Därför varnar Vortexa för att oljepriset underskattar en möjlig utbudskris

Bakom nedgången fanns flera olika störningar:

• Irans export påverkades av restriktioner och sämre tillgång till normala sjöfartsrutter.
• Saudiarabiens flöden utsattes för risker kopplade till spänningar i Persiska viken och Röda havet.
• Ukrainska drönarattacker störde rysk exportinfrastruktur vid Svarta havet.
• USA:s export gav inte längre samma kompensation som tidigare hade bidragit till att hålla marknaden försörjd, bland annat när uttagen ur den strategiska oljereserven bromsade in.

Att nedgångarna kom från flera regioner samtidigt var viktigt. Ett bortfall från ett enskilt exportland kan ibland ersättas av andra leverantörer. När flera stora producenter drar ned samtidigt blir alternativen färre och logistiken mer sårbar.

Lagren tömdes ovanligt snabbt

Enligt Vortexa-data som citerades i rapporteringen minskade mängden råolja ”på vattnet” – alltså olja som befinner sig ombord på tankfartyg mellan export och leverans – med ungefär 175 miljoner fat på fyra veckor. Det motsvarar ett genomsnittligt uttag på cirka 6,25 miljoner fat per dag. Samtidigt minskade lager i landbaserade tankar med flytande tak med omkring 81 miljoner fat.

Annan rapportering beskrev nedgången som cirka 200 miljoner fat, eller 7,1 miljoner fat per dag, under fyra veckor. Skillnaden verkar bero på olika mätperioder eller sätt att behandla data. De mest konsekvent dokumenterade Vortexa-siffrorna i det tillgängliga materialet är 175 miljoner fat till havs och 81 miljoner fat på land. Den exakta uttagstakten bör därför inte betraktas som fastställd.

Den övergripande signalen var däremot tydlig: synliga oljelager minskade snabbt. Fallande lager bevisar inte automatiskt att en varaktig brist är nära förestående – efterfrågan, raffinaderiernas aktivitet och var lagren finns spelar också roll. Men en snabb lagerminskning innebär att marknaden har mindre buffert om störningarna fortsätter.

Var återhämtningen i juli en falsk gryning?

Tankertrafiken genom Hormuzsundet förbättrades kortvarigt i mitten av juli. Det skapade intrycket att leveranserna kanske var på väg att återgå till det normala. Återhämtningen blev inte långvarig. IEA uppgav senare att en överenskommelse som skulle möjliggöra en öppning av Hormuzsundet och fri passage genom Bab el-Mandeb fortfarande saknades. Nya strider och störningar till sjöss underminerade försöken att återställa produktion och transporter.

Detta var centralt i Vortexas bedömning. En tillfällig ökning av tanktrafiken kan lätta det omedelbara trycket utan att återställa det underliggande råoljeflödet. Om rederier fortfarande tvekar inför att passera sundet, eller om producenter inte kan lasta och flytta sina laster på ett tillförlitligt sätt, fortsätter marknaden att ta av sina lager.

Argus uppskattade att Vortexa följde tankflöden genom Hormuz på cirka 941 400 fat per dag under perioden 14–21 augusti. Flödet bestod främst av leveranser från Irak och Saudiarabien. Trafiken hade alltså inte nödvändigtvis upphört helt, men den var kraftigt begränsad jämfört med normala regionala flöden.

Iran, Saudiarabien och Ryssland stod för olika typer av risker

Iran stod för det mest dramatiska rapporterade exportbortfallet i materialet. Branschdata pekade på en nedgång till omkring 294 000 fat per dag, jämfört med ett genomsnitt på nära 1,7 miljoner fat per dag under 2025. Jämförelsen bör ses som en marknadsuppskattning relaterad till Vortexa, inte som en oberoende och officiell produktionsstatistik.

För Saudiarabien handlade risken mindre om ett enda bekräftat produktionsras och mer om sårbarheten i transportlederna genom Persiska viken och Röda havet. Rysslands bortfall kopplades till skador och störningar i infrastrukturen vid Svarta havet. USA hade samtidigt varit en viktig källa till ersättningslaster under krisens tidigare fas.

Tillsammans minskade detta både tillgången på olja och marknadens flexibilitet. Att oljan fortfarande finns kvar under marken betyder inte att den snabbt, säkert eller till normal kostnad kan nå raffinaderierna.

IEA:s prognoser stärkte bilden av en stramare marknad

IEA:s bedömning visade varför Vortexas varning inte bara var ett enskilt företags perspektiv. Det globala utbudet ökade med 2,4 miljoner fat per dag i juli till 101,5 miljoner fat per dag, men låg fortfarande 6,3 miljoner fat per dag under nivån ett år tidigare. Produktionen i Gulfregionen uppgavs dessutom fortfarande ligga 8,3 miljoner fat per dag under normala nivåer.

IEA räknade därefter med att det genomsnittliga globala utbudet under 2026 skulle minska med 4,3 miljoner fat per dag till omkring 102 miljoner fat per dag. För tredje kvartalet prognostiserade myndigheten ett underskott på 1,8 miljoner fat per dag – mer än dubbelt så stort som i den tidigare bedömningen.

Prognosen var inte ett villkorslöst besked om en permanent oljebrist. IEA räknade samtidigt med att den globala efterfrågan skulle minska med 1,6 miljoner fat per dag under 2026, eftersom höga priser och störningar dämpar konsumtionen. En sådan efterfrågeförstörelse kan begränsa underskottet om den blir tillräckligt stor eller långvarig.

Varför kunde oljepriset ändå se för lågt ut?

Brentoljan stängde på 91,02 dollar per fat den 18 augusti, medan West Texas Intermediate, WTI, stängde på 84,94 dollar. Reuters skrev att råoljan låg omkring 50 procent över årets början, men noterade också att en del av den första panikpremien hade försvunnit. Handlare började i högre grad betrakta störningarna som ett utdraget tillstånd i stället för en ny chock varje dag.

Där uppstod motsägelsen i Vortexas varning: priset var redan högt, men den fysiska marknaden antydde att risken för fortsatt lagerminskning kanske inte var fullt inprisad.

Poängen var inte nödvändigtvis att oljepriset omedelbart måste stiga. Snarare var frågan om en marknad med snabbt minskande sjöburna och landbaserade lager, begränsade sjöfartsleder och ett väntat kvartalsunderskott borde ha en större och mer varaktig riskpremie – särskilt om störningarna fortsatte under en period då ersättningslaster blev svårare att få fram.

Skuggflottan visar en svårspårad logistik – men mäter inte hela utbudet

Windward identifierade omkring 20 fartyg vid ankarplatsen Koh-e-Mubarak nära Hormuzsundet som bedömdes vara involverade i sanktionsundvikande och omlastning mellan fartyg. Åtta av fartygen var listade av USA:s sanktionsmyndighet OFAC.

Uppgifterna stöder bilden av att vissa Iran-kopplade oljelaster transporterades genom mer ogenomskinliga och krångligare kanaler i stället för att normalt nå den öppna marknaden. Windwards satellitbilder identifierade också fartyg som legat stilla under längre perioder, samt tecken på möjlig flytande lagring och manipulation av fartygsidentiteter.

Förekomsten av en knutpunkt för skuggflottan visar dock inte exakt hur stora oljevolymer som saknas för köpare. Den är ett tecken på begränsad och svårspårad logistik – inte en fullständig mätning av det globala utbudet.

Faktorer som kan försvaga scenariot om en utbudskris

Flera utvecklingar kan göra Vortexas varning mindre allvarlig än den först framstod:

• Ökande amerikanska råoljelager kan ge en inhemsk buffert och minska behovet av omedelbar import.
• Minskande lager av destillat, som diesel och eldningsolja, visar fortsatt press på marknaden för raffinerade produkter, men motsvarar inte automatiskt ett globalt underskott på råolja.
• Svagare kinesisk efterfrågan kan minska behovet av råolja, särskilt om höga priser och ökad användning av elfordon dämpar importerna.
• Återställd trafik genom Hormuz och Bab el-Mandeb skulle förbättra flödet av redan producerad olja.
• Högre produktion i Amerika eller från andra leverantörer utanför Gulfen kan kompensera för en del av bortfallet i Mellanöstern och Ryssland. IEA räknade med en tillväxt på 1,4 miljoner fat per dag från Amerika, men bedömde att det bara delvis skulle väga upp förlusterna på andra håll.

Utgången berodde därför i hög grad på hur länge störningarna varade. En kortvarig transportstörning kan hanteras genom omdirigering, minskad efterfrågan och uttag ur lager. En utdragen störning skulle däremot gradvis äta upp dessa säkerhetsmarginaler.

Slutsats

Vortexas varning byggde på tre signaler som förstärkte varandra: ett fall på omkring 5 miljoner fat per dag i exporterna från fyra stora leverantörer, en snabb minskning av råolja på tankfartyg och i landbaserade tankar samt IEA:s oberoende prognos om ett underskott på 1,8 miljoner fat per dag under tredje kvartalet.

Data pekade därmed på att oljemarknaden stramades åt snabbare än vad rubrikpriserna antydde. Det innebar dock inte att ett okontrollerat prisrally var garanterat. De avgörande frågorna var om Hormuz och andra transportleder kunde öppnas på ett tillförlitligt sätt, om ersättningsutbud kunde nå marknaden och om de höga priserna skulle pressa ned efterfrågan tillräckligt snabbt för att balansera de förlorade volymerna.