60 dagar till – så ser den sköra vapenvilan mellan USA och Iran ut

Bakgrund: Från kort vapenvila till förlängningssamtal

En tillfällig vapenvila slöts först i april 2026 mitt under en bredare konflikt som involverade USA, Iran och regionala aktörer. Vapenvilan, som medlades av Pakistan, stoppade de omedelbara striderna och öppnade en diplomatisk kanal mellan Washington och Teheran.

Sedan dess har samtalen fokuserat mindre på en slutgiltig fredsuppgörelse och mer på att förlänga vapenvilan tillräckligt länge för att kunna förhandla fram en bredare ram, särskilt kring Irans kärnkraftsprogram och maritim säkerhet i Persiska viken.

Rapporter tyder nu på att medlarna tror att båda sidor är nära en överenskommelse om en 60-dagars förlängning som åtföljs av ett samförståndsdokument som beskriver nästa fas av samtalen.

De centrala delarna i det föreslagna avtalet

Även om detaljerna fortfarande är inofficiella, beskriver rapporter från tjänstemän som är insatta i förhandlingarna flera huvudkomponenter.

1. Gradvis återöppning av Hormuzsundet

En av de centrala punkterna skulle vara en stegvis återöppning av Hormuzsundet, en strategisk vattenväg genom vilken en stor del av världens oljetransporter passerar.

Sundet har i praktiken varit stört under konflikten, med båda sidor som infört marina restriktioner och blockader. Att återställa friheten till sjöss är därför en högsta prioritet för Washington och dess allierade.

Den rapporterade kompromissen innebär att sjöfartslederna öppnas gradvis som en del av vapenvilans förlängning, snarare än att frågan löses omedelbart i ett slutgiltigt fredsavtal.

2. Samtal om Irans höganrikade uran

En annan viktig del är inledandet av diskussioner om vad som ska göras med Irans lager av höganrikat uran (HEU).

Alternativ som enligt uppgift diskuteras inkluderar:

• Att späda ut uranet
• Att exportera eller överföra det utomlands
• Andra tekniska arrangemang för att minska riskspridningen

Dessa diskussioner skulle sannolikt bli en del av en bredare förhandlingsram om Irans kärnkraftsprogram.

Uranfrågan är dock fortfarande en av de största olösta tvistefrågorna, där USA insisterar på att Iran inte kan behålla material som kan användas till kärnvapen, medan iranska ledare motsätter sig krav på att överge sin anrikningsförmåga.

3. Begränsade sanktionslättnader och ekonomiska åtgärder

I utbyte mot iranska åtgärder inom maritim säkerhet och kärnkraftsfrågor skulle Washington kunna erbjuda begränsade ekonomiska lättnader, enligt rapporter om det föreslagna avtalet.

Potentiella åtgärder inkluderar:

• Att lätta på den amerikanska flottblockaden av iranska hamnar
• Begränsade sanktionslättnader
• Gradvis tillgång till iranska finansiella tillgångar som frysts utomlands

Vissa rapporter tyder på att en del av Irans frysta medel skulle kunna frigöras i faser om vapenvilan håller.

Iransk-kopplad rapportering har dock antytt att Teheran anser att de nuvarande amerikanska förslagen fortfarande saknar de ”påtagliga” eftergifter som man vill ha innan man gör större eftergifter.

Medlarnas roll

Pakistan har spelat den mest framträdande rollen som mellanhand i förhandlingarna, genom att vara värd för samtal och underlätta förslag mellan Washington och Teheran.

Andra regionala aktörer – inklusive Gulfstater som Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten – har också enligt uppgift arbetat bakom kulisserna för att uppmuntra nedtrappning och förhindra ett bredare regionalt krig.

Diplomatiska kontakter och skytteldiplomati från dessa länder har hjälpt till att minska skillnaderna och hålla förhandlingarna på väg mot ett tillfälligt avtal.

De största hindren som fortfarande blockerar en överenskommelse

Trots rapporterade framsteg är flera frågor fortfarande olösta och har upprepade gånger fått förhandlingarna att köra fast.

Kontroll och säkerhet av Hormuzsundet

Washington ser en återöppning av sundet som icke förhandlingsbart på grund av dess globala ekonomiska betydelse, medan Iran har använt kontrollen över vattenvägen som hävstång i samtalen.

Ödet för Irans kärnmaterial

USA:s position betonar att Irans höganrikade uran måste elimineras eller överföras, medan iranska tjänstemän hävdar att landet har rätt att behålla ett kärnkraftsprogram.

Sanktioner och frysta tillgångar

Iran vill ha betydande sanktionslättnader och tillgång till miljarder dollar i frysta medel, men amerikanska förhandlare har hittills signalerat endast fasade eller partiella ekonomiska eftergifter kopplade till iranska åtgärder i avtalet.

Tidpunkten för kärnkraftsförhandlingar

En annan tvistefråga är om kärnkraftsfrågor måste lösas omedelbart eller kan skjutas upp till senare förhandlingsfaser efter att vapenvilan förlängts.

Tryckfaktorn: Hot om förnyad militär aktion

Diplomatin utspelar sig under hotet att striderna snabbt kan återupptas om samtalen misslyckas. Rapporter tyder på att USA har övervägt nya attacker mot iranska mål om förhandlingarna kollapsar, vilket ökar brådskan i medlingsansträngningarna.

Samtidigt har tjänstemän indikerat att seriösa förhandlingar är en anledning till att militär eskalering har försenats medan samtalen pågår.

Därför är de närmaste veckorna avgörande

Även om den föreslagna förlängningen slutligen genomförs skulle den bara vara ett tillfälligt steg mot en bredare diplomatisk uppgörelse.

Den rapporterade ramen antyder ett stegvist tillvägagångssätt: stabilisera situationen, återöppna marina handelsleder och inleda strukturerade förhandlingar om Irans kärnkraftsprogram och regionala säkerhetsfrågor.

Huruvida dessa djupare frågor kan lösas är fortfarande osäkert. För närvarande ses 60-dagars förlängningen mindre som ett slutgiltigt avtal och mer som en skör diplomatisk bro som är utformad för att förhindra att konflikten blossar upp igen medan förhandlarna försöker ta itu med de svåraste frågorna.