Dollarn tappar mark – men den största risken kan vara en plötslig förtroendekris

Det starkaste stödet i materialet gäller en gradvis minskad dollardominans – inte en nära förestående kollaps. USA-dollarn stod för 57,13 procent av de allokerade globala valutareserverna under första kvartalet 2026. Motsvarande andel var 20,03 procent för euron och 1,99 procent för renminbin. Dollarn ligger alltså fortfarande långt före varje enskild konkurrent. 50

Den viktigare frågan är om en långsam nedgång kan övergå i en plötslig förtroendestörning. Det är risken som ekonomen och ekonomhistorikern Barry Eichengreen har lyft fram: ett förtroende som byggts upp under årtionden kan försvinna snabbare än andra valutor hinner erbjuda jämförbar likviditet, säkra tillgångar och global betalningsinfrastruktur. 1722

Vad reservsiffrorna faktiskt visar

Enligt rapporteringen om Eichengreens analys har dollarns andel av valutareserverna minskat från över 70 procent kring början av 2000-talet till dagens nivåer i de övre 50-talen. 22 De förlorade procentenheterna har dock inte i första hand gått till en enda konkurrerande valuta.

IMF:s senaste data visar att dollarn fortfarande ligger klart före euron, medan renminbin bara utgör en liten del av de officiella reserverna. Att dollarns andel dessutom steg från 56,42 till 57,13 procent mellan fjärde kvartalet 2025 och första kvartalet 2026 visar varför enskilda kvartal inte bör tolkas som bevis på ett enkelriktat sammanbrott. IMF uppgav att växelkursrelaterade värderingseffekter hade stor betydelse för förändringarna under kvartalet. 50

Mönstret beskrivs därför bättre som diversifiering än som ett färdigt tronskifte. Reservförvaltare verkar sprida sina innehav över flera valutor, däribland mindre traditionella reservvalutor, i stället för att kollektivt gå över till en enda ersättare för dollarn. Det är viktigt eftersom dollarns internationella roll inte bara bygger på centralbankernas reservinnehav, utan också på de amerikanska finansmarknadernas storlek och likviditet. 32

Därför blev den 2 april 2025 en vändpunkt

Trumpadministrationens besked om omfattande tullar den 2 april 2025 skapade ett ovanligt marknadsmönster. Utländska investerare sålde amerikanska statsobligationer och andra dollardenominerade tillgångar, samtidigt som dollarn försvagades. Forskare vid Stanford menade att kombinationen kunde tyda på att investerare började ifrågasätta dollarns framtida roll som världens reservvaluta. 20

Tolkningen är dock inte entydig. Brookings erbjöd en mer traditionell förklaring: marknaden skrev ned sina förväntningar på den amerikanska tillväxten kraftigt, samtidigt som förändrade ränteförväntningar försvagade dollarn mot andra valutor. Ett enskilt marknadstillfälle kan inte bevisa ett strukturellt skifte. 21

Händelsen var ändå betydelsefull. Dollarn har traditionellt gynnats av global oro, eftersom investerare ofta sökt sig till amerikanska tillgångar i turbulenta perioder. Om investerare i stället säljer både amerikanska statsobligationer och dollar efter en chock kopplad till amerikansk politik kan marknaden börja ifrågasätta antagandet att dollartillgångar automatiskt fungerar som en säker hamn.

Eichengreens varning: förtroendet kan röra sig snabbare än alternativen

Skiften mellan reservvalutor brukar ta tid. Nätverkseffekter, etablerade betalningssystem, djupa marknader för amerikanska statsobligationer och bekvämligheten i att använda en brett accepterad valuta stärker den rådande ordningen.

Eichengreens oro gäller den omvända dynamiken: samma nätverkseffekter kan göra en förtroendekris icke-linjär. Om tillräckligt många reservförvaltare samtidigt bedömer att amerikansk politik blivit mindre förutsägbar kan de sälja dollartillgångar innan någon annan valuta är redo att ta över. Han har beskrivit risken som att förtroendet för dollarn går förlorat innan alternativen hunnit växa sig tillräckligt stora. 22

Detta är ett riskscenario, inte en prognos om att dollarn snart upphör att vara den ledande reservvalutan. En gradvis minskning av reservandelen och ett abrupt förtroendefall är två olika händelser – och de tillgängliga uppgifterna visar tydligare den första än den andra.

OSS-siffran visar regional diversifiering – inte ett globalt dollarutträde

I rapporteringen förekommer ofta uppgiften att över 85 procent av avvecklingen av handeln mellan länder i Oberoende staters samvälde, OSS, sker i nationella valutor. Siffran bygger på uttalanden från ryska företrädare och har även rapporterats av Interfax. 911

Uppgiften bör hanteras med försiktighet av tre skäl:

• Den gäller rapporterade avvecklingsandelar, inte nödvändigtvis vilken valuta som används i varje steg av en transaktion eller att dollarn helt har försvunnit.
• Det är inte ett oberoende, reviderat dataset för hela samväldet.
• Beskrivningarna av OSS:s medlemskap är inte enhetliga. Den angivna medlemskällan listar nio medlemsstater och Turkmenistan som associerad stat. Den ofta upprepade listan med elva länder inkluderar även Ukraina, vars status och deltagande är omstridda. 3

Den försvarbara slutsatsen är att delar av handeln inom regionen har flyttats mot rubeln och andra nationella valutor, delvis för att minska exponeringen mot västerländska finanskanaler. Det är betydelsefullt för regionala betalningar, men visar inte att dollarn har trängts undan i världshandeln.

Guld är en säkring – inte ett komplett ersättningssystem

Centralbankernas guldköp är förenliga med en vilja att skydda reserverna mot sanktionsrisker, inflation, geopolitisk oro och en alltför stor koncentration i dollartillgångar. Guld kan diversifiera en reservportfölj utan att vara beroende av en annan stats statsobligationer.

Guld ersätter däremot inte automatiskt de funktioner som gör en valuta central i internationell handel. Det är inte i sig en brett använd faktureringsvaluta och kan inte ersätta det bank-, avvecklings- och obligationsmarknadssystem som omger dollarn. Det specifika påståendet att centralbankerna köper mer än 1 000 ton guld per år kunde inte verifieras oberoende utifrån de tillgängliga källorna och bör därför inte användas som en säker statistikuppgift här.

Vad yeninterventionen och obligationsåterköpen signalerar

I augusti 2026 ska Federal Reserve Bank of New York ha sålt euro för att köpa yen på det amerikanska finansdepartementets uppdrag, i stället för att sälja dollar som vid tidigare interventioner. Reuters bekräftade den rapporterade transaktionen, men uppgav att beloppet inte offentliggjordes. 3940

Strategers tolkning var att metoden skulle undvika att skapa ytterligare nedåttryck på dollarn eller öka utbudet av amerikanska statsobligationer på marknaden. 3942 Därför var interventionen symboliskt viktig: den antyder att amerikanska beslutsfattare var känsliga för marknadseffekten av att sälja dollartillgångar. Den bevisar däremot inte att USA saknar dollarreserver eller att dollarn inte längre är den främsta interventionsvalutan.

Finansdepartementets program för återköp av obligationer väcker en närliggande fråga. Departementet meddelade att det minst skulle fördubbla den maximala storleken på vissa likviditetsstödjande återköp av nominella obligationer med längre löptid – från 2 miljarder dollar till minst 4 miljarder dollar per operation – med start den 9 september 2026. 33

Det uttalade syftet var att stödja likviditeten i långfristiga amerikanska statsobligationer. Investerare oroade sig dock för att försök att hålla nere de långsiktiga upplåningskostnaderna kunde flytta en del av anpassningen till dollarn. Reuters rapporterade att dollarn föll till den lägsta nivån på tre månader när oron spreds. 3537

Återköpen är inte i sig bevis på en reservvalutakris. De bör snarare förstås som ett tecken på press i den långa delen av obligationsmarknaden – och på hur snabbt marknaden kan tolka beslut om skuldförvaltning som signaler om valutapolitiken.

Slutsatsen

Bevisningen stöder tre slutsatser:

1. Dollarns relativa dominans har försvagats gradvis. Dess andel av reserverna är lägre än omkring år 2000, och centralbanker har diversifierat till en bredare grupp valutor. 2250
2. Ingen enskild ersättare har trätt fram. Euron ligger fortfarande långt efter, medan renminbins andel av de officiella reserverna är liten. 50
3. Den största faran är ett plötsligt förtroendeskifte. Tullrelaterad marknadsoro, frågor om amerikanska institutioner och press på obligationsmarknaden kan få investerare att omvärdera dollartillgångar snabbare än alternativen hinner ersätta dem. 172022

Den mest träffsäkra beskrivningen är därför varken att ”dollarn är slut” eller att ”ingenting har förändrats”. Dollarn är fortfarande världens ledande reservvaluta, men försprånget har minskat, diversifieringen sprids över fler alternativ och förtroendet kan vara skörare än vad reservandelarna ensamma visar.