Det som hände nära Langtang Lirung den 26 augusti var inte en vanlig jordbävning och inte heller ett klassiskt utbrott ur en glaciärsjö. De första analyserna av satellitbilder, seismiska data och observationer från marken pekar i stället på en snabb kedjereaktion: en stor del av berggrunden och glaciären kollapsade, den fallande massan utvecklades till en is- och stenslavin och slavinmassan omvandlades längre ned till ett slamflöde och en förödande störtflod. Den exakta utlösande mekanismen utreds fortfarande. 32627
Vad var det som kollapsade?
Satellitbilder som analyserats efter katastrofen visar att det handlade om mer än ett stycke is som lossnade. Geomorfologer såg tecken på att berggrunden under glaciären hade gett vika och dragit med sig en omfattande ismassa nedför Langtang Lirungs branta nordsida. Materialet föll hundratals meter ned i det övre flodsystemet och samlade på vägen upp stenblock, sediment och vatten. 32426
Experter som citerats av Science Media Centre beskriver den första fasen som en stor is- och stenslavin på omkring 5 200 meters höjd. En sektion av glaciären och den underliggande berggrunden, uppskattad till mellan 1 och 1,3 kilometer i bredd, lossnade från Lirungmassivet. Förloppet var så snabbt att det fanns mycket små möjligheter att varna människor vid själva utlösningsplatsen. 27
När massan nådde floddalen förvandlades den till ett högenergirikare flöde av is, sten, lera och vatten. Flödet fortsatte genom sammanlänkade floddalar i Himalaya och svepte med sig byggnader, broar och annan infrastruktur i både Nepal och Tibet. Bråte blockerade dessutom vattendrag tillfälligt, vilket skapade naturliga dammar och lade till ytterligare ett steg i översvämningsförloppet. 625
Varför ändrades förklaringen från jordbävning?
De första seismiska mätningarna tolkades som tecken på en jordbävning med magnitud 4,4. Senare analyser från USA:s geologiska undersökning, USGS, och andra bedömare visade att signalen i stället hade skapats av den sammanstörtande berg- och ismängden, följd av slamflödet. Händelsen beskrevs därefter som en seismisk signal med magnitud 5,2 från en glaciärkollaps. 3152123
Skillnaden är viktig. Seismometrar kan registrera en stor massrörelse, men att upptäcka signalen efter det att en sluttning redan har rasat är inte samma sak som att kunna förutsäga raset i förväg. Den plötsliga och sammansatta karaktären gjorde också att system som normalt följer nederbörd, flodnivåer och kända glaciärsjöar inte nödvändigtvis kunde ge en användbar förvarning. Experter har samtidigt sagt att längre varningstider längre nedströms kan ha minskat förlusterna, även om själva kollapsen gick för snabbt för att kunna varnas för direkt. 27
Hur kan klimatförändringen ha ökat risken?
Forskarna har inte fastställt att klimatförändringen var den enda omedelbara utlösaren den 26 augusti. Den mer försiktiga slutsatsen är att uppvärmningen kan ha försvagat hela bergssystemet och ökat sannolikheten för ett sammanbrott. När glaciärer drar sig tillbaka förändras det stöd som isen ger åt branta sluttningar. Samtidigt kan tinande permafrost – mark som varit frusen under lång tid – försvaga det material som hjälper till att hålla ihop sprucken berggrund. 3843
Katastrofen inträffade mot bakgrund av en bredare utveckling i höga Himalaya. Forskning visar att is- och stenslaviner blir vanligare i vissa delar av Himalaya när glaciärreträtt, försämrad permafrost och extrem nederbörd förändrar förhållandena i sluttningarna. Utvecklingen varierar dock mellan olika platser. 40 Andra observationer visar att isförlusten i Himalaya har accelererat under de senaste fyra decennierna. Den genomsnittliga förlusttakten under 2000-talet var dubbelt så hög som i slutet av 1900-talet. 41
De regionala trenderna visar alltså att riskmiljön förändras, men de utgör inte hela den rättsmedicinska förklaringen till just denna kollaps. För att fastställa den omedelbara orsaken krävs mer analys av den rasade sluttningen, väderförhållandena, glaciärens geometri och den seismiska registreringen.
Katastrofen fortsatte nedströms
Dödssiffran förändrades snabbt när räddningsmanskap nådde avskurna områden. Reuters rapporterade den 28 augusti minst 579 döda i Nepal och sju i Tibet. Samtidigt hade Nepals rapporterade antal saknade stigit till 1 924. Siffrorna var preliminära, eftersom många fortfarande saknades och tillgången till dalgångar täckta av bråte var begränsad. 18
Räddningsarbetet försvårades av förstörda vägar, instabila sluttningar, besvärligt väder och risken för nya översvämningar. Helikopterbesättningar samt nepalesiska och kinesiska team sökte efter överlevande, medan myndigheterna övervakade minst två uppdämda sjöar uppströms. Tjänstemän varnade för att ett översvämmande eller brustet naturligt damm kunde skicka nya vattenmassor mot redan svårt drabbade dalar. En av sjöarna rapporterades ha svämmat över. 18203134
Den omedelbara lärdomen är att riskplaneringen i Himalaya inte kan fokusera enbart på nederbörd, flodmätare eller kartlagda glaciärsjöar. Övervakningen behöver också omfatta instabila berg-, is- och permafrostsluttningar, med hjälp av satellitbilder, seismiska data och observationer från marken. Varningsrutinerna måste dessutom kunna fungera över gränsen mellan Nepal och Kina.
Kollapsen vid Langtang Lirung visade hur snabbt flera naturfaror kan smälta samman till en enda katastrof – och hur lite tid som kan återstå när den första sluttningen börjar ge vika. 2740
