Ship 40 gick ner upprätt efter en kontrollerad, raketdriven inflygning. Därefter välte farkosten försiktigt och blev liggande flytande på rygg – samtidigt som den fortsatte att skicka telemetri och videobilder . SpaceX skickade även drönare över farkosten för närmare inspektion .
Den 4 augusti var flera bärgningsfartyg engagerade i arbetet. Bland dem fanns de norska bogserbåtarna Normand Ranger och Skimmer Tide, som drog farkosten tillbaka mot land . Det är första gången SpaceX försöker hämta ett Starship-översteg ur havet.
Tidigare Starship-översteg har förstörts eller brutits sönder under återinträdet eller vid nedslaget. Ship 40 klarade däremot återinträdet intakt, trots temperaturer på omkring 2 600 grader Fahrenheit – motsvarande cirka 1 430 grader Celsius – medan mer än 18 000 keramiska värmesköldsplattor satt kvar .
Farkosten genomförde sedan en precisionsmanöver med vändning och motorantändning, ofta beskriven som en ”flip-and-burn”. Den bromsade fallet tillräckligt för att farkosten skulle förbli strukturellt intakt i vattnet .
Överlevnaden är inget slutgiltigt bevis på att Starship redan är redo för regelbunden återanvändning, men den ger SpaceX ett viktigt praktiskt testresultat. Ingen simulering kan fullt ut ersätta möjligheten att undersöka en farkost som har genomfört en hel flygning, passerat genom atmosfären och landat i havet.
Flight 13 var den andra flygningen med Starship- och Super Heavy-version 3. Enligt The New York Times verkade uppdraget nå nästan alla sina mål . Bland de viktigaste resultaten finns:
Bara timmar efter Flight 13 skrev SpaceX-chefen Elon Musk att företaget skulle försöka fånga farkosten med tornet under nästa flygning – om genomgången av uppdragsdatan inte visade några problem .
Efter sex dagars analys bekräftade Musk den 30 juli att Ship 40:s nedslag var så precist att farkosten hade kunnat fångas av uppskjutningstornet . Det öppnade vägen för ett försök med ett så kallat orbitalt översteg under Flight 14.
Planen är att Starship ska återvända till Starbase i Texas i stället för att landa i havet. Där ska det enorma tornet, som SpaceX kallar ”Mechazilla”, använda sina mekaniska armar – ofta kallade ”ätpinnarna” – för att fånga farkosten i luften. Samma princip har redan använts för att fånga Super Heavy-boostern, men aldrig tidigare för ett orbitalt översteg .
Ett lyckat resultat skulle bli den första återhämtningen av ett orbitalt översteg med en mekanisk tornfångst, något som saknar motsvarighet i rymdfartens historia .
En fysisk undersökning av Ship 40 kan ge SpaceX-data om värmebelastning, strukturella påfrestningar och systemens funktion efter en komplett flygprofil. Det kan i sin tur hjälpa ingenjörerna att bedöma hur farkosten kan återanvändas och vilka delar som måste förstärkas.
Den precisa landningen i Flight 13 är minst lika viktig. För att en tornfångst ska fungera måste Starship inte bara överleva återinträdet – farkosten måste också hamna inom ett mycket snävt område och ha rätt hastighet och orientering när den närmar sig tornets armar.
Snabb återanvändning är central för SpaceX:s långsiktiga plan för Starship, bland annat för uppskjutningar av Starlink-satelliter, framtida månuppdrag och eventuella transporter till Mars. Flight 14 väntas använda Booster 21 och Ship 41 från ramp B vid Starbase, med ett planerat uppskjutningsfönster under tredje kvartalet 2026 .