Det handlar inte nödvändigtvis om ett totalt teknikmotstånd. Snarare tyder resultatet på att många saknar större kontroll över arbetsdagen, mänskligt omdöme och tid att själva tänka igenom uppgifter.
Även viljan att backa bandet är påtaglig. 38 procent uppger i flera rapporter att de skulle ta bort generativa AI-verktyg från världen om de fick möjligheten. En annan sammanställning anger 43 procent, vilket kan bero på att frågan formulerades på ett annat sätt.
En av rapportens viktigaste slutsatser är att AI inte alltid minskar arbetsbördan. I stället kan verktygen lägga till ett nytt moment: att kontrollera om resultatet faktiskt stämmer.
42 procent säger att de lägger mer tid på att faktagranska och verifiera AI-genererat innehåll än de sparar genom att använda det. Den här ”verifieringsskatten” kan förvandla en utlovad tidsvinst till en faktisk förlust.
Arbetsflödet blir i praktiken dubbelt: först ska medarbetaren skriva en bra instruktion och få fram ett utkast, därefter måste texten kontrolleras, fel rättas, påståenden beläggas och tonen justeras. Samtidigt uppger 36 procent att de ofta inte förstår varför de förväntas använda AI i sin roll.
Det är en viktig skillnad mellan att införa ett verktyg och att skapa ett fungerande arbetssätt kring det. Hög användning betyder inte automatiskt högre engagemang.
Föreställningen att yngre, digitalt vana arbetstagare automatiskt skulle vara de mest entusiastiska AI-användarna får inget tydligt stöd i materialet. Tvärtom visar rapporten att 42 procent av Gen Z-arbetarna föredrar världen före AI.
En Gallup-undersökning från april 2026 pekar åt samma håll. Gen Z:s entusiasm för AI sjönk från 36 procent 2025 till 22 procent 2026, samtidigt som andelen som uppgav ilska steg från 22 till 31 procent. Deloittes globala undersökning av Gen Z och millenniegenerationen 2026 noterade också liknande tecken på AI-relaterad oro.
Oroskänslan får konsekvenser för yrkesplanerna. Enligt en analys av Adaptavists data överväger 41 procent av Gen Z och 37 procent av millennials att byta karriär på grund av AI-relaterad oro.
Missnöjet handlar inte bara om extra kontrollarbete. Många upplever också att deras mänskliga bidrag värderas lägre.
Adaptavist beskriver dessutom en allt tydligare ”människa mot maskin”-dynamik. Medarbetare känner sig jämförda med AI:s hastighet och volym, trots att verktygen ursprungligen skulle fungera som assistenter. Den pressen kan bidra till stress, distans och minskat engagemang.
Den allvarligaste följden är att missnöjet inte stannar vid arbetsplatsen. I de fem undersökta länderna uppger 33 procent av kunskapsarbetarna att de aktivt överväger att lämna sin bransch på grund av AI-relaterad oro.
USA sticker ut i en separat undersökning av 500 kunskapsarbetare. Där uppger 46 procent att de aktivt söker sig till en annan bransch på grund av rädsla för AI – den högsta andelen i det jämförelsematerial som Adaptavist redovisar. Av de amerikanska karriärbytare som ingår i analysen överväger 30 procent specifikt att gå till en bransch som är mindre utsatt för AI.
Bakom utvecklingen finns en oro för att den egna rollen ska förlora sitt värde. Globalt befarar 54 procent att AI kommer att minska behovet av deras yrkesroll inom de kommande fem åren.
Rapporten visar inte att alla arbetstagare vill avskaffa AI. Den visar något mer komplicerat: många ser nyttan, men upplever samtidigt att införandet sker för snabbt, otydligt eller utan tillräcklig hänsyn till hur arbetet faktiskt förändras.
För arbetsgivare är budskapet därför större än att erbjuda utbildning i nya verktyg. De behöver också minska den extra kontrollbördan, förklara varför AI används och se till att mänsklig erfarenhet fortfarande räknas. Annars kan produktivitetsprojektet i stället leda till trötthet, kunskapsinlåsning och en växande flykt från kvalificerade yrken.