Apples plan för 1,4nm-chip år 2028 – och varför Intel kan bli en del av den

Apples kisel-färdplan har fått en ny slutdestination: 1,4 nanometer. Efter att ha lanserat 3nm i dagens iPhone 17-serie och förberett branschens första 2nm-smartphonechip för iPhone 18 Pro år 2026, siktar företaget nu på ett ännu aggressivare tekniksprång för sina premiummodeller år 2028.

Enligt Bloombergs Mark Gurman har Apple för avsikt att introducera ett 1,4nm A22 Pro-chip i sina mest påkostade iPhones det året . Chipet kommer i första hand att tillverkas av TSMC, men Apple utvärderar även Intel som en kompletterande tillverkningspartner för att minska sitt beroende av en enda fabrik .

Beskedet är betydelsefullt eftersom det bryter den vanliga två-åriga takten för teknikgenerationer. Efter att ha nått 2nm år 2026 och stannat där under 2027, innebär hoppet till 1,4nm år 2028 en snabbare generationsväxling än normalt, reserverad för Pro-modellerna . Det signalerar också att Apple är berett att kvalificera en andra källa för de mest avancerade tillverkningsteknikerna – något företaget senast försökte i stor skala när Samsung tillverkade en del av A9-chippen till iPhone 6s.

Prestanda- och effektivitetslyftet

Jämfört med det 2nm A20 Pro-chip som väntas i iPhone 18 Pro, beräknas 1,4nm-noden leverera upp till 15% högre prestanda vid samma strömförbrukning, eller alternativt upp till 30% lägre strömförbrukning vid bibehållen prestanda .

Dessa vinster översätts till konkreta förbättringar i vardagsanvändningen. Rapporter pekar på bättre AI-bearbetning direkt i mobilen för uppgifter som fotobehandling i realtid och Siri-förfrågningar, snabbare bildsignalbehandling för kamerasystemet, samt längre batteritid tack vare minskad strömförbrukning i transistorerna . För en produktkategori där termisk utrymme och batterikapacitet är snävt begränsade, är effektivitetssidan av ekvationen ofta viktigare än den högsta möjliga prestandatoppen.

Tillverkningsbilden: TSMC leder, Intel väntar i kulissen

TSMC som huvudleverantör

TSMC förblir Apples grundmurade tillverkningspartner för A22 Pro. Chippjätten kommer att stå för huvuddelen av produktionen från sin enorma nya anläggning kallad Fab 25, belägen i Central Taiwan Science Park nära Taichung .

Området är ett utbyggnadsprojekt utan motstycke. TSMC planerar att uppföra fyra dedikerade fabriker för 1,4nm-noden – internt kallad A14 – till en total investering som uppskattas ligga mellan 48,5 och 49 miljarder dollar . Riskproduktion (provtillverkning) är siktad till slutet av 2027, med volymproduktion som trappas upp under andra halvåret 2028 . Den första fabriken ensam väntas starta med en månatlig kapacitet på cirka 50 000 kiselplattor .

Kostnaden per kiselplatta (wafer) för A14-noden beräknas bli cirka 45 000 dollar, vilket återspeglar den extrema kapitalintensiteten i nästa generations litografi .

Intel som sekundär leverantör

Den mer överraskande vändningen är Intels potentiella intåg i leverantörskedjan. Bloomberg rapporterar att Apple utvärderar Intel som en sekundär källa för A22 Pro-chippen för att diversifiera den geografiska risken . Intel har utvecklat sin egen 1,4nm-klassade processteknik, kallad 14A, och har presenterat en färdplan som siktar på massproduktion år 2028 .

Analytikern Jeff Pu från GF Securities har stärkt Intel-spåret i flera analysnoteringar och indikerat att Intel kan börja tillverka icke-Pro iPhone-chip åt Apple på sin 14A-nod från och med 2028 . Tidigare spekulationer pekade också på att Intel först skulle leverera enklare M-seriechip för iPads och Mac-datorer, med start runt 2027 .

Om både TSMC och Intel deltar, lär uppdelningen bli asymmetrisk – Apple skulle fortsatt vara överväldigande beroende av TSMC för de högsta volymerna och de mest högpresterande Pro-chippen, medan Intel tar hand om en mindre, mindre riskfylld del av produktionsmixen . För Intel skulle det innebära en milstolpe för dess kontraktstillverkning under vd Lip-Bu Tans återhämtningsplan, och bevisa för marknaden att en så krävande extern kund som Apple litar på deras avancerade teknik .

Kisel-färdplanen: Från 3nm till 1,4nm

För att förstå tyngden i 1,4nm-övergången är det bra att titta på den kurva Apple har lagt ut över fyra iPhone-generationer:

• 2025 – iPhone 17-serien: Byggd på TSMC:s tredje generationens 3nm-process (N3P), som driver A19- och A19 Pro-chippen .
• 2026 – iPhone 18 Pro, Pro Max och en vikbar modell: Väntas introducera TSMC:s 2nm-nod med A20 Pro, vilket blir den första krympningen sedan A17 Pro förde 3nm till iPhone 15 Pro år 2023 .
• 2027 – iPhone-generationen: Rapporter anger att Apple kommer att stanna vid 2nm i ytterligare ett år, i linje med den takt vi såg vid 5nm och 7nm, innan nästa hopp .
• 2028 – Avancerade iPhone: Språnget till 1,4nm anländer med A22 Pro, och hoppar över en mellanstegsnod som 1,6nm för att direkt ta steget till en ångström-klassad process .

Den inledande lanseringen av 1,4nm-chip väntas vara begränsad till Pro-iPhones, eftersom kapacitetstak och tillverkningsutbyte gör det opraktiskt att täcka hela Apples mobilsortiment första året .

Vad som fortfarande är obekräftat – och vad som kan ändras

Färdplanen som läggs fram här bygger på tidplaner före produktion, analytikerrapporter och leverantörsavslöjanden. Flera pusselbitar är fortfarande i rörelse. TSMC:s förmåga att nå massproduktion under andra halvåret 2028 är avhängigt av hur snabbt tillverkningsutfallet stiger under riskproduktionen 2027. Intels medverkan är beroende av att 14A-noden kan visa konkurrenskraftig prestanda, strömförbrukning och defekttäthet – något som inte kommer att vara bevisat förrän betydligt närmare 2028.

Apple har inte offentligt bekräftat namnet A22 Pro eller exakt vilka modeller som kommer att använda det. Och de geopolitiska dynamikerna kring halvledarleveranskedjor – särskilt eventuella krav på att öka USA-baserad tillverkning – skulle kunna ändra hur Apple fördelar volymer mellan fabriker i Taiwan och USA .

Det som står klart är att Apple placerar ett vad på att 1,4nm kommer i tid och i tillräcklig skala, med ett sådant självförtroende att man redan nu bygger upp ett ramverk för tillverkning med två källor för att minska risken.