp Feinkost. Den avgörande frågan är praktisk: går det att förbehandla sidoströmmar från livsmedelsproduktion, omvandla dem biologiskt och göra dem till insatsvaror för högpresterande polyester i ett sammanhängande industriellt flöde? 4

Det handlar alltså om uppskalning och validering – inte om ett bevis för att tekniken redan är redo för bred kommersiell användning.

Vad piloten ska visa

EveryCarbon utvecklar en metod där organiska restströmmar används som råvara för kemiska byggstenar till högpresterande polymerer. Technische Universität Hamburg (TU Hamburg) beskriver den bredare tekniken som en kombination av mikrobiella omvandlingar och konventionella termiska processteg, för att framställa en baskemikalie för högvärdiga plaster från avfall från jordbruk, avloppsvatten och livsmedelsproduktion. 10

FLAIR prövar detta i en verklig livsmedelsindustriell miljö. Målet är en demonstration i industriellt relevant skala av att en restström kan bli användbar råvara för cirkulära dioler och utvecklade polyestermaterial, däribland EveryCarbons resinplattform ECOne. 24

Processen i fyra steg

1. En befintlig 10 m³-tank byggs om för hydrolys

Först ska en tank på 10 000 liter hos Popp Feinkost anpassas för hydrolys av sidoströmmar från livsmedelsproduktionen. Genom att koppla processen till anläggningens befintliga gas- och varmvatteninfrastruktur ska projektet testa om råvaruförberedelsen kan integreras i en fabrik som redan är i drift, i stället för att kräva en helt ny anläggning. 4

Det är en viktig skillnad: återbruk av befintlig infrastruktur är tänkt att minska kapitalbehovet och korta tiden till industriell skala. Men det är fortfarande förväntade fördelar som piloten först måste bekräfta i faktisk drift. 14

2. Hydrolysatet fermenteras kontinuerligt

Det förbehandlade hydrolysatet ska sedan gå till kontinuerlig fermentering. Det är ett mer krävande test än att framställa en enskild laboratoriesats, eftersom processen över tid måste kunna hantera en verklig och potentiellt varierande råvara och ändå producera de önskade kemiska mellanprodukterna. 4

Kontinuerlig bioproduktion ligger också i linje med målet för SPRIND:s Circular Biomanufacturing Challenge: att utveckla en helhetsprototyp som kontinuerligt omvandlar olika kolhaltiga avfallsströmmar till nya produkter. SPRIND är Tysklands federala innovationsmyndighet för banbrytande innovationer. 14

3. Mellanprodukten förädlas i Stuttgart

Enligt projektbeskrivningen ska hydrolysatet från Popp Feinkost transporteras till EveryCarbons pilotanläggning i Stuttgart. Där ska det omvandlas till cirkulära dioler och ECOne-resiner för tekniska tillämpningar. 4

Därmed blir projektet en demonstration av hela kedjan, inte bara ett försök med avfallshantering eller fermentering:

sidoström från livsmedelsproduktion → hydrolysat → fermenteringsframställd mellanprodukt → cirkulär diol och polyestermaterial

Att lyckas betyder mer än att bara framställa en mellanprodukt. Materialen måste nå relevanta krav på kvalitet och prestanda, samtidigt som transporten och överlämningen mellan de två platserna måste fungera i pilotskala.

4. Polymerer utvecklas och möjliga användningar identifieras

TU Hamburg och Universität Hamburg ska arbeta med nya monomerer och polymerer. Fraunhofer IPA:s datadrivna arbete ska bidra till att förutsäga lämpliga användningsområden och skynda på materialutvecklingen. 4

Pilotens syfte blir därmed bredare: dels att avgöra om byggstenarna kan produceras i industriellt relevant skala, dels att identifiera vilka polymerformuleringar och tillämpningar som kan motivera processen.

Därför är befintlig infrastruktur viktig

En central tanke bakom FLAIR är att cirkulär materialproduktion kan vara enklare att skala om den kopplas till industriplatser som redan genererar användbara restströmmar och har nödvändig infrastruktur. I stället för att enbart behandla rester från livsmedelsproduktionen som avfall vill projektet använda dem som kolkälla för materialframställning. 413

Om detta kan visas i drift kan metoden minska beroendet av fossilbaserade kemiska insatsvaror och behovet av ny särskilt byggd infrastruktur i processens första led. Den kan också bredda råvaruförsörjningen genom lokalt genererade restströmmar, i stället för att helt förlita sig på långa och koncentrerade petrokemiska leveranskedjor. 4

Vad som återstår att bevisa

Piloten på 10 000 liter är ett betydelsefullt steg i uppskalningen, men den avgör inte om affären håller kommersiellt. Projektet behöver fortfarande visa att det kan:

• drivas kontinuerligt och tillförlitligt med varierande sidoströmmar från livsmedelsproduktion,
• producera mellanprodukter och resiner med rätt kvalitet och prestanda,
• hantera kostnader och logistik för materialflödet mellan fabriken och pilotanläggningen i Stuttgart, samt
• leverera de förväntade fördelarna i kostnad och uppskalning genom ombyggnad och lokalt integrerade råvaror. 4

Kort sagt ska FLAIR testa om en livsmedelsfabrik kan vara startpunkten för en praktiskt fungerande kedja för cirkulära material. Pilotens värde ligger i att den kopplar ihop verkliga restströmmar, befintliga anläggningstillgångar, kontinuerlig bioprocessning och efterföljande polymerutveckling i ett och samma system i pilotskala. 4