Grönland och Antarktis förlorade tillsammans 11,3 biljoner ton is mellan 1979 och 2023, vilket bidrog med 3,14 centimeter till den globala medelhavsnivån. 84 procent av isförlusten kom från glaciärer som accelererat och fört is ut i havet; 16 procent kopplas till avsmältning vid isytan.
Publicerad avRedigerad med GPT-5.6 TerraBilder genererade med GPT Image 2
Research answer

Create a landscape editorial hero image for this Studio Global article: What did the comprehensive IMBIE satellite assessment led by researchers at Northumbria University and the University of Washington reveal a. Article summary: The IMBIE assessment found that Greenland and Antarctica lost a combined 11.3 trillion tonnes of land ice between 1979 and 2023—equivalent to 3.14 cm of global mean sea-level rise. The long-term loss accelerated markedly. Topic tags: general, general web. Style: premium digital editorial illustration, source-backed research mood, clean composition, high detail, modern web publication hero. Use reference image context only for broad subject, composition, and topical grounding; do not copy the exact image. Avoid: logos, brand marks, copyrighted characters, real person likenesses, fake screenshots, UI text, readable text, watermarks, charts with fake numbers, clic
En ny sammanställning från forskarsamarbetet IMBIE (Ice Sheet Mass Balance Inter-comparison Exercise) ger den längsta satellitbaserade bilden hittills av förändringarna i jordens två största istäcken. Slutsatsen är tydlig: Grönland och Antarktis förlorade tillsammans 11,3 biljoner ton is mellan 1979 och 2023. Det motsvarar ett bidrag på 3,14 centimeter till den globala medelhavsnivån. 10
Det avgörande är inte bara att isen smälter ovanpå istäckena. Den största delen av förlusten uppstår när glaciärer ökar farten och för landis ut i havet.
Under 1970- och 1980-talen var förlusterna mindre än under de följande årtiondena. Därefter steg den årliga isförlusten tydligt för båda istäckena.
Enligt bedömningen har den extra havsnivåhöjningen ökat risken för kustöversvämningar och erosion för ungefär sex till nio miljoner människor. 3
IMBIE uppskattar att 84 procent av den samlade isförlusten beror på att glaciärer har accelererat och transporterat is direkt ut i havet. Bara 16 procent förklaras av avsmältning vid isytan. 10
Skillnaden är viktig. När en utloppsglaciär flyter snabbare från land ut i havet höjs havsnivån direkt. Resultatet pekar därför på en dynamisk reaktion i istäckena som hänger samman med varmare havsförhållanden, snarare än enbart med sommarens smältning på ytan.
På Antarktis kopplas förlusterna till havsdriven smältning och en ökad istransport från utloppsglaciärer. I Västantarktis ökade denna istransport under varje årtionde som täcks av satellitobservationerna, med stora bidrag från bland annat Pine Island- och Thwaitesglaciärerna. 3
I stället för att förlita sig på en enda satellit eller mätmetod har IMBIE vägt samman 42 oberoende studier av istäckenas massbalans, baserade på 27 satellituppdrag. 5
Underlaget omfattar bland annat:
Den samordnade serien för Grönland börjar 1972, medan Antarktisserien börjar 1979 och sträcker sig till slutet av 2023. IMBIE beskriver den som en enhetlig, avstämd uppskattning av massbalansen för de två istäckena, med separata resultat för olika delar av Antarktis. 11
Forskarna såg en avmattning i takten på isförlusterna mellan 2020 och 2023. Men den bedöms bero på kortsiktig klimatvariation, inte på att istäckena återhämtar sig. 6
Ovanligt kraftigt snöfall i Östantarktis kompenserade för en del av glaciärförlusterna, samtidigt som relativt milda somrar på Grönland minskade avsmältningen vid ytan. Båda istäckena fortsatte ändå att förlora is netto. 3
Variationer från år till år i snöfall, sommartemperaturer och glaciärernas hastighet kan alltså tillfälligt dölja den långsiktiga riktningen. Sett över hela satellitserien är trenden tydlig: isförlusterna har ökat kraftigt och bidraget till stigande havsnivåer växer. 3
10
Resultatet stärker bilden av Grönland och Antarktis som aktiva drivkrafter bakom stigande havsnivåer, inte bara som istäcken där förändringen styrs av smältning på ytan. Den långsiktiga förlusten domineras av glaciärer som accelererar och för is ut i havet. 10
Fortsatta satellitmätningar behövs därför både för att fånga tillfälliga svängningar mellan enskilda år och för att följa de glaciärdrivna förändringar som präglar utvecklingen över flera årtionden.
Studio Global AI
This page includes a source-backed answer you can continue inside Studio Global.
Grönland och Antarktis förlorade tillsammans 11,3 biljoner ton is mellan 1979 och 2023, vilket bidrog med 3,14 centimeter till den globala medelhavsnivån.
Grönland och Antarktis förlorade tillsammans 11,3 biljoner ton is mellan 1979 och 2023, vilket bidrog med 3,14 centimeter till den globala medelhavsnivån. 84 procent av isförlusten kom från glaciärer som accelererat och fört is ut i havet; 16 procent kopplas till avsmältning vid isytan.
IMBIE sammanförde 42 oberoende undersökningar från 27 satellituppdrag. Avmattningen 2020–2023 bedöms vara tillfällig klimatvariation, inte ett trendbrott.
Grönland och Antarktis förlorade tillsammans 11,3 biljoner ton is mellan 1979 och 2023, vilket bidrog med 3,14 centimeter till den globala medelhavsnivån. 84 procent av isförlusten kom från glaciärer som accelererat och fört is ut i havet; 16 procent kopplas till avsmältning vid isytan.
Publicerad avRedigerad med GPT-5.6 TerraBilder genererade med GPT Image 2
Research answer

Create a landscape editorial hero image for this Studio Global article: What did the comprehensive IMBIE satellite assessment led by researchers at Northumbria University and the University of Washington reveal a. Article summary: The IMBIE assessment found that Greenland and Antarctica lost a combined 11.3 trillion tonnes of land ice between 1979 and 2023—equivalent to 3.14 cm of global mean sea-level rise. The long-term loss accelerated markedly. Topic tags: general, general web. Style: premium digital editorial illustration, source-backed research mood, clean composition, high detail, modern web publication hero. Use reference image context only for broad subject, composition, and topical grounding; do not copy the exact image. Avoid: logos, brand marks, copyrighted characters, real person likenesses, fake screenshots, UI text, readable text, watermarks, charts with fake numbers, clic
En ny sammanställning från forskarsamarbetet IMBIE (Ice Sheet Mass Balance Inter-comparison Exercise) ger den längsta satellitbaserade bilden hittills av förändringarna i jordens två största istäcken. Slutsatsen är tydlig: Grönland och Antarktis förlorade tillsammans 11,3 biljoner ton is mellan 1979 och 2023. Det motsvarar ett bidrag på 3,14 centimeter till den globala medelhavsnivån. 10
Det avgörande är inte bara att isen smälter ovanpå istäckena. Den största delen av förlusten uppstår när glaciärer ökar farten och för landis ut i havet.
Under 1970- och 1980-talen var förlusterna mindre än under de följande årtiondena. Därefter steg den årliga isförlusten tydligt för båda istäckena.
Enligt bedömningen har den extra havsnivåhöjningen ökat risken för kustöversvämningar och erosion för ungefär sex till nio miljoner människor. 3
IMBIE uppskattar att 84 procent av den samlade isförlusten beror på att glaciärer har accelererat och transporterat is direkt ut i havet. Bara 16 procent förklaras av avsmältning vid isytan. 10
Skillnaden är viktig. När en utloppsglaciär flyter snabbare från land ut i havet höjs havsnivån direkt. Resultatet pekar därför på en dynamisk reaktion i istäckena som hänger samman med varmare havsförhållanden, snarare än enbart med sommarens smältning på ytan.
På Antarktis kopplas förlusterna till havsdriven smältning och en ökad istransport från utloppsglaciärer. I Västantarktis ökade denna istransport under varje årtionde som täcks av satellitobservationerna, med stora bidrag från bland annat Pine Island- och Thwaitesglaciärerna. 3
I stället för att förlita sig på en enda satellit eller mätmetod har IMBIE vägt samman 42 oberoende studier av istäckenas massbalans, baserade på 27 satellituppdrag. 5
Underlaget omfattar bland annat:
Den samordnade serien för Grönland börjar 1972, medan Antarktisserien börjar 1979 och sträcker sig till slutet av 2023. IMBIE beskriver den som en enhetlig, avstämd uppskattning av massbalansen för de två istäckena, med separata resultat för olika delar av Antarktis. 11
Forskarna såg en avmattning i takten på isförlusterna mellan 2020 och 2023. Men den bedöms bero på kortsiktig klimatvariation, inte på att istäckena återhämtar sig. 6
Ovanligt kraftigt snöfall i Östantarktis kompenserade för en del av glaciärförlusterna, samtidigt som relativt milda somrar på Grönland minskade avsmältningen vid ytan. Båda istäckena fortsatte ändå att förlora is netto. 3
Variationer från år till år i snöfall, sommartemperaturer och glaciärernas hastighet kan alltså tillfälligt dölja den långsiktiga riktningen. Sett över hela satellitserien är trenden tydlig: isförlusterna har ökat kraftigt och bidraget till stigande havsnivåer växer. 3
10
Resultatet stärker bilden av Grönland och Antarktis som aktiva drivkrafter bakom stigande havsnivåer, inte bara som istäcken där förändringen styrs av smältning på ytan. Den långsiktiga förlusten domineras av glaciärer som accelererar och för is ut i havet. 10
Fortsatta satellitmätningar behövs därför både för att fånga tillfälliga svängningar mellan enskilda år och för att följa de glaciärdrivna förändringar som präglar utvecklingen över flera årtionden.
Studio Global AI
This page includes a source-backed answer you can continue inside Studio Global.
Grönland och Antarktis förlorade tillsammans 11,3 biljoner ton is mellan 1979 och 2023, vilket bidrog med 3,14 centimeter till den globala medelhavsnivån.
Grönland och Antarktis förlorade tillsammans 11,3 biljoner ton is mellan 1979 och 2023, vilket bidrog med 3,14 centimeter till den globala medelhavsnivån. 84 procent av isförlusten kom från glaciärer som accelererat och fört is ut i havet; 16 procent kopplas till avsmältning vid isytan.
IMBIE sammanförde 42 oberoende undersökningar från 27 satellituppdrag. Avmattningen 2020–2023 bedöms vara tillfällig klimatvariation, inte ett trendbrott.