Den möjliga kapaciteten är enligt ukrainska uppgifter betydligt större. Den biträdande försvarsministern Mstyslav Banik sade till Natos parlamentariska församling den 2 juni 2026 att Ukrainas försvarsindustri, med full finansiering, skulle kunna producera upp till 20 miljoner drönare per år. Industrin skulle samtidigt kunna tillverka tusentals långräckviddiga robotar och andra missilsystem .

Det största strategiska problemet är finansieringen. Ukrainas försvarsstrategi för 2026 kräver 120 miljarder dollar. Omkring 60 miljarder kan täckas genom inhemska skatteintäkter och EU-lån, medan ytterligare 60 miljarder behöver komma från internationella partner .

Redan i mitten av 2025 uppgav president Volodymyr Zelenskyj att endast 45 procent av Ukrainas produktionskapacitet var finansierad. Det innebär att en stor del av den potentiella industriella kapaciteten inte kan utnyttjas .

Produktionen av drönare och robotar under 2026 värderas till omkring 35 miljarder dollar. Hela den ukrainska försvarsindustrins möjliga produktion kan uppgå till 60 miljarder dollar . Bland de viktigaste stödpaketen finns:

• Ramstein-formatet, den västliga samordningen av militärt stöd till Ukraina, har bekräftat totalt 38 miljarder dollar i stöd för 2026. Mer än 2,5 miljarder dollar är särskilt avsatta för ukrainska drönare .
• Under 2025 kanaliserade partnerländer nästan 5 miljarder dollar direkt till Ukrainas försvarsindustri .
• Tyskland har tecknat ett paket på 4 miljarder euro för bland annat Patriotrobotar och gemensam drönarproduktion med Ukraina .
• En fond på 1,3 miljarder euro, med Danmark, Sverige, Kanada, Norge och Island bland de ledande länderna, finansierar tillverkning av drönare, robotar och artilleri direkt i Ukraina .

Ryssland satsar på massproduktion

Ryssland har svarat med en omfattande industriell mobilisering. Produktionen i den ryska flygindustrin, som även omfattar obemannade luftfarkoster, ökade med 117 procent på årsbasis i april 2026. Det kan jämföras med en genomsnittlig ökning på 68 procent under 2025 .

Ryssland planerar att tillverka över 7 miljoner FPV-drönare – drönare som styrs via förstapersonskamera – under 2026. Det är 3 miljoner fler än året innan .

För långräckviddiga attacker kan Ryssland i dag producera omkring 30 000 Shahed-136/Geran-2-drönare per år. Bedömningar som återgetts i rapporteringen pekar på att kapaciteten kan fördubblas . I januari 2026 stod Shahed-liknande drönare för ungefär 66 procent av alla ryska UAV-avfyrningar under en månad .

Ukrainas överbefälhavare Oleksandr Syrskyj har uppgett att Ryssland nu tillverkar över 400 UAV:er per dag och att landet nådde 106 procent av sitt produktionsmål för 2025 . Den växande industrin försörjer ett allt intensivare angreppstempo.

Under 2025 genomförde Ryssland omkring 56 700 luftangrepp. Ungefär 96 procent av dessa bestod av långräckviddiga drönare – mer än fyra gånger så många angrepp som under 2024, då siffran var cirka 13 300 . I april 2026 avfyrade Ryssland rekordhöga 6 722 drönare och robotar mot civila mål i Ukraina .

Ukraina uppger att landets luftförsvar skjuter ned eller elektroniskt stör 88 procent av de ryska attackdrönarna . Men den stora mängden gör att även en liten andel som tar sig igenom kan orsaka omfattande skador. Under en enda vecka i mars använde Ryssland nästan 1 750 drönare, 1 530 styrda glidbomber och 39 robotar mot Ukraina .

Drönarna förändrar själva slagfältet

Den industriella uppskalningen märks direkt vid fronten. Drönare har blivit det främsta verktyget för att slå ut personal, fordon, logistik och artilleri.

I januari 2026 sade Zelenskyj att drönare stod för över 80 procent av de ryska förlusterna på slagfältet. Enligt uppgifterna genomfördes mer än 22 770 drönarattacker mot rysk personal varje månad . Bara i december 2025 uppgav Ukraina att drönare träffade 35 000 ryska soldater .

Ukrainas försprång handlar inte enbart om antalet drönare, utan också om hur de används. Institutet för studier av krig, ISW, bedömde i april 2026 att Ukraina hade uppnått ett drönarövertag som sannolikt bidrog till att bromsa Rysslands framryckningar och möjliggjorde ukrainska motanfall . På slagfältet uppgavs Ukrainas fördel i antalet träffar vara 1,3 mot 1 .

Även territoriella data pekar på en inbromsning av den ryska offensiven. Mellan oktober 2024 och mars 2025 tog ryska styrkor 2 716 km², med en genomsnittlig framryckning på 14,92 km² per dag. Under motsvarande sexmånadersperiod året därpå, oktober 2025 till mars 2026, erövrade Ryssland 1 833 km² – i genomsnitt 10,07 km² per dag . Det motsvarar en minskning med 33 procent, trots den rekordstora användningen av drönare.

Ukraina har dessutom byggt ut sin förmåga att genomföra långräckviddiga attacker. Antalet ukrainska långdistansdrönare som avfyrades ökade från 110 i januari 2024 till över 7 000 i mars 2026 – en 64-faldig ökning . Angreppen tvingar ryskt luftförsvar att hantera stora mängder sensordata, samordna flera system och anpassa sig nästan i realtid .

Kostnaden i människoliv är samtidigt enorm. CSIS uppskattar att ryska styrkor mellan februari 2022 och december 2025 drabbades av närmare 1,2 miljoner förluster, inklusive dödade, sårade och saknade. Omkring 415 000 av dessa ska ha inträffat under 2025 .

Den avgörande fronten går genom finansdepartementen

Drönarkriget har därmed nått en paradoxal punkt. Båda sidor kan närma sig en produktion på omkring 7 miljoner drönare per år – en nivå som var svår att föreställa sig när den fullskaliga invasionen inleddes.

Ryssland förlitar sig på en statligt finansierad massproduktion och hoppas att mängden till slut ska överväldiga Ukrainas försvar. Ukraina tycks däremot ha ett bättre taktiskt resultat per system, men behöver fortsatt stöd för att kunna använda hela sin industriella kapacitet.

För Ukraina går den centrala fronten därför inte längre bara genom Donbas eller längs andra geografiska linjer. Den går också genom beslut i europeiska och andra västliga huvudstäder. Om finansieringsgapet på 60 miljarder dollar inte täpps till riskerar en betydande del av landets produktionsförmåga att förbli outnyttjad .

Det framtida utfallet av drönarkriget – och sannolikt även av den bredare konflikten – kommer därför att avgöras av en kombination av teknik, produktionstakt och finansiering.

Den möjliga kapaciteten är enligt ukrainska uppgifter betydligt större. Den biträdande försvarsministern Mstyslav Banik sade till Natos parlamentariska församling den 2 juni 2026 att Ukrainas försvarsindustri, med full finansiering, skulle kunna producera upp till 20 miljoner drönare per år. Industrin skulle samtidigt kunna tillverka tusentals långräckviddiga robotar och andra missilsystem .

Det största strategiska problemet är finansieringen. Ukrainas försvarsstrategi för 2026 kräver 120 miljarder dollar. Omkring 60 miljarder kan täckas genom inhemska skatteintäkter och EU-lån, medan ytterligare 60 miljarder behöver komma från internationella partner .

Redan i mitten av 2025 uppgav president Volodymyr Zelenskyj att endast 45 procent av Ukrainas produktionskapacitet var finansierad. Det innebär att en stor del av den potentiella industriella kapaciteten inte kan utnyttjas .

Produktionen av drönare och robotar under 2026 värderas till omkring 35 miljarder dollar. Hela den ukrainska försvarsindustrins möjliga produktion kan uppgå till 60 miljarder dollar . Bland de viktigaste stödpaketen finns:

• Ramstein-formatet, den västliga samordningen av militärt stöd till Ukraina, har bekräftat totalt 38 miljarder dollar i stöd för 2026. Mer än 2,5 miljarder dollar är särskilt avsatta för ukrainska drönare .
• Under 2025 kanaliserade partnerländer nästan 5 miljarder dollar direkt till Ukrainas försvarsindustri .
• Tyskland har tecknat ett paket på 4 miljarder euro för bland annat Patriotrobotar och gemensam drönarproduktion med Ukraina .
• En fond på 1,3 miljarder euro, med Danmark, Sverige, Kanada, Norge och Island bland de ledande länderna, finansierar tillverkning av drönare, robotar och artilleri direkt i Ukraina .

Ryssland satsar på massproduktion

Ryssland har svarat med en omfattande industriell mobilisering. Produktionen i den ryska flygindustrin, som även omfattar obemannade luftfarkoster, ökade med 117 procent på årsbasis i april 2026. Det kan jämföras med en genomsnittlig ökning på 68 procent under 2025 .

Ryssland planerar att tillverka över 7 miljoner FPV-drönare – drönare som styrs via förstapersonskamera – under 2026. Det är 3 miljoner fler än året innan .

För långräckviddiga attacker kan Ryssland i dag producera omkring 30 000 Shahed-136/Geran-2-drönare per år. Bedömningar som återgetts i rapporteringen pekar på att kapaciteten kan fördubblas . I januari 2026 stod Shahed-liknande drönare för ungefär 66 procent av alla ryska UAV-avfyrningar under en månad .

Ukrainas överbefälhavare Oleksandr Syrskyj har uppgett att Ryssland nu tillverkar över 400 UAV:er per dag och att landet nådde 106 procent av sitt produktionsmål för 2025 . Den växande industrin försörjer ett allt intensivare angreppstempo.

Under 2025 genomförde Ryssland omkring 56 700 luftangrepp. Ungefär 96 procent av dessa bestod av långräckviddiga drönare – mer än fyra gånger så många angrepp som under 2024, då siffran var cirka 13 300 . I april 2026 avfyrade Ryssland rekordhöga 6 722 drönare och robotar mot civila mål i Ukraina .

Ukraina uppger att landets luftförsvar skjuter ned eller elektroniskt stör 88 procent av de ryska attackdrönarna . Men den stora mängden gör att även en liten andel som tar sig igenom kan orsaka omfattande skador. Under en enda vecka i mars använde Ryssland nästan 1 750 drönare, 1 530 styrda glidbomber och 39 robotar mot Ukraina .

Drönarna förändrar själva slagfältet

Den industriella uppskalningen märks direkt vid fronten. Drönare har blivit det främsta verktyget för att slå ut personal, fordon, logistik och artilleri.

I januari 2026 sade Zelenskyj att drönare stod för över 80 procent av de ryska förlusterna på slagfältet. Enligt uppgifterna genomfördes mer än 22 770 drönarattacker mot rysk personal varje månad . Bara i december 2025 uppgav Ukraina att drönare träffade 35 000 ryska soldater .

Ukrainas försprång handlar inte enbart om antalet drönare, utan också om hur de används. Institutet för studier av krig, ISW, bedömde i april 2026 att Ukraina hade uppnått ett drönarövertag som sannolikt bidrog till att bromsa Rysslands framryckningar och möjliggjorde ukrainska motanfall . På slagfältet uppgavs Ukrainas fördel i antalet träffar vara 1,3 mot 1 .

Även territoriella data pekar på en inbromsning av den ryska offensiven. Mellan oktober 2024 och mars 2025 tog ryska styrkor 2 716 km², med en genomsnittlig framryckning på 14,92 km² per dag. Under motsvarande sexmånadersperiod året därpå, oktober 2025 till mars 2026, erövrade Ryssland 1 833 km² – i genomsnitt 10,07 km² per dag . Det motsvarar en minskning med 33 procent, trots den rekordstora användningen av drönare.

Ukraina har dessutom byggt ut sin förmåga att genomföra långräckviddiga attacker. Antalet ukrainska långdistansdrönare som avfyrades ökade från 110 i januari 2024 till över 7 000 i mars 2026 – en 64-faldig ökning . Angreppen tvingar ryskt luftförsvar att hantera stora mängder sensordata, samordna flera system och anpassa sig nästan i realtid .

Kostnaden i människoliv är samtidigt enorm. CSIS uppskattar att ryska styrkor mellan februari 2022 och december 2025 drabbades av närmare 1,2 miljoner förluster, inklusive dödade, sårade och saknade. Omkring 415 000 av dessa ska ha inträffat under 2025 .

Den avgörande fronten går genom finansdepartementen

Drönarkriget har därmed nått en paradoxal punkt. Båda sidor kan närma sig en produktion på omkring 7 miljoner drönare per år – en nivå som var svår att föreställa sig när den fullskaliga invasionen inleddes.

Ryssland förlitar sig på en statligt finansierad massproduktion och hoppas att mängden till slut ska överväldiga Ukrainas försvar. Ukraina tycks däremot ha ett bättre taktiskt resultat per system, men behöver fortsatt stöd för att kunna använda hela sin industriella kapacitet.

För Ukraina går den centrala fronten därför inte längre bara genom Donbas eller längs andra geografiska linjer. Den går också genom beslut i europeiska och andra västliga huvudstäder. Om finansieringsgapet på 60 miljarder dollar inte täpps till riskerar en betydande del av landets produktionsförmåga att förbli outnyttjad .

Det framtida utfallet av drönarkriget – och sannolikt även av den bredare konflikten – kommer därför att avgöras av en kombination av teknik, produktionstakt och finansiering.