Varningen kommer när flera tryck samtidigt läggs på det globala livsmedelssystemet:
Torero uppgav att råvarupriserna kommer att stiga under resten av 2026, med detaljhandelsprisökningar som följer med en fördröjning på 3–6 månader . Riskerna är högst i Sydostasien (Indonesien, Filippinerna), Sydasien, Sahelområdet, södra Afrika och Latinamerikas torra korridor – regioner där risberoendet och importexponeringen är störst .
Oxford Economics förväntar sig nu att väderrelaterade faktorer kommer att bidra mer till livsmedelsinflationen 2027 än den avtagande krigschocken, med prognoser som tyder på att värmeböljor blir ”en starkare drivkraft för matpriserna nästa år än kriget” . Deutsche Bank uppskattar att vårråvaruchocken kommer att höja matpriserna med cirka 1,3 procent i Storbritannien och 0,8 procent i euroområdet .
FAO:s långsiktiga prognoser visar redan att nästan 600 miljoner människor kan vara kroniskt undernärda år 2030, med konflikter, klimatvariationer och extremer samt ekonomiska bakslag som de främsta drivkrafterna .
Påståendet om ”totala globala förluster som potentiellt överstiger 4 biljoner dollar fram till 2030” återfinns inte i de granskade Reuters-, DW-, Firstpost- eller FAO-dokumenten. Siffran på 4 biljoner dollar kan komma från en separat ekonomisk modellering (till exempel från en utvecklingsbank eller privat prognosmakare) snarare än från FAO självt. FAO:s direkt angivna prognoser fokuserar på undernäringsantal, livsmedelsprisindex och befolkningar med akut hunger snarare än sammanlagda dollarförlustuppskattningar .
Dessutom noterar vissa analytiker att förbättrade regnmängder och rikliga spannmålslager i vissa regioner kan bidra till att begränsa de inhemska ekonomiska effekterna , och att befintliga lager för närvarande absorberar de första utbudschockerna – vilket innebär att den verkliga effekten först kan börja visa sig om trafiken genom Hormuzsundet inte återupptas .