När havsisen försvinner samlas tusentals valar i Östra Grönland

Knölvalarna visar hur snabbt förändringen blev synlig

Observationer från fartyg är en av de tydligaste indikatorerna på utvecklingen. Före 2006 registrerades inga knölvalar i området. År 2007 noterades sju observationer, och 2024 hade antalet stigit till fler än 150.

Valarna födosöker dessutom i blandade grupper. Studien beskriver återkommande samlingar av finvalar, knölvalar och sillvalar – däribland en grupp på upp till 50 bardvalar som observerades nära 69°N i augusti 2025.

Observationerna bevisar inte i sig att varje val är nyanländ från ett annat område. Förändringar i synlighet, rörelsemönster och lokala förhållanden för bytesdjuren kan också påverka resultaten. Men sammantaget stöder historiska fartygsdata, flyginventeringar, satellitspårning och lokal kunskap bilden av att området används på ett helt annat sätt än tidigare.

Hur många valar använder Grönlandshavet?

De tillgängliga rapporterna beskriver tusentals valar som besöker Östra Grönland under sommaren. En ofta citerad uppskattning anger omkring 4 000 knölvalar och 6 000 finvalar.

Uppskattningen för sillvalar bör däremot hanteras mer försiktigt. Vissa andrahandsrapporter anger 6 000 sillvalar, medan den tillgängliga sammanfattningen av studien anger en lägre siffra på omkring 4 500. Eftersom källutdragen inte löser skillnaden bör 6 000 inte presenteras som ett obestritt resultat från primärstudien.

Enligt studiens sammanfattning konsumerar valarna tillsammans omkring en miljon ton föda under ungefär fyra månader. Omfattningen visar varför förändringen är viktig även bortom själva valarnas utbredning: en ny koncentration av stora rovdjur kan påverka bytesdjurens rörelser och tillgänglighet i hela det säsongsbetonade näringsnätet.

Förändringen kan gynna vissa valar – men missgynna andra arter

För knölvalar och finvalar kan den nya, tillgängliga födosöksmiljön innebära en viktig fördel. Båda arterna drabbades hårt av den kommersiella valjakten, och större produktiva sommarområden kan ge stöd åt populationer som återhämtar sig efter den historiska exploateringen.

Samtidigt skapar skiftet ekologiska risker. Arter som är anpassade till en isbunden miljö – exempelvis narvalar, grönlandsvalar och ringsälar – kan förlora livsmiljö när havsisen drar sig tillbaka. Stora valansamlingar kan också öka konkurrensen om gemensamma bytesdjur.

Det tillgängliga underlaget gör dessa följder ekologiskt möjliga, men fastställer inte hur omfattande konkurrensen blir eller bevisar en specifik beståndseffekt för varje isberoende art.

Ett tecken på ett större arktiskt skifte

Den starkaste slutsatsen är att Östra Grönland inte bara upplever en ovanlig valsommar. Flera oberoende typer av data pekar på en övergång från ett kallt, isdominerat kustekosystem till ett varmare och mer öppet säsongsekosystem.

Den övergången kan skapa nya möjligheter för rörliga arter, samtidigt som livsmiljöerna krymper för djur som är beroende av att havsisen ligger kvar. De spektakulära ”matkalasen” med valar är därför både ett synligt tecken på Arktis förändring och en påminnelse om att framgång för en artgrupp kan gå hand i hand med störningar för andra.