Irans utrikesminister har sagt att amerikanska angrepp kommer att mötas med ett ”proportionerligt svar”. Iranskt statsanknutet medieinnehåll har samtidigt uttryckligen varnat för att attacker mot iranska energianläggningar skulle leda till angrepp mot andra länders energifält . Den 1 augusti lovade iranska myndigheter vedergällning om USA angrep landets kritiska energiinfrastruktur och varnade för ”krigets lågor” . Chefsförhandlaren Mohammad Bagher Ghalibaf sade den 22 juli att ”ingen infrastruktur kommer att vara säker” om inte Irans egen säkerhet garanteras .
Iran försöker enligt Gulf-tjänstemän och analytiker göra regionens handelsvägar, energianläggningar och sjöfart till strategiska påtryckningspunkter. Tanken är att en militär konfrontation ska bli så kostsam för USA:s regionala allierade att de i stället pressar Washington att acceptera förhandlingar om Hormuzsundet .
Hotet riktas alltså inte enbart mot Gulfstaternas regeringar. Det är också ett budskap till USA: ett nytt angrepp mot Iran riskerar att få konsekvenser långt utanför själva konfliktområdet och slå mot energiförsörjning, vattenproduktion och handel i hela regionen.
Den 28 februari inledde USA och Israel gemensamma flyganfall mot Iran, i operationerna Epic Fury och Lion’s Roar. Angreppen dödade Irans högste ledare Ali Khamenei och följdes av omfattande iranska robot- och drönarattacker mot mål i regionen .
Konflikten har därefter utvecklats till ett regionalt krig med fortsatta amerikanska och israeliska flygoperationer i Iran, iranska attacker mot Gulfstater och en nästan total störning av sjötrafiken genom Hormuzsundet. Iran stängde sundet för normal sjöfart i mars .
Den 17–18 juni undertecknade USA och Iran Islamabad-memorandumet, ett 14-punktsavtal som förmedlats av Pakistan och Qatar. Överenskommelsen skulle skapa en tillfällig vapenvila och en 60 dagar lång period för förhandlingar om ett slutligt avtal .
Men ramverket körde snabbt fast. USA:s vicepresident JD Vance ställde in en planerad resa till Schweiz för samtal om genomförandet den 18 juni, med hänvisning till de fortsatta spänningarna . Något slutligt avtal har ännu inte nåtts, och den tillfälliga ordningen har inte förvandlats till en stabil fred.
Hormuzsundet är en av världens viktigaste flaskhalsar för energitransporter. Iran har i praktiken hållit sundet stängt för normal sjöfart sedan den 28 februari . USA införde samtidigt en blockad av iranska hamnar mellan den 13 april och den 29 maj .
Juniöverenskommelsen innehöll planer på att börja öppna sundet igen, men samtalen har fastnat. Iran har dessutom hotat med att ta ut avgifter av fartyg som passerar efter 60 dagar, vilket har fördjupat dödläget .
JD Vance har bedömt att Irans interna maktkamp gör ett stabilt avtal mycket svårt att förhandla fram. Efter Khameneis död har det uppstått spänningar kring den omstridda successionen genom hans son Mojtaba Khamenei, liksom mellan Revolutionsgardet, den nya politiska ledningen och det religiösa etablissemanget .
Denna bild av ett ”splittrat system” har anförts som ett skäl till USA:s skepsis mot om Iran verkligen kan genomföra och upprätthålla sina åtaganden. Vance ställde in resan till Genève och uttryckte offentligt tvivel om Irans förmåga att leverera på löftena .
Den 28 juli 2026 hotade Trump att slå mot Irans energinät. Han sade specifikt att USA skulle ”spränga sönder” iransk energiinfrastruktur i massiv omfattning . Uttalandet kom efter en ny serie eldväxlingar mellan USA och Iran, där amerikanska styrkor bombade mål i södra Iran den 21 juli .
Den 1 augusti meddelade Trump att USA tills vidare skulle avstå från nya attacker i hopp om att snabbt kunna nå en överenskommelse . Han sade att angrepp mot iranska energianläggningar pausades, men underströk att utrymmet för diplomati var begränsat.
Det är mot denna bakgrund som Iran nu skärper sina varningar till Gulfstaterna. Teheran försöker både pressa Washington tillbaka till förhandlingsbordet och signalera att en återupptagen amerikansk offensiv kan utlösa ett bredare regionalt krig .