Han firade på bästa sätt: genom att lägga en magnifik frispark från cirka 25 meter i krysset, vilket gav Inter ledningen. Målet satte tonen för vad som först såg ut som ännu en övertygande insats från mästarna.
Inter hade ledningen, men Bologna svarade snabbt. Hemmalaget producerade tre raka mål och vände 1–0 till 3–1, vilket satte Inter under hård press i slutet av matchen.
Även om resultatet knappast påverkade tabellen skapade Bolognas upphämtning en oväntat spännande avslutning på vad som börjat som en feststämning för mästarna.
Inter visade dock karaktär och kämpade sig tillbaka. Francesco Pio Esposito reducerade, och sedan klev Andy Diouf fram och satte kvitteringen.
Upphämtningen innebar att mästarna undvek förlust och att matchen slutade som en underhållande sexmålsrysare för båda lagens supportrar.
Resultatet påverkade inte titelkampen – Inter hade redan vunnit Scudetton och säkrat Coppa Italia under säsongen. För tränaren Cristian Chivu innebar hans första säsong vid rodret en remarkabel framgång.
Istället för att avgöra titlar blev slutomgången en uppvisning i Inter offensiva kvalitet – och för Dimarco, vars MVP-säsong avslutades med ett minnesvärt frisparksmål i säsongens sista akt.
När slutsignalen ljöd kändes 3–3 som ett passande slut: dramatiskt, underhållande och celebrerande för ett lag som redan bekräftat sin plats i toppen av italiensk fotboll.