Hormuzsundet, Irans lagförslag och svag amerikansk arbetsmarknad skakade oljemarknaden

Brentterminen föll med 4,08 dollar, eller 4,64 procent, till 83,85 dollar per fat. WTI backade 4,01 dollar, eller 4,74 procent, till 80,66 dollar . Under handeln var nedgången ännu större, vilket gjorde att oljepriset föll mer än 7 procent från tidigare nivåer.

Marknaden började prisa in möjligheten att leveranserna genom sundet snart skulle kunna återupptas. Hormuzsundet är en av världens viktigaste energikorridorer och hanterar normalt omkring en femtedel av de globala olje- och LNG-transporterna – ungefär 20 miljoner fat per dag .

Hoppet om en uppgörelse avtog under veckan

Den diplomatiska optimismen höll dock inte i sig. Samtal mellan Iran och Oman om en tillfällig lösning för att öppna sundet komplicerades av oenighet om avgifter och oro för amerikanska sanktioner . Det blev därmed oklart vilka villkor som faktiskt skulle krävas för att nå en överenskommelse.

När utsikterna för en snabb lösning försämrades återvände en del av den så kallade riskpremien till oljepriset. Det är den extra prissättning som uppstår när marknaden befarar att leveranser kan störas av krig, sanktioner eller politiska beslut.

Irans lagförslag ökade osäkerheten

Osäkerheten förstärktes av att en parlamentarisk kommitté i Iran började granska ett preliminärt lagförslag om trafiken genom Hormuzsundet. Förslaget skulle kunna stoppa amerikanska, israeliska och andra fartyg som Iran betecknar som ”fientliga” från att passera .

Fartyg som bryter mot de föreslagna reglerna skulle kunna få böter på upp till 20 procent av lastens värde . Lagförslaget, som har beskrivits som en strategisk åtgärd för säkerheten och den hållbara utvecklingen i Hormuzsundet och Persiska viken, är fortfarande under granskning och är inte färdig lagstiftning .

För marknaden var signalen ändå betydelsefull. Förslaget antydde att Teheran vill koppla en återöppning av sundet till ersättning för krigsskador, snarare än att snabbt återgå till tidigare trafikförhållanden .

Svag amerikansk jobbstatistik gav priset ett visst stöd

Mot slutet av veckan kom en annan viktig faktor från USA. Den amerikanska julirapporten visade en minskning med 23 000 jobb, trots att prognosen pekade mot en ökning med 85 000.

Den svaga rapporten minskade sannolikheten för ytterligare en räntehöjning från Federal Reserve. Det bidrog till att försvaga dollarn och gav samtidigt stöd åt förväntningarna på efterfrågan. Därmed fick oljepriset en viss botten, trots den fortsatta geopolitiska oron.

Regional upptrappning höll risken vid liv

Samtidigt fortsatte spänningarna i regionen att öka. Saudiarabien uppges ha väntat sig samordnade attacker från irakiska miliser och Houthirörelsen. Saudiarabien, Pakistan och Turkiet skrev dessutom under ett gemensamt försvarsavtal – ett tecken på en bredare militär samordning i regionen.

Sådana uppgifter gör det svårare för marknaden att bortse från risken för nya störningar, även när diplomatiska signaler tillfälligt pressar priserna nedåt.

Riskpremien för Hormuzsundet finns kvar

Veckans rörelser visar hur snabbt oljepriset kan skifta när både utbud och geopolitik är osäkra. På måndagen sålde investerare på hoppet om ett diplomatiskt genombrott. Senare under veckan omvärderade marknaden hindren för en uppgörelse och den hårdare tonen i Irans lagförslag.

Den svaga amerikanska jobbstatistiken bidrog till att begränsa nedgången, men löste inte det grundläggande problemet: risken för störningar i en vattenväg som normalt står för omkring en femtedel av världens olje- och LNG-transporter .

Så länge det saknas ett trovärdigt avtal – eller tydliga tecken på en nedtrappning – kommer en betydande riskpremie sannolikt att finnas kvar i oljepriset. Det förklarar varför Brent och WTI kunde vara på väg mot veckotapp på över 9 procent och samtidigt fortsätta handlas med mycket stora svängningar.