Rekordvarmt hav och snabbare havsnivåhöjning

Havet tar upp rekordmycket värme, havsnivån stiger snabbare och vattnet blir allt surare. Det är huvudbilden i den tionde upplagan av Copernicus havsrapport, som publicerades den 30 september 2026. Rapporten följer förändringar i världshaven och Europas regionala hav med hjälp av långvariga observationer. 18

Förändringarna ser inte likadana ut överallt. Men mätningarna visar utveckling inom flera områden samtidigt: havsvärme, stigande nivåer, minskande polar is och förändrad kemi. 5456

Rapportens viktigaste resultat

• Värme: Värmeinnehållet i världshaven var det högsta i mätserien, som går tillbaka till 1993, år 2025. Havet lagrar upp till 90 procent av klimatsystemets överskottsvärme. 5
• Havsnivå: Den globala medelhavsnivån steg i genomsnitt 4,2 millimeter per år 2012–2025. Under perioden 1993–2011 var takten 2,6 millimeter per år. 45
• Polarområden: Arktis havsisutbredning minskade med omkring 490 000 kvadratkilometer per decennium 1979–2025. Rapporten beskriver också varmare polarhav och minskande ismiljöer för djur vid båda polerna. 16
• Europeiska hav: Medelhavet och Svarta havet hade rekordartade marina värmeböljor. I delar av Europas hav var temperaturen mer än 4,6 °C över det normala 2024. 12
• Havets kemi: Rapporten lyfter att havet blir allt surare, parallellt med uppvärmningen och den stigande havsnivån. 46

Värmen byggs upp i havet

Värmeinnehåll beskriver hur mycket värme som finns lagrad i havet, både nära ytan och längre ner. År 2025 nådde det globala havet den högsta nivån i mätserien som började 1993. Copernicus uppskattar att havet tar upp och lagrar upp till 90 procent av klimatsystemets överskottsvärme. Därför är havets temperatur en viktig indikator på långsiktiga förändringar. 5

Samtidigt har takten på den globala havsnivåhöjningen ökat. Medelökningen uppskattas till 2,6 millimeter per år 1993–2011 och 4,2 millimeter per år 2012–2025. Det är genomsnitt för hela världen och respektive period – inte en prognos för hur mycket havet stiger vid en enskild kust. 45

Minskande havsis förändrar polarområdena

Arktis havsisutbredning minskade med omkring 490 000 kvadratkilometer per decennium mellan 1979 och 2025. En sammanfattning av rapporten uppger också att den samlade yttemperaturen för arktiskt havsvatten och havsis steg med 4,2 °C mellan 1982 och 2024. 16

När havsisen förändras påverkas också djur som använder den som livsmiljö. Rapporteringen om Copernicus resultat beskriver förlust av livsmiljöer för djur i både Arktis och Antarktis. Underlaget här anger däremot inget enda mått på effekten för alla arter eller platser. 6

Värmeböljor och försurning sätter press på haven

Medelhavet och Svarta havet hade rekordartade marina värmeböljor. I delar av Europas hav låg temperaturen mer än 4,6 °C över det normala 2024. Uppgiften gäller särskilda regionala förhållanden, inte en temperaturökning i alla europeiska vatten. 12

Rapporten pekar även på ökande försurning. Värmeböljor och förändrad havskemi är olika typer av påverkan, och källorna som sammanfattas här kvantifierar inte deras samlade effekt på marint liv. Rapporten beskriver samtidigt bredare förändringar i marina ekosystem i samband med uppvärmning och försurning. 46

Varför fortsatta mätningar behövs

Copernicus havsrapport sammanställer satellitobservationer, mätningar direkt i vattnet och analyser av havets tillstånd över tid. Underlaget täcker världshaven och Europas regionala hav. Långsiktiga mätserier gör det lättare att skilja trender från kortvariga variationer och ger en gemensam grund för att följa hur förhållandena förändras. 8

För kustsamhällen spelar lokala förutsättningar roll, eftersom stigande hav och erosion inte innebär samma risk överallt. En sammanfattning av rapporten uppger att omkring 60 procent av den arktiska kustinfrastrukturen är sårbar för erosion och stigande havsnivåer. Den uppskattningen gäller arktisk infrastruktur, inte alla kustsamhällen. 1

Rapportens övergripande budskap är att förändringar i havsvärme, havsnivå, is och kemi går att mäta – och att fortsatta observationer behövs för att se var de sker och hur de utvecklas. Förberedelser behöver utgå från lokala förhållanden, snarare än från antagandet att alla regioner påverkas på samma sätt. 845