IAEA-mötet i Wien blottlade en hårdare kärnvapenkonflikt mellan USA och Iran

USA:s och Irans konflikt om kärnenergi fick en ovanligt skarp inramning vid Internationella atomenergiorganets, IAEA:s, generalkonferens i Wien den 14 september. Washington erbjöd en möjlig väg ut: kärnbränsle levererat från utlandet. Men erbjudandet var kopplat till att Iran upphör med egen urananrikning och återupptar ett fullständigt samarbete med IAEA.

Samtidigt visade USA:s signaler att diplomati inte ses som det enda alternativet. Den iranske kärnenergichefen Mohammad Eslami hindrades dessutom från att delta i mötet. 11129

Kärnbränsleerbjudande med tydliga villkor

USA:s energiminister Chris Wright sade att USA kan förse Iran med kärnbränsle från utlandet om kärnenergikonflikten löses. Upplägget bygger på att Iran avstår från inhemsk anrikning – ett sätt att tillgodose civila bränslebehov utan att landet behåller en egen anrikningskapacitet. 29

Budskapet innehöll också ett tydligt tryckmedel, även om ingen formell tidsplan presenterades. I tidigare uttalanden sade Wright att ett kärnenergiavtal kanske inte går att nå och pekade på att alternativet kan vara att slå ut Irans relevanta kapacitet. I Wien kritiserade USA:s nationella uttalande också Irans efterlevnad av säkerhetskontrollerna och krävde fullt samarbete med IAEA. 127

Kombinationen gjorde USA:s linje till både ett incitament och ett ultimatum: Iran erbjöds en civilt kärnteknisk lösning med extern försörjning, men först om Teheran accepterar begränsningar som landet länge har motsatt sig.

Inspektionerna är den mest akuta frågan

Tvisten handlar inte bara om framtida urananrikning. Den omedelbara praktiska frågan är om IAEA kan verifiera Irans nuvarande kärntekniska verksamhet och kärnämnesinnehav.

IAEA:s generaldirektör Rafael Grossi sade att myndigheten inte har genomfört någon verifiering på plats i Iran på mer än sex månader, med undantag för en inspektion av kärnkraftverket i Bushehr i juni. Enligt Grossi saknar IAEA både information om tidigare deklarerat kärnämne och tillträde till anläggningar som behövs för kontrollen. Han beskrev läget som en allvarlig spridningsrisk. 6

IAEA:s styrelse har samtidigt utsatts för nya påtryckningar i frågan om Irans samarbete. Reuters rapporterade att USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland sökte en resolution om att hänskjuta Iran till FN:s säkerhetsråd. Bakgrunden var slutsatsen att Teheran inte fullt ut samarbetat i en utredning om uranspår vid odeklarerade platser. 17

Det är därför debatten om anrikning inte kan skiljas från frågan om inspektioner. Utan information och tillträde kan varken IAEA eller andra länder självständigt fastställa statusen för Irans program.

Eslamis frånvaro förvärrade den diplomatiska konflikten

Mohammad Eslami, Irans vicepresident med ansvar för kärnenergifrågor och chef för Irans atomenergiorganisation, kunde inte närvara efter att Österrike nekat ett undantag från sanktioner som skulle ha möjliggjort hans inresa. Wright bekräftade att Washington hade motsatt sig undantaget och hänvisade till att Eslami är sanktionerad. 1113

Iransk statlig tv uppgav att Eslami och hans delegation hade flugit mot Wien men stoppats och återvänt till Teheran. 12

Händelsen ändrade inte bara konferensens program. Den utestängde Irans högsta kärnenergitjänsteman från ett forum som är avsett för dialog med FN:s kärnenergiorgan. Därmed förstärktes Teherans bild av en politiskt begränsad process, medan USA markerade att sanktionerna ska gälla även i samband med IAEA-mötet.

Aktivitet vid Pickaxe Mountain ökar osäkerheten

Uppmärksamheten riktades också mot rapporterad aktivitet vid Pickaxe Mountain, en starkt befäst plats nära Irans viktigaste anrikningskomplex. Grossi sade att satellitbilder på distans visade tecken på rörelser kring en byggarbetsplats, men betonade att IAEA inte har konkret information om vad som sker där. 2126

Iran avfärdade påståendena om platsen som ”medialt hajpade” och sade att landet uppfyller sina skyldigheter enligt IAEA:s kontrollsystem. 19

De motstridiga uppgifterna är viktiga. Det tillgängliga underlaget stödjer en snävare slutsats än parternas mest långtgående retorik: IAEA har sett byggrelaterade rörelser, men har inte fastställt vilket arbete som pågår inne i det underjordiska komplexet. 21

Tankfartyget El Gaia visar den regionala spridningsrisken

Kärnenergikonflikten utspelade sig parallellt med ökad osäkerhet kring Hormuzsundet, en av världens viktigaste sjöfartsleder för olja. Irans revolutionsgarde uppgav att det Panama-flaggade tankfartyget El Gaia träffade sjöminor i ett begränsat område söder om sundet och fattade eld.

USA:s centralkommando, CENTCOM, avvisade den uppgiften. Enligt den amerikanska versionen hade fartyget först träffats av en iransk robot månaden före och sedan av en drönare utanför Omans kust. 3132

Reuters rapporterade om de motstridiga versionerna, vilket innebär att tillgängliga uppgifter inte självständigt avgör händelseförloppet eller ansvarsfrågan. Klart är däremot att skadorna på tankfartyget blev ännu en arena för skarpt skilda amerikanska och iranska berättelser under en period av bredare regional oro. 31

Vad Wien visade

Konferensen ledde inte till någon väg tillbaka till ett kärnenergiavtal. I stället blottlade den tre problem som förstärker varandra: USA:s krav på att Iran upphör med anrikning och återställer IAEA:s tillträde; IAEA:s begränsade möjlighet att genomföra nödvändig verifiering; och ett diplomatisk klimat så försämrat att Irans kärnenergichef inte kunde delta i mötet.

USA:s erbjudande om kärnbränsle visar att en förhandlad, civil kärnteknisk lösning fortfarande nämns. Men bristen på inspektioner, hoten om militärt våld och konflikten kring Eslamis resa visar också hur långt parterna står från det förtroende och tillträde som skulle krävas för att en sådan lösning ska fungera. 161127