A7A5 var en stablecoin knuten till den ryska rubeln. Den gavs ut av Old Vector, ett företag registrerat i Kirgizistan, och uppgavs vara täckt av rubeldepositioner i Promsvyazbank (PSB), en sanktionerad rysk statsbank .
Token kopplades också till en moldavisk person på flykt som hade sanktionerats för inblandning i valpåverkan. A7A5 ingick i det bredare, ryskt utvecklade kryptobetalningssystemet A7 – beskrivet som en digital parallell till SWIFT .
Tillväxten var snabb. I juli 2025 överfördes mer än 1 miljard dollar per dag genom A7A5, medan den sammanlagda handelsvolymen passerade 8,5 miljarder dollar . Chainalysis uppskattade senare att stablecoinen hade hanterat 93,3 miljarder dollar på mindre än ett år och fungerat som en viktig länk för ryska företag som ville nå globala marknader trots sanktionerna .
TRM Labs uppgav samtidigt att nästan 95 procent av inflödena till sanktionerade aktörer och jurisdiktioner under 2025 gick via stablecoins. A7A5 och Tether (USDT) stod för merparten av dessa inflöden .
A7A5 försvann inte på grund av ett enda beslut. I stället pressade USA, Storbritannien och EU projektet steg för steg genom att angripa de företag och tjänster som behövdes för att omsätta token till verkliga pengar.
Augusti 2025: den första smällen. USA och Storbritannien införde sanktioner direkt mot A7A5 och närstående aktörer. Inom några dagar tappade stablecoinen tillfälligt sin koppling till rubeln och föll till omkring 0,60 rubel per token . Det blev den första tydliga signalen om att en token kan vara motståndskraftig mot beslag på blockkedjan men ändå sårbar i den verkliga ekonomin.
Oktober 2025: EU riktar in sig på A7A5 och Grinex. EU:s 19:e sanktionspaket förbjöd transaktioner med A7A5 och sanktionerade två närstående företag i Kirgizistan: Old Vector, som gav ut token, och Grinex, den viktigaste handelsplatsen för A7A5 . Grinex var särskilt betydelsefull eftersom plattformen gjorde det möjligt att växla A7A5 mot andra tillgångar, bland annat USDT.
Fram till början av 2026: infrastrukturen stryps. USA, Storbritannien och EU fortsatte att skärpa åtgärderna mot rysk krypto-infrastruktur. EU:s 20:e sanktionspaket riktade sig mot aktörer som distribuerade token som A7A5, däribland ryskregistrerade börser . I februari 2026 möjliggjordes dessutom västerländska frysningar genom spårning av USDT-flöden med koppling till A7A5-nätverket .
Även börserna Grinex och Meer sanktionerades. De hade under 2025 hanterat minst 4,76 miljarder respektive 305 miljoner dollar .
Resultatet: När Grinex stängdes och förlorade kontakten med det globala banksystemet försvann A7A5:s viktigaste väg till likviditet. Den genomsnittliga dagliga transaktionsvolymen föll till 24,3 miljoner dollar i juni 2026 – 96 procent under toppen i juli 2025 . Smarta kontrakt fortsatte tekniskt att fungera, men token kunde inte längre omvandlas till ett värde som gick att använda . Den handlades till 0 dollar utan registrerad handelsvolym .
Det finns dessutom en viktig brasklapp kring de stora volymsiffrorna. Blockchainanalysföretagen Elliptic och TRM Labs bedömde att omkring 34 procent av den observerade A7A5-volymen bestod av cirkulära transaktioner som liknar wash trading – värden som lämnar ett konto och sedan återvänder utan att nå en ny part .
Utgivaren hävdade att A7A5 hade hanterat 34,4 miljarder dollar under första halvan av 2026, motsvarande omkring 205 miljoner dollar per dag. TRM Labs uppskattade däremot den verkliga dagliga volymen till närmare 75 miljoner dollar .
Chris Keegan, analytiker vid TRM Labs, sade till CoinDesk: ”Vi tror verkligen inte att det finns någon storskalig, autentisk användning av A7A5 utanför A7” . Uttalandet syftar på att aktiviteten i hög grad verkar ha varit koncentrerad till projektets egna aktörer och närstående plånböcker.
A7A5 hade medvetet byggts utan funktioner för frysning eller svartlistning. Ingen enskild aktör kunde därför enkelt stoppa token direkt i smarta kontraktet. Men projektet neutraliserades ändå.
Svagheten fanns inte främst i koden, utan i infrastrukturen runt den: börserna, växlingsvägarna från fiatvalutor och bankkontakterna som krävdes för att omvandla token till användbara pengar .
Alla A7A5-transaktioner registrerades i en offentlig huvudbok. Företag som Elliptic, Chainalysis och TRM Labs kunde därför följa pengaflöden, identifiera närstående börser, uppskatta omfattningen av wash trading och bidra med underlag till nya sanktionsbeslut .
Transparensen gjorde det svårt för A7A5 att verka helt under radarn.
Ingen enskild sanktionsåtgärd fällde A7A5. USA, Storbritannien och EU agerade i följd: först mot själva token, därefter mot börsen och sedan mot ytterligare aktörer i ekosystemet . På så sätt pressades den likviditet och det förtroende som behövdes för att systemet skulle fungera.
Om en stor del av volymen består av att pengar flyttas mellan närstående konton säger den inte mycket om verklig användning. När externa marknadsaktörer slutade använda A7A5 kunde den uppblåsta bilden av efterfrågan snabbt falla samman .
Även en ”sanktionssäker” stablecoin måste köpas med riktiga pengar och till slut växlas tillbaka till en verklig valuta. Därför kan det vara effektivare att stänga eller isolera börserna och betalningsförmedlarna som sköter dessa växlingar än att försöka frysa varje token direkt på blockkedjan .
A7A5:s fall visar att verktyg som är tänkta att kringgå sanktioner inte är starkare än den fysiska och finansiella infrastruktur de behöver för att fungera. En token kan fortsätta existera tekniskt på blockkedjan och ändå bli ekonomiskt värdelös.
Blockkedjans öppenhet gör dessutom infrastrukturen synlig för analytiker och myndigheter. När USA, Storbritannien och EU samordnar sina åtgärder kan de därför stegvis slå ut börser, banker och växlingsvägar – utan att någonsin behöva stänga av själva smarta kontraktet.