JPMorgan saknar ett huvudscenario för Iran-kriget – och det håller oljemarknaden på helspänn

JPMorgans beslut att släppa ett huvudscenario för Iran-kriget är en tydlig varningssignal: oljemarknaden styrs nu av ett politiskt och militärt slutspel som inte går att tidsbestämma på ett trovärdigt sätt. Banken utgick tidigare från att ekonomiska smärtgränser skulle bidra till en överenskommelse om att öppna Hormuzsundet igen. Konflikten har i stället fortsatt längre än de gränser banken trodde skulle begränsa beslutsfattarna. 2

Vad innebär det att JPMorgan saknar ett huvudscenario?

Ett huvudscenario ger normalt handlare, företag och centralbanker en rimlig mittpunkt för bedömningar av utbud, efterfrågan och pris. JPMorgans råvaruteam säger nu att en sådan utgångspunkt saknas för krigets slutskede. Det betyder inte att alla prisutfall är lika sannolika, utan att de mest avgörande variablerna inte går att sätta in i en tillförlitlig utvecklingsbana: tillgång till sjöfart, skador på infrastruktur, aktivitet från väpnade grupper och tidpunkten för en eventuell uppgörelse. 25

Därför räcker inte ett politiskt löfte om ett snabbt slut för att skapa en användbar oljeprognos. För att priserna ska falla varaktigt krävs tecken på att tankfartyg kan segla säkert, att exportleder fungerar, att produktionen kan återställas, att försäkringsbolag täcker transporterna och att angrepp mot energianläggningar och sjöfart har upphört.

Oljekrisen handlar allt mer om utbud och logistik

Internationella energiorganet IEA räknar i sin septemberprognos med en mer utdragen bristsituation än ett kort avbrott. Den globala oljeproduktionen väntas i genomsnitt bli 100,7 miljoner fat per dag under 2026, en minskning med 5,7 miljoner fat per dag jämfört med 2025. IEA har dessutom flyttat fram sin bedömning av en återgång till normala flöden från Gulfregionen till 2027. Samtidigt minskade de globala lagren med 3,1 miljoner fat per dag i augusti, vilket krymper bufferten mot ytterligare störningar. 17

Brentoljan steg över 100 dollar per fat tidigare under konflikten, och JPMorgans analyser har pekat på stora risker för kraftiga prisrörelser när exporten från Persiska viken hämmas. 14 Men riktpriset berättar inte allt. Den fysiska tillgången på råolja, fartygens rutter, raffinaderiernas råvaruförsörjning och dieseltillgången kan försämras olika mycket på olika marknader.

Saudiarabiens East-West-pipeline är en kritisk punkt

Attacken mot Saudiarabiens East-West-pipeline är särskilt betydelsefull eftersom ledningen har varit en viktig reservväg för olja som inte kunnat transporteras via Persiska viken. När en alternativ transportväg försvinner kan en sjöfartsstörning övergå i en bredare begränsning av exporten.

Rapporterna om avbrottet pekar på att omkring 4 miljoner fat per dag, motsvarande cirka 4 procent av världens oljeutbud, kan vara i riskzonen. Ledningen används för att föra saudisk olja till hamnen Yanbu vid Röda havet och därmed kringgå Hormuzsundet. 23 Om kapaciteten fortsätter att vara otillgänglig finns färre möjligheter att leda om olja när trafiken genom Persiska viken är begränsad.

Mindre störningar kan också få stor effekt

Oljemarknaden reagerar inte enbart på den totala mängden produktion som faller bort. Avgörande är också om rätt sorts råolja når rätt raffinaderi, om drivmedel kan skickas vidare till konsumenter och om alternativa rutter är öppna.

IEA har sagt att frånvaron av en överenskommelse om fri passage genom både Hormuzsundet och Bab el-Mandeb har tvingat organisationen att sänka sina utbudsprognoser. 32 Fortsatta hot kring Bab el-Mandeb kan förlänga transporterna och störa trafiken till och från Röda havet. Raffinaderistörningar på andra håll kan samtidigt göra exempelvis diesel mer svåråtkomlig, även om global råolja fortfarande finns att köpa. Olja, fartyg, transportleder och raffinaderikapacitet är helt enkelt inte fritt utbytbara.

Inflationen: varför centralbankerna måste bry sig

Olja påverkar priset vid pumpen, men diesel och andra energiprodukter påverkar också godstransporter, livsmedelsdistribution, industrin och uppvärmning. Risken är att en första energichock sprider sig till fler priser samtidigt som de högre kostnaderna dämpar ekonomin – en besvärlig kombination för centralbanker.

I Storbritannien har Bank of England behållit styrräntan, Bank Rate, på 3,75 procent medan den väger inflationsrisken mot svag tillväxt. I juli röstade penningpolitiska kommittén med siffrorna 6–3 för att lämna räntan oförändrad; tre ledamöter ville höja den till 4 procent. Centralbanken sade att den behövde tydligare belägg för krigets inflationseffekter, medan chefen Andrew Bailey framhöll att banken inte nödvändigtvis var på väg mot en höjning. 35

Spännvidden mellan möjliga utfall är fortsatt ovanligt stor. I april varnade Bank of England för att en kraftig och långvarig oljeprischock kan driva upp inflationen över 6 procent i början av 2027 och kräva snabba räntehöjningar. I mindre allvarliga scenarier skulle någon höjning kanske inte behövas alls. 37 Det förklarar varför ett instabilt energiläge kan skjuta upp väntade räntesänkningar redan innan en faktisk höjning blir aktuell.

Varför äldre oljeprognoser inte längre räcker

I juli räknade JPMorgan med att Brentoljan skulle kosta i snitt 86 dollar per fat under tredje kvartalet 2026, 80 dollar under det fjärde och 78 dollar vid årets slut. Prognosen byggde på en marknad i återbalansering genom svagare efterfrågan och mindre lageruttag, samt antagandet att den långsiktiga skadan på produktionen i Gulfregionen skulle vara begränsad. 7

Bankens senare besked om att slutläget inte går att modellera bevisar inte att de prisnivåerna är omöjliga. Men det visar hur sårbara punktprognoser är när avgörande händelser ligger utanför vanliga marknadsmodeller: ett fortsatt strypt sund, en stor reservledning som slås ut eller nya attacker som förändrar säkerhetsläget.

Vad skulle tala för att oljerisken verkligen avtar?

Ett prisfall efter en diplomatisk nyhet betyder inte automatiskt att den fysiska marknaden har normaliserats. En mer övertygande nedtrappning skulle kräva flera saker samtidigt:

• varaktig och försäkringsbar sjöfart genom regionens viktigaste farvatten,
• återställd exportinfrastruktur, inklusive alternativa saudiska rutter,
• återhämtad produktion och export från Gulfregionen,
• uppbyggnad av kommersiella oljelager, och
• en varaktig minskning av attacker som hotar sjöfart eller energianläggningar.

Den centrala slutsatsen av JPMorgans varning är inte att oljan måste fortsätta uppåt. Banken har också beskrivit scenarier där en långvarig konflikt ger lägre genomsnittspriser än dagens, och där priserna kan falla ytterligare när konflikten väl är över. 6 Men vägen till båda utfallen är oklar. Så länge fysiska flöden och säkerhetsläget inte stabiliseras lär energimarknaden behålla en volatil geopolitisk riskpremie – och centralbankerna tvingas hantera inflationsrisken utan något pålitligt slutdatum för chocken. 217