Klepachs huvudbudskap var att Ryssland inte kan vinna ett utdraget ekonomiskt och teknologiskt ”utnötningskrig” mot väst. Han sade att landet halkar efter USA och Kina – och i vissa avseenden även Ukraina. Han ifrågasatte också föreställningen att Ukrainas ekonomi automatiskt skulle kollapsa och hävdade att Rysslands egna kostnader skulle fortsätta att öka.
Han förutspådde inte en omedelbar ekonomisk kollaps. I stället beskrev han en långsammare försvagning, med bland annat:
Klepatch uppges ha räknat med att den ryska BNP-tillväxten skulle stanna på endast 1–1,5 procent under 2027. Det låg nära den reviderade prognosen från Rysslands ekonomiska utvecklingsdepartement, som räknade med 1,4 procents tillväxt samma år. Prognoserna kom dock från olika avsändare och ska inte betraktas som identiska.
En central del av Klepachs resonemang var det omfattande ekonomiska stödet till Ukraina från väst. Han sade att Ukrainas ekonomi delvis hade överlevt tack vare stödet och att den annars skulle ha kollapsat. Enligt hans beräkning motsvarade det militära och inhemska stödet nästan hälften av Rysslands statsbudget, medan det samlade stödet var flera gånger större än Rysslands kapitalutflöde.
Poängen var att Ukrainas motståndskraft inte ensamt bevisar att landet är ekonomiskt självförsörjande. Samtidigt, menade Klepach, innebär Rysslands fortsatta motståndskraft inte att Moskva vinner den bredare konkurrensen. Kriget, sanktionstrycket och angreppen mot infrastruktur medför kostnader som blir allt svårare att bära.
Klepach varnade också för att Ryssland längre fram kan drabbas av en allvarlig social kris – och att den kan bryta ut plötsligt. Som historiska exempel nämnde han februarirevolutionen 1917 och Sovjetunionens upplösning 1991, två händelser som enligt honom blev svåra att kontrollera när utvecklingen väl tog fart.
Han sade inte att Ryssland nödvändigtvis skulle falla sönder. Varningen var mer avgränsad: även om ekonomin undviker en fullständig kollaps kan samlade förluster, ökade klyftor och låg tillväxt skapa grogrund för en framtida kris. Enligt rapporteringen var Klepach ”nästan säker” på att någon form av social kris till slut kommer att inträffa.
Tidslinjen är tydlig. Klepach höll sitt tal i maj, utdrag började spridas brett i mitten av augusti och den 16 augusti förlorade han sin post på VEB.RF. Flera medier uppgav att avskedet var kopplat till talet.
VEB.RF:s rapporterade förklaring var att Klepach hade gjort ”hårda personliga bedömningar” av Rysslands ekonomiska och politiska utveckling som inte överensstämde med koncernens egen ståndpunkt.
TASS bekräftade att Klepach inte längre var chefsekonom och uppgav att en ersättare skulle utses. Den statliga nyhetsbyrån gav däremot ingen politisk förklaring till varför han lämnade tjänsten.
Det är fortfarande obekräftat. Den oberoende ryska sajten The Bell uppgav, med hänvisning till personer som känner Klepach, att VEB.RF-chefen Igor Sjuvalov agerade efter ett ”samtal uppifrån”. Andra medier återgav uppgiften, men den bygger på anonyma källor och har inte bekräftats av Kreml i ett officiellt uttalande.
Den försiktiga slutsatsen blir därför att Klepachs uttalanden från maj uppenbart blev en faktor i samband med att han fick lämna jobbet, medan den exakta beslutsordningen bakom avskedet inte har offentliggjorts.
Klepach hade varit VEB.RF:s chefsekonom i tolv år och började på institutionen 2014. Dessförinnan arbetade han omkring ett decennium på Rysslands ekonomiska utvecklingsdepartement, varav åtta år som biträdande minister.
Det gjorde hans uttalanden särskilt känsliga. Han var inte en extern kritiker, utan en senior ekonom med lång erfarenhet från den ryska ekonomisk-politiska apparaten. Rapporter har placerat honom i samma breda tjänstemannageneration som personer som Elvira Nabiullina och Andrej Belousov, även om det tillgängliga materialet inte fastställer exakt hur deras yrkesrelationer såg ut.
Klepachs avsked blev därmed mer än en vanlig personalförändring. En högt uppsatt statlig ekonom hade offentligt beskrivit Ryssland som förlorare i den långsiktiga ekonomiska konkurrensen kring kriget – och uttalandena blev politiskt kostsamma när de nådde en bredare publik.
Klepachs huvudbudskap var att Ryssland inte kan vinna ett utdraget ekonomiskt och teknologiskt ”utnötningskrig” mot väst. Han sade att landet halkar efter USA och Kina – och i vissa avseenden även Ukraina. Han ifrågasatte också föreställningen att Ukrainas ekonomi automatiskt skulle kollapsa och hävdade att Rysslands egna kostnader skulle fortsätta att öka.
Han förutspådde inte en omedelbar ekonomisk kollaps. I stället beskrev han en långsammare försvagning, med bland annat:
Klepatch uppges ha räknat med att den ryska BNP-tillväxten skulle stanna på endast 1–1,5 procent under 2027. Det låg nära den reviderade prognosen från Rysslands ekonomiska utvecklingsdepartement, som räknade med 1,4 procents tillväxt samma år. Prognoserna kom dock från olika avsändare och ska inte betraktas som identiska.
En central del av Klepachs resonemang var det omfattande ekonomiska stödet till Ukraina från väst. Han sade att Ukrainas ekonomi delvis hade överlevt tack vare stödet och att den annars skulle ha kollapsat. Enligt hans beräkning motsvarade det militära och inhemska stödet nästan hälften av Rysslands statsbudget, medan det samlade stödet var flera gånger större än Rysslands kapitalutflöde.
Poängen var att Ukrainas motståndskraft inte ensamt bevisar att landet är ekonomiskt självförsörjande. Samtidigt, menade Klepach, innebär Rysslands fortsatta motståndskraft inte att Moskva vinner den bredare konkurrensen. Kriget, sanktionstrycket och angreppen mot infrastruktur medför kostnader som blir allt svårare att bära.
Klepach varnade också för att Ryssland längre fram kan drabbas av en allvarlig social kris – och att den kan bryta ut plötsligt. Som historiska exempel nämnde han februarirevolutionen 1917 och Sovjetunionens upplösning 1991, två händelser som enligt honom blev svåra att kontrollera när utvecklingen väl tog fart.
Han sade inte att Ryssland nödvändigtvis skulle falla sönder. Varningen var mer avgränsad: även om ekonomin undviker en fullständig kollaps kan samlade förluster, ökade klyftor och låg tillväxt skapa grogrund för en framtida kris. Enligt rapporteringen var Klepach ”nästan säker” på att någon form av social kris till slut kommer att inträffa.
Tidslinjen är tydlig. Klepach höll sitt tal i maj, utdrag började spridas brett i mitten av augusti och den 16 augusti förlorade han sin post på VEB.RF. Flera medier uppgav att avskedet var kopplat till talet.
VEB.RF:s rapporterade förklaring var att Klepach hade gjort ”hårda personliga bedömningar” av Rysslands ekonomiska och politiska utveckling som inte överensstämde med koncernens egen ståndpunkt.
TASS bekräftade att Klepach inte längre var chefsekonom och uppgav att en ersättare skulle utses. Den statliga nyhetsbyrån gav däremot ingen politisk förklaring till varför han lämnade tjänsten.
Det är fortfarande obekräftat. Den oberoende ryska sajten The Bell uppgav, med hänvisning till personer som känner Klepach, att VEB.RF-chefen Igor Sjuvalov agerade efter ett ”samtal uppifrån”. Andra medier återgav uppgiften, men den bygger på anonyma källor och har inte bekräftats av Kreml i ett officiellt uttalande.
Den försiktiga slutsatsen blir därför att Klepachs uttalanden från maj uppenbart blev en faktor i samband med att han fick lämna jobbet, medan den exakta beslutsordningen bakom avskedet inte har offentliggjorts.
Klepach hade varit VEB.RF:s chefsekonom i tolv år och började på institutionen 2014. Dessförinnan arbetade han omkring ett decennium på Rysslands ekonomiska utvecklingsdepartement, varav åtta år som biträdande minister.
Det gjorde hans uttalanden särskilt känsliga. Han var inte en extern kritiker, utan en senior ekonom med lång erfarenhet från den ryska ekonomisk-politiska apparaten. Rapporter har placerat honom i samma breda tjänstemannageneration som personer som Elvira Nabiullina och Andrej Belousov, även om det tillgängliga materialet inte fastställer exakt hur deras yrkesrelationer såg ut.
Klepachs avsked blev därmed mer än en vanlig personalförändring. En högt uppsatt statlig ekonom hade offentligt beskrivit Ryssland som förlorare i den långsiktiga ekonomiska konkurrensen kring kriget – och uttalandena blev politiskt kostsamma när de nådde en bredare publik.