Merkurs yta kan innehålla omkring 37 viktprocent kiseldioxid, jämfört med tidigare uppskattningar på 49–60 procent. Forskarna kalibrerade Merkurs infraröda signaler med laboratorietillverkade glas och månobservationer, eftersom inga prover har hämtats från Merkurius.
Publicerad avRedigerad med GPT-5.6 LunaBilder genererade med GPT Image 1.5
Research answer

Create a landscape editorial hero image for this Studio Global article: What did the August 27 study in Planetary Research by researchers from the Max Planck Institute for Solar System Research, the Universities. Article summary: The study’s central result is that Mercury’s silicate surface may contain only about 37 wt% SiO₂—not the previous 49–60 wt%—which would make its volcanic crust substantially more silica-poor than assumed. This favors for. Topic tags: general, general web, user generated, government, academic. Style: premium digital editorial illustration, source-backed research mood, clean composition, high detail, modern web publication hero. Use reference image context only for broad subject, composition, and topical grounding; do not copy the exact image. Avoid: logos, brand marks, copyrighted characters, real person likenesses, fake screenshots, UI text, readable text, water
Merkur kan vara betydligt fattigare på kiseldioxid än forskare tidigare trott. En ny studie uppskattar att planetens silikatrika yta innehåller ungefär 37 viktprocent SiO₂, jämfört med tidigare uppskattningar på omkring 49–60 procent.1
40 Om resultatet bekräftas pekar det mot lavabergarter som bildades genom ovanligt omfattande smältning långt inne i planeten. Men siffran har en viktig brasklapp: Merkur bildades under extremt syrefattiga förhållanden. Därför kan en del av kislet finnas i metallisk form eller som kiselkarbid, snarare än bundet till syre som kiseldioxid.
33
42
Ingen rymdfarkost har landat på Merkur för att analysera bergarter direkt, och inga prover från planeten har hämtats till jorden. Forskarna använde därför en indirekt infraröd metod som bygger på det så kallade Christiansen-draget – en karakteristisk topp i ett materials emissivitet vars läge förändras beroende på hur mycket kiseldioxid silikatmaterialet innehåller.1
30
Först analyserade forskargruppen små glaskulor som tillverkats i laboratorium med sammansättningar som liknar planetytor. Mätningarna gav ett empiriskt samband mellan Christiansen-dragets våglängd och mängden SiO₂ i glaset. Därefter tillämpades kalibreringen på högupplösta infraröda observationer av månen.
Månkartan kunde jämföras med prover från Apollo-, Luna- och Chang’e-programmen. På så sätt fick forskarna ett sätt att testa metoden mot material från månen innan den användes på teleskopobservationer av Merkur.1
Uppskattningen på 37 procent är alltså inte en direkt kemisk analys av planetens yta. Den bör snarare tolkas som den ungefärliga silikatbaserade SiO₂-ekvivalent som härleds ur Merkurs infraröda signal.
En yta med så lite kiseldioxid skulle stödja en mer extrem bild av Merkurs vulkaniska historia. Planetens släta slätter täcker stora områden och anses i stor utsträckning ha bildats genom vulkanism.36
37 För att skapa så kiseldioxidfattiga lavaströmmar kan det ha krävts ovanligt hög grad av partiell uppsmältning i en mantel som var hetare och smälte på större djup än vad konventionella modeller har antagit.
1
40
Resultatet skulle därmed knyta Merkurs nuvarande yta till en särskilt intensiv tidig period av planetens utveckling, då den differentierades och hade omfattande vulkanisk aktivitet. Det går däremot inte att fastställa en specifik mantelt temperatur, ett bestämt smältdjup eller en enda geologisk förklaringsmodell utifrån siffran ensam. Slutsatserna beror på hur väl de laboratorietillverkade silikatglasen motsvarar Merkurs kemiskt ovanliga yta.
Merkur är en av de mest kemiskt reducerade stenplaneterna vi känner till. Mätningar har visat höga halter av svavel och relativt låga halter av järn och syre – tecken på att planeten bildades under förhållanden där syre var ovanligt sällsynt.33
42
44
I en sådan miljö behöver inte allt kisel vara bundet till syre. En del kan i stället förekomma som metalliskt kisel eller kiselkarbid. Dessa faser kan påverka den infraröda signalen på ett sätt som liknar signalen från en silikatyta med mycket låg SiO₂-halt.40
Det förändrar hur rubriksiffran bör läsas. Studien visar inte att endast 37 procent av allt kiselhaltigt material på Merkur består av kiseldioxid. Den ger en låg uppskattning av ytans kiseldioxidinnehåll i silikater, under de antaganden som används i kalibreringen.
ESA och Japans rymdorganisation JAXA:s gemensamma BepiColombo-sond närmar sig nu den fas som kan minska osäkerheten. Merkuriusöverföringsmodulen, Mercury Transfer Module, ska enligt plan separeras den 3 september 2026. Inflygningen mot omloppsbana ska inledas den 21 november 2026, och den fullständiga vetenskapliga verksamheten är planerad att starta i april 2027.17
24
26
Instrumentet MERTIS är byggt för att observera Merkur i termiskt infraröda våglängder, bland annat det spektralområde där Christiansen-draget finns.30 Till skillnad från tidigare observationer, där man i praktiken fick en sammanlagd signal från hela den synliga planetskivan, ska MERTIS kunna koppla infraröda mätningar till enskilda regioner och geologiska enheter.
Observationerna kan hjälpa forskarna att besvara flera frågor:
Tills de mätningarna är gjorda är den mest hållbara slutsatsen försiktig men betydelsefull: Merkurs vulkaniska yta kan vara mycket mindre kiseldioxidrik än man antagit. Det kan avslöja en exceptionellt het och omfattande uppsmältning i planetens inre, en ännu mer ovanlig reducerad kemi – eller en kombination av båda.
Studio Global AI
This page includes a source-backed answer you can continue inside Studio Global.
Merkurs yta kan innehålla omkring 37 viktprocent kiseldioxid, jämfört med tidigare uppskattningar på 49–60 procent.
Merkurs yta kan innehålla omkring 37 viktprocent kiseldioxid, jämfört med tidigare uppskattningar på 49–60 procent. Forskarna kalibrerade Merkurs infraröda signaler med laboratorietillverkade glas och månobservationer, eftersom inga prover har hämtats från Merkurius.
BepiColombos instrument MERTIS ska skapa regionala infraröda kartor som kan visa om den låga kiseldioxidhalten gäller hela planeten eller bara vissa geologiska områden.
Merkurs yta kan innehålla omkring 37 viktprocent kiseldioxid, jämfört med tidigare uppskattningar på 49–60 procent. Forskarna kalibrerade Merkurs infraröda signaler med laboratorietillverkade glas och månobservationer, eftersom inga prover har hämtats från Merkurius.
Publicerad avRedigerad med GPT-5.6 LunaBilder genererade med GPT Image 1.5
Research answer

Create a landscape editorial hero image for this Studio Global article: What did the August 27 study in Planetary Research by researchers from the Max Planck Institute for Solar System Research, the Universities. Article summary: The study’s central result is that Mercury’s silicate surface may contain only about 37 wt% SiO₂—not the previous 49–60 wt%—which would make its volcanic crust substantially more silica-poor than assumed. This favors for. Topic tags: general, general web, user generated, government, academic. Style: premium digital editorial illustration, source-backed research mood, clean composition, high detail, modern web publication hero. Use reference image context only for broad subject, composition, and topical grounding; do not copy the exact image. Avoid: logos, brand marks, copyrighted characters, real person likenesses, fake screenshots, UI text, readable text, water
Merkur kan vara betydligt fattigare på kiseldioxid än forskare tidigare trott. En ny studie uppskattar att planetens silikatrika yta innehåller ungefär 37 viktprocent SiO₂, jämfört med tidigare uppskattningar på omkring 49–60 procent.1
40 Om resultatet bekräftas pekar det mot lavabergarter som bildades genom ovanligt omfattande smältning långt inne i planeten. Men siffran har en viktig brasklapp: Merkur bildades under extremt syrefattiga förhållanden. Därför kan en del av kislet finnas i metallisk form eller som kiselkarbid, snarare än bundet till syre som kiseldioxid.
33
42
Ingen rymdfarkost har landat på Merkur för att analysera bergarter direkt, och inga prover från planeten har hämtats till jorden. Forskarna använde därför en indirekt infraröd metod som bygger på det så kallade Christiansen-draget – en karakteristisk topp i ett materials emissivitet vars läge förändras beroende på hur mycket kiseldioxid silikatmaterialet innehåller.1
30
Först analyserade forskargruppen små glaskulor som tillverkats i laboratorium med sammansättningar som liknar planetytor. Mätningarna gav ett empiriskt samband mellan Christiansen-dragets våglängd och mängden SiO₂ i glaset. Därefter tillämpades kalibreringen på högupplösta infraröda observationer av månen.
Månkartan kunde jämföras med prover från Apollo-, Luna- och Chang’e-programmen. På så sätt fick forskarna ett sätt att testa metoden mot material från månen innan den användes på teleskopobservationer av Merkur.1
Uppskattningen på 37 procent är alltså inte en direkt kemisk analys av planetens yta. Den bör snarare tolkas som den ungefärliga silikatbaserade SiO₂-ekvivalent som härleds ur Merkurs infraröda signal.
En yta med så lite kiseldioxid skulle stödja en mer extrem bild av Merkurs vulkaniska historia. Planetens släta slätter täcker stora områden och anses i stor utsträckning ha bildats genom vulkanism.36
37 För att skapa så kiseldioxidfattiga lavaströmmar kan det ha krävts ovanligt hög grad av partiell uppsmältning i en mantel som var hetare och smälte på större djup än vad konventionella modeller har antagit.
1
40
Resultatet skulle därmed knyta Merkurs nuvarande yta till en särskilt intensiv tidig period av planetens utveckling, då den differentierades och hade omfattande vulkanisk aktivitet. Det går däremot inte att fastställa en specifik mantelt temperatur, ett bestämt smältdjup eller en enda geologisk förklaringsmodell utifrån siffran ensam. Slutsatserna beror på hur väl de laboratorietillverkade silikatglasen motsvarar Merkurs kemiskt ovanliga yta.
Merkur är en av de mest kemiskt reducerade stenplaneterna vi känner till. Mätningar har visat höga halter av svavel och relativt låga halter av järn och syre – tecken på att planeten bildades under förhållanden där syre var ovanligt sällsynt.33
42
44
I en sådan miljö behöver inte allt kisel vara bundet till syre. En del kan i stället förekomma som metalliskt kisel eller kiselkarbid. Dessa faser kan påverka den infraröda signalen på ett sätt som liknar signalen från en silikatyta med mycket låg SiO₂-halt.40
Det förändrar hur rubriksiffran bör läsas. Studien visar inte att endast 37 procent av allt kiselhaltigt material på Merkur består av kiseldioxid. Den ger en låg uppskattning av ytans kiseldioxidinnehåll i silikater, under de antaganden som används i kalibreringen.
ESA och Japans rymdorganisation JAXA:s gemensamma BepiColombo-sond närmar sig nu den fas som kan minska osäkerheten. Merkuriusöverföringsmodulen, Mercury Transfer Module, ska enligt plan separeras den 3 september 2026. Inflygningen mot omloppsbana ska inledas den 21 november 2026, och den fullständiga vetenskapliga verksamheten är planerad att starta i april 2027.17
24
26
Instrumentet MERTIS är byggt för att observera Merkur i termiskt infraröda våglängder, bland annat det spektralområde där Christiansen-draget finns.30 Till skillnad från tidigare observationer, där man i praktiken fick en sammanlagd signal från hela den synliga planetskivan, ska MERTIS kunna koppla infraröda mätningar till enskilda regioner och geologiska enheter.
Observationerna kan hjälpa forskarna att besvara flera frågor:
Tills de mätningarna är gjorda är den mest hållbara slutsatsen försiktig men betydelsefull: Merkurs vulkaniska yta kan vara mycket mindre kiseldioxidrik än man antagit. Det kan avslöja en exceptionellt het och omfattande uppsmältning i planetens inre, en ännu mer ovanlig reducerad kemi – eller en kombination av båda.
Studio Global AI
This page includes a source-backed answer you can continue inside Studio Global.
Merkurs yta kan innehålla omkring 37 viktprocent kiseldioxid, jämfört med tidigare uppskattningar på 49–60 procent.
Merkurs yta kan innehålla omkring 37 viktprocent kiseldioxid, jämfört med tidigare uppskattningar på 49–60 procent. Forskarna kalibrerade Merkurs infraröda signaler med laboratorietillverkade glas och månobservationer, eftersom inga prover har hämtats från Merkurius.
BepiColombos instrument MERTIS ska skapa regionala infraröda kartor som kan visa om den låga kiseldioxidhalten gäller hela planeten eller bara vissa geologiska områden.