Israel trappar upp räderna i Syrien: två gripna i Quneitra efter åtta flyganfall mot Idlib

Den senaste rapporterade israeliska markräden i Syrien ägde rum den 19 augusti i Jabata al-Khashab, en stad i norra Quneitra. Enligt syrisk statstelevision gick över 100 israeliska soldater och 15 militärfordon in i staden, sökte igenom bostäder och grep två personer. De gripnas identitet är inte känd, och det finns inga rapporter om dödsoffer eller skadade i samband med markinsatsen.

Räden kom dagen efter en mer politiskt känslig attack: åtta israeliska flyganfall mot militärflygbasen Abu al-Duhur i östra Idlib. Syriska källor uppgav att startbanan och lageranläggningar skadades, men att ingen människa dödades. Israel avstod först från att kommentera, men israeliska företrädare bekräftade senare attacken och hänvisade till säkerhetsläget.

Vad hände i Jabata al-Khashab?

Enligt rapporter från syriska statliga medier, återgivna av regionala nyhetskanaler, gick israeliska styrkor in i Jabata al-Khashab tidigt på onsdagen. De sökte igenom flera fastigheter och förde bort två personer. Den rapporterade styrkan bestod av mer än 100 personer och 15 militärfordon. Tillgängliga uppgifter anger varken vilka de gripna är eller vilken typ av fordon som användes. De beskriver inte heller några dödsfall eller skador.

Det var inte första gången som israeliska styrkor rapporterades ha genomfört en insats i staden. Tidigare uppgifter har beskrivit räder, tillfälliga vägspärrar och husrannsakningar, liksom tidigare gripanden.

Åtta flyganfall mot Abu al-Duhur dagen före

Den 18 augusti rapporterade syriska statliga medier att Abu al-Duhur-basen i Idlibprovinsen hade träffats av åtta israeliska flyganfall. Enligt syriska källor och uppgifter som Reuters återgav skadades startbanan och lageranläggningar. Den rapporterade följden var materiella skador, men inga dödsoffer.

Basens läge nära den turkiska gränsen gjorde attacken särskilt känslig. Enligt rapporteringen hade en turkisk delegation inspekterat flygfältet före angreppet, samtidigt som det diskuterades om Turkiet skulle delta i en upprustning av anläggningen eller placera styrkor där.

Israels förklaring var att Syrien hade varit nära att bryta mot ett överenskommet säkerhetsmässigt ”status quo” genom att tillåta turkiska styrkor att placeras vid basen. I en redogörelse från Xinhua sade premiärminister Benjamin Netanyahus kansli att en möjlig turkisk utplacering utgjorde ett hot och att Israel upprepade gånger hade varnat Syrien för detta.

Detta är Israels ståndpunkt. Den visar inte i sig att en turkisk utplacering var nära förestående eller att basen faktiskt utgjorde ett operativt hot. De tillgängliga uppgifterna fastställer inte heller den fullständiga skadans omfattning utöver startbanan, lageranläggningarna och annan infrastruktur som syriska medier beskrivit.

En del av ett bredare mönster i södra Syrien

Räden i Quneitra rapporterades mot bakgrund av nära dagliga israeliska intrång och annan militär aktivitet i södra Syrien sedan Bashar al-Assads regering föll i december 2024. Uppgifter beskriver räder, husrannsakningar, gripanden, tillfälliga vägspärrar och begränsningar av vägtrafiken i Quneitra och Daraa.

Syriska rapporter och olika övervakningsorganisationer har också beskrivit israeliska styrkors rörelser in i den FN-övervakade buffertzonen. Zonen skapades genom 1974 års separationsavtal mellan Israel och Syrien. Rapporterna talar dessutom om nya militära positioner och baser i södra Syrien. En rapport från Syrian Network for Human Rights listade minst nio israeliska militärbaser i området, de flesta i Quneitra.

Andra uppgifter handlar om förstörd jordbruksmark samt diken, vägar och militär infrastruktur som ska ha använts för att befästa positioner nära Golangränsen. Källorna skiljer sig åt när det gäller omfattningen och hur aktiviteterna ska beskrivas. Den gemensamma utvecklingslinjen i rapporteringen är dock en förskjutning från enstaka attacker till en mer varaktig militär närvaro och ett system av tillfartsvägar och kontrollpunkter i södra Syrien.

Reaktioner från Washington, Ankara, Damaskus och FN

• USA: Tom Barrack, USA:s särskilda sändebud för Syrien och Irak, kallade de bekräftade attackerna mot Abu al-Duhur för en ”onödig eskalering” som inte bidrog till regional stabilitet. Han efterlyste dialog och ”logiskt meningsutbyte” i stället för fler militära incidenter.
• Turkiet: Ankara fördömde attackerna som ett brott mot Syriens suveränitet och territoriella integritet och efterlyste internationella åtgärder mot det man beskrev som Israels upptrappade attacker mot Syrien.
• Jordanien och andra arabstater: Jordanien anslöt sig till Egypten, Qatar, Kuwait och Saudiarabien i fördömandet och varnade för att attacken kunde driva på en ytterligare regional upptrappning.
• Syrien: Damaskus beskrev flyganfallen och de fortsatta israeliska intrången som brott mot Syriens suveränitet och internationell rätt. Syrien kopplade också händelserna till den bredare tvisten om 1974 års separationsramverk.
• FN: Stéphane Dujarric, talesperson för FN:s generalsekreterare, kallade flyganfallen en ”mycket oroande kränkning” av Syriens territoriella integritet och luftrum och sade att de måste upphöra.
• Israel: Israels militär avstod först från att kommentera, men bekräftade senare attacken mot flygbasen. Den angivna motiveringen var att förhindra en förändring av säkerhetsarrangemanget och stoppa en möjlig turkisk militär närvaro.

USA:s kritik väckte särskild uppmärksamhet eftersom Washington samtidigt fortsatt att betona nedtrappning, snarare än att fullt ut stödja Damaskus bredare beskrivning av konflikten. De offentliga reaktionerna visar att attacken skärpte motsättningarna mellan Israel och Syrien, men också mellan Israel och Turkiet samt – i fråga om just denna operation – USA.

Syriens krav på FN:s säkerhetsråd

Syrien har uppmanat FN:s säkerhetsråd och det internationella samfundet att agera kraftfullt mot israeliska attacker och intrång. Kraven omfattar internationella påtryckningar för att Israel ska dra sig tillbaka från områden som landet gått in i efter december 2024, däribland delar av den FN-övervakade buffertzonen, samt från de ockuperade syriska Golanhöjderna.

Damaskus beskriver kraven som ett försvar av Syriens suveränitet och 1974 års separationsavtal. Israel har å sin sida motiverat sin utökade militära aktivitet som en säkerhetsåtgärd för att hindra fientliga styrkor eller destabiliserande militära utplaceringar från att nå områden nära den israeliska gränsen. De tillgängliga källorna dokumenterar båda positionerna, men visar inte att parterna har nått en ny övergripande uppgörelse.

Varför de senaste händelserna är viktiga

Räden i Jabata al-Khashab och flyganfallen mot Abu al-Duhur representerar två olika former av samma växande konfrontation. I Quneitra handlade den rapporterade insatsen om en stor markstyrka, husrannsakningar och två gripanden. I Idlib riktades attacken mot en militär anläggning långt från Israels omedelbara gränsområde vid Golanhöjderna – och blev samtidigt en direkt konfliktpunkt med Turkiet.

Tillsammans visar händelserna hur Israels strategi efter december 2024 har kombinerat framflyttade positioner och vägspärrar i södra Syrien med räder, gripanden och attacker mot anläggningar som Israel betraktar som möjliga säkerhetshot. De blottlägger också en regional konflikt med tre sidor: Syrien kräver ett slut på de israeliska intrången, Turkiet vill spela en roll i Syriens säkerhets- och militärinfrastruktur, och Israel försöker hindra den rollen från att förändra maktbalansen nära landets gränser. Washingtons offentliga tillrättavisning antyder att Israels säkerhetsmotivering inte undanröjer oron för en ytterligare upptrappning.