FAO:s nya jordrapport: 52,5 procent har dålig eller mycket dålig jordförvaltning

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO:s andra omfattande globala bedömning av jordens tillstånd innehåller en tydlig varning: jordförvaltningen är dålig eller mycket dålig i mer än hälften av de bedömda regionerna, och utvecklingen går oftare åt fel håll än åt rätt håll. Rapportens huvudbudskap är inte att metoderna för att återställa jordar saknas. Problemet är att beprövade åtgärder inte genomförs tillräckligt snabbt eller i tillräckligt stor skala. 2526

De viktigaste siffrorna

I 52,5 procent av de regionala och subregionala bedömningarna klassas jordförvaltningen som dålig eller mycket dålig. Omkring en tredjedel bedöms som medelmåttig, medan bara 14 procent får betyget bra eller mycket bra. Siffrorna gäller de bedömningar som granskats – inte en direkt andel av jordens totala landyta. 25

Även utvecklingen över tid är oroande. Sedan den första globala bedömningen 2015 rapporterar 58 procent av bedömningarna försämrade jordförhållanden, medan endast 10 procent rapporterar förbättringar. Mer än hälften av bedömningarna visar dessutom att användningen av hållbara metoder för jordförvaltning är låg eller mycket låg. 2426

Fler människor och större odlingsarealer ökar trycket

Under decenniet sedan den första bedömningen har behovet av produktiv mark ökat. Världens befolkning har vuxit med omkring 800 miljoner människor, samtidigt som den skördade arealen för viktiga grödor har ökat med cirka 80 miljoner hektar. 24

Utvecklingen gör inte jordförstöring oundviklig, men den höjer kostnaden för dålig förvaltning. När jorden förlorar struktur, organiskt material eller näringsämnen krävs mer arbete för att upprätthålla produktionen. Samtidigt blir samhällen mer sårbara för torka, översvämningar och prisstörningar på livsmedel.

Därför är friska jordar viktiga långt utanför lantbruket

Jord är mer än ett odlingssubstrat. Den ligger bakom omkring 95 procent av världens livsmedelsproduktion, rymmer cirka 59 procent av den biologiska mångfalden på land och beskrivs i rapportunderlaget som planetens näst största kollager efter haven. 49

Förstörd jord kan därför orsaka flera problem samtidigt: sämre produktionsförmåga, försvagade livsmiljöer, sämre vattenreglering och minskad kolinlagring. Konsekvenserna sträcker sig från enskilda gårdar till hela livsmedelssystem, ekosystem och klimatpolitiken.

Erosionen är det mest utbredda hotet

FAO:s bedömning pekar ut erosion som det största hotet mot jordens funktioner. I 81 procent av bedömningarna uppges erosionen vara dåligt hanterad, vilket gör den till det mest omfattande förvaltningsproblemet i materialet. 47

Andra påfrestningar är bland annat:

• förlust av organiskt kol i jorden;
• obalans i näringsämnen och dåligt anpassad gödsling;
• minskad biologisk mångfald i jorden;
• försaltning och försodning;
• föroreningar och kontaminering;
• jordpackning och försämrad vattenhållning; samt
• exploatering av jord genom stadsutbyggnad.

Hoten förstärker ofta varandra. När växtlighet tas bort eller jorden störs ökar ytavrinning och erosion. Erosionen för bort det näringsrika matjordslagret, medan minskade mängder organiskt material försämrar jordens förmåga att hålla vatten och stödja biologisk aktivitet. Resultatet kan bli en ond cirkel som gör odlingen mindre motståndskraftig mot extrema väderförhållanden.

Från exploatering till förvaltarskap

FAO vill se en förskjutning från exploatering av jord till ansvarsfullt förvaltarskap. Det innebär att jorden ska behandlas som en ändlig och levande resurs vars funktioner måste bevaras över tid – inte som en förbrukningsvara i ett produktionssystem. Tidigare material från FAO och den mellanstatliga expertpanelen för jordar, ITPS, uppmanar på liknande sätt alla som använder eller förvaltar jord att agera som dess förvaltare och uppmanar regeringar att främja hållbar jordförvaltning. 21

Detta perspektiv är viktigt eftersom återhämtning vanligtvis tar betydligt längre tid än nedbrytning. Att skydda jordar som fortfarande fungerar är därför minst lika viktigt som att återställa mark som redan har försämrats.

Lösningarna är redan kända

Rapporten pekar inte ut en enda metod som passar överallt. I stället lyfts en verktygslåda fram som måste anpassas till lokala jordar, klimat och odlingssystem. Vanliga åtgärder är:

• minskad eller utebliven jordbearbetning;
• permanent marktäckning med skörderester, marktäckmaterial eller fånggrödor;
• mer varierade växtföljder;
• agroforestry, där träd integreras i produktionssystem;
• återuppbyggnad av jordens organiska material; samt
• bättre anpassad gödsling och näringsförvaltning.

FAO beskriver bevarandejordbruk utifrån tre sammanlänkade principer: minimal mekanisk jordbearbetning, permanent marktäckning och diversifierade grödor. 3334 Fånggrödor och skörderester på markytan kan skydda jorden från regndropparnas påverkan och minska avrinningen. Minskad störning och en större variation av växter kan samtidigt stärka jordstrukturen och bygga upp mängden organiskt material. 3537

Varför går omställningen så långsamt?

Skillnaden mellan kunskap och praktiskt genomförande är i hög grad ett genomförandeproblem. Lantbrukare kan möta kostnader för nya maskiner och insatsvaror, liksom tillfälliga förändringar i skörd eller arbetsrutiner. Många saknar också trygg besittningsrätt till marken, fungerande marknader, krediter, rådgivning, praktisk utbildning eller lokalt relevant data. FAO-material pekar på begränsad tillgång till marknader, krediter och rådgivning som hinder, medan vägledning om torktåliga jordar betonar behovet av utbildning, utrustning, insatsvaror och tekniskt stöd. 3638

Det räcker därför sannolikt inte att be lantbrukare ändra sina metoder utan att samtidigt förändra de ekonomiska drivkrafterna och stödsystemen runt dem. För att skala upp återställningen av jordar krävs finansiering, tillförlitlig rådgivning, lämpliga maskiner, användbar lokal övervakning och politik som belönar långsiktigt förvaltarskap.

Därför spelar COP17-sammanhanget roll

FAO presenterade bedömningen i samband med FN-konventionen mot ökenspridnings COP17, där återställning av mark och motståndskraftiga landskap stod i centrum. I sitt COP17-material efterlyser FAO åtgärder för att undvika, minska och vända utvecklingen med försämrad jordbruksmark och jordar. 3950

Tidpunkten visar hur nära jord, torka, livsmedelsförsörjning och klimatpolitik hänger samman. Högre temperaturer, torka, kraftiga regn och skogsbränder kan påskynda erosion och förlust av organiskt kol. Försämrade jordar håller i sin tur vanligtvis kvar mindre vatten och ger sämre skydd mot klimatrelaterade chocker. Bedömningen stärker därför argumentet för att se jordförvaltning som en del av klimatanpassning, skyddet av biologisk mångfald och livsmedelspolitiken – inte som en snäv jordbruksfråga.

Slutsatsen: kunskapen finns, men genomförandet släpar efter

Den viktigaste slutsatsen i den andra bedömningen är gapet mellan det vi vet och det som faktiskt genomförs. När 52,5 procent av de bedömda regionerna klassas som dåliga eller mycket dåliga, 58 procent rapporterar försämring och endast 10 procent förbättring sedan 2015, blir prioriteten att göra hållbar jordförvaltning möjlig i stor skala. 2425

Det kräver både förändrade metoder på gårdsnivå och bredare investeringar i finansiering, utrustning, tryggare markrättigheter, rådgivning, övervakning och politik. Varningen från FAO är allvarlig, men slutsatsen är konkret: verktygen finns redan – nästa steg är ett långsiktigt förvaltarskap som stöds av ett uthålligt genomförande.