Bakom siffrorna finns en kombination av geopolitisk osäkerhet, försiktigare kundutgifter och stigande insatskostnader. De högre kostnaderna är i sin tur direkt kopplade till krigets effekter på energipriserna .

Hormuzsundet har blivit chockens centrum

Den viktigaste spridningskanalen är Hormuzsundet, den smala sjöfartsleden mellan Persiska viken och Omanviken. Under normala förhållanden passerar omkring 20 procent av världens oljeleveranser där .

Efter mer än tio veckors störningar låg de dagliga fartygspassagerna fortfarande över 95 procent under nivåerna före konflikten. Mer än 1 550 kommersiella fartyg uppgavs vara strandsatta . Rederier har stoppat bokningar till Persiska viken, medan andra transporter har omdirigerats runt Godahoppsudden – en lösning som förlänger leveranstider och höjer frakt- och försäkringskostnaderna .

IMF har beskrivit utvecklingen som en chock som ”började regionalt men snart blev global” . Effekterna märks i energi, gödsel, metaller, livsmedel, turism och övriga leveranskedjor.

Gulfstaternas PMI viker

PwC:s Middle East Economy Watch konstaterar att PMI-mätningarna för mars och april visade försvagad aktivitet i den icke-oljerelaterade sektorn i samtliga fyra GCC-ekonomier som S&P Global bevakar, om än i olika omfattning . GCC är en förkortning för Gulf Cooperation Council, samarbetsrådet för sex Gulfstater.

Saudiarabien drabbades av den mest dramatiska omsvängningen. Landets PMI för den icke-oljerelaterade privata sektorn föll till 48,8 i mars från 56,1 i februari. Det var första gången på mer än fem år som indexet signalerade kontraktion . Samtidigt krympte BNP med 1,5 procent från kvartal till kvartal under första kvartalet, främst på grund av att oljeproduktionen och oljeverksamheten minskade med 7,2 procent . PMI återhämtade sig över 50-strecket i april, men marsutfallet visade hur känslig även den diversifierade delen av ekonomin är för en utbudsdriven kris .

Förenade Arabemiraten visade större motståndskraft. PMI sjönk till 52,9 i mars, den lägsta nivån på nästan tre år, men låg fortfarande över 50 och visade därmed fortsatt expansion . Motvind från störningar i leveranskedjor, geopolitik och kostnader bestod även i april och maj. I maj steg indexet till 52,6 från 52,1 i april .

Kuwait fick däremot se en omedelbar och kraftig nedgång. PMI rasade från 54,5 i februari till 46,3 i mars – första gången på 19 månader som indexet hamnade i kontraktion. Nivån låg kvar på 46,3 i april, vilket pekade på en mer etablerad nedgång, innan tecken på en viss lättnad syntes i maj . Qatar signalerade också fortsatt kontraktion i april .

Egyptens nedgång fördjupas

Egypten, som är en stor energiimportör, har varit särskilt utsatt när bränsle- och råvarupriserna stigit. Landets PMI för den icke-oljerelaterade privata sektorn har legat under 50 under hela konfliktperioden:

• Mars: PMI föll till 48,0, den lägsta nivån på närmare två år. Högre insatskostnader och svagare efterfrågan pressade företagen, samtidigt som inflationen i insatskostnader ökade i den snabbaste takten på 18 månader. Högre bränslepriser och en starkare amerikansk dollar bidrog .
• April: Nedgången fördjupades och PMI sjönk till 46,6. Det var den tredje månaden i rad med minskad aktivitet .
• Maj: Indexet steg något till 47,1, men låg fortfarande tydligt under 50-strecket .

För företag i Egypten innebär kombinationen av svagare kundefterfrågan och dyrare importerade insatsvaror ett dubbelt tryck: försäljningen försämras samtidigt som marginalerna pressas.

Experterna varnar för en global utbuds- och inflationschock

Internationella institutioner har i snabb takt sänkt sina tillväxtprognoser och betonat att störningarna inte längre kan betraktas som ett regionalt problem.

• IMF, april 2026: Tillväxten i MENAP-regionen – Mellanöstern, Nordafrika, Afghanistan och Pakistan – väntas bli 1,4 procent 2026. Det är en nedjustering med 2,3 procentenheter jämfört med prognosen från oktober 2025. IMF noterade samtidigt att Brentoljan hade stigit över 100 dollar per fat .
• Världsbanken, april 2026: Banken bedömde att stängningen av Hormuzsundet och förstörelsen av energi- och annan infrastruktur har ”stört marknader, ökat den finansiella volatiliteten och försvagat tillväxtutsikterna för 2026”. Tillväxten i regionen, exklusive Iran, väntas uppgå till endast 1,8 procent . Världsbanken räknar med särskilt stora BNP-fall 2026 i Irak på 8,6 procent, Kuwait på 6,4 procent och Qatar på 5,7 procent, eftersom länderna är beroende av kolväteexport via Hormuz .
• IEA, IMF och Världsbankens samordningsgrupp: Gruppen varnade för en av de största energibristkriserna i modern tid. Effekterna sprids till olja, gas, gödsel, livsmedel, turism och bredare leveranskedjor .
• FN, rapport från mitten av 2026: Konflikten har ”stoppat den globala desinflationstrenden” – alltså den tidigare nedgången i inflationstakten. I utvecklingsekonomier väntas inflationen accelerera från 4,2 till 5,2 procent när högre energi-, transport- och importkostnader slår igenom .
• ING, april 2026: Euroområdets PMI föll till 50,5 i mars från 51,9 i februari, den lägsta nivån på tio månader. Analysen drog slutsatsen att kriget har grusat förhoppningarna om ett snabbt tillväxtlyft, samtidigt som företagen rapporterade kraftigt stigande insatskostnader och en klart försämrad ekonomisk utsikt .

PMI-siffrorna berättar därmed en tydlig historia: en störning vid en global flaskhals har spridit sig från energimarknaden till fabriker, tjänsteföretag och statsbudgetar. Frankrikes tvärbromsning, Gulfens försvagade icke-oljesektorer och Egyptens och Kuwaits ihållande nedgång visar hur snabbt geopolitik kan förändra den ekonomiska bilden – och hur svårt det blir att få ned inflationen när både tillgångar och transporter fördyras.

Bakom siffrorna finns en kombination av geopolitisk osäkerhet, försiktigare kundutgifter och stigande insatskostnader. De högre kostnaderna är i sin tur direkt kopplade till krigets effekter på energipriserna .

Hormuzsundet har blivit chockens centrum

Den viktigaste spridningskanalen är Hormuzsundet, den smala sjöfartsleden mellan Persiska viken och Omanviken. Under normala förhållanden passerar omkring 20 procent av världens oljeleveranser där .

Efter mer än tio veckors störningar låg de dagliga fartygspassagerna fortfarande över 95 procent under nivåerna före konflikten. Mer än 1 550 kommersiella fartyg uppgavs vara strandsatta . Rederier har stoppat bokningar till Persiska viken, medan andra transporter har omdirigerats runt Godahoppsudden – en lösning som förlänger leveranstider och höjer frakt- och försäkringskostnaderna .

IMF har beskrivit utvecklingen som en chock som ”började regionalt men snart blev global” . Effekterna märks i energi, gödsel, metaller, livsmedel, turism och övriga leveranskedjor.

Gulfstaternas PMI viker

PwC:s Middle East Economy Watch konstaterar att PMI-mätningarna för mars och april visade försvagad aktivitet i den icke-oljerelaterade sektorn i samtliga fyra GCC-ekonomier som S&P Global bevakar, om än i olika omfattning . GCC är en förkortning för Gulf Cooperation Council, samarbetsrådet för sex Gulfstater.

Saudiarabien drabbades av den mest dramatiska omsvängningen. Landets PMI för den icke-oljerelaterade privata sektorn föll till 48,8 i mars från 56,1 i februari. Det var första gången på mer än fem år som indexet signalerade kontraktion . Samtidigt krympte BNP med 1,5 procent från kvartal till kvartal under första kvartalet, främst på grund av att oljeproduktionen och oljeverksamheten minskade med 7,2 procent . PMI återhämtade sig över 50-strecket i april, men marsutfallet visade hur känslig även den diversifierade delen av ekonomin är för en utbudsdriven kris .

Förenade Arabemiraten visade större motståndskraft. PMI sjönk till 52,9 i mars, den lägsta nivån på nästan tre år, men låg fortfarande över 50 och visade därmed fortsatt expansion . Motvind från störningar i leveranskedjor, geopolitik och kostnader bestod även i april och maj. I maj steg indexet till 52,6 från 52,1 i april .

Kuwait fick däremot se en omedelbar och kraftig nedgång. PMI rasade från 54,5 i februari till 46,3 i mars – första gången på 19 månader som indexet hamnade i kontraktion. Nivån låg kvar på 46,3 i april, vilket pekade på en mer etablerad nedgång, innan tecken på en viss lättnad syntes i maj . Qatar signalerade också fortsatt kontraktion i april .

Egyptens nedgång fördjupas

Egypten, som är en stor energiimportör, har varit särskilt utsatt när bränsle- och råvarupriserna stigit. Landets PMI för den icke-oljerelaterade privata sektorn har legat under 50 under hela konfliktperioden:

• Mars: PMI föll till 48,0, den lägsta nivån på närmare två år. Högre insatskostnader och svagare efterfrågan pressade företagen, samtidigt som inflationen i insatskostnader ökade i den snabbaste takten på 18 månader. Högre bränslepriser och en starkare amerikansk dollar bidrog .
• April: Nedgången fördjupades och PMI sjönk till 46,6. Det var den tredje månaden i rad med minskad aktivitet .
• Maj: Indexet steg något till 47,1, men låg fortfarande tydligt under 50-strecket .

För företag i Egypten innebär kombinationen av svagare kundefterfrågan och dyrare importerade insatsvaror ett dubbelt tryck: försäljningen försämras samtidigt som marginalerna pressas.

Experterna varnar för en global utbuds- och inflationschock

Internationella institutioner har i snabb takt sänkt sina tillväxtprognoser och betonat att störningarna inte längre kan betraktas som ett regionalt problem.

• IMF, april 2026: Tillväxten i MENAP-regionen – Mellanöstern, Nordafrika, Afghanistan och Pakistan – väntas bli 1,4 procent 2026. Det är en nedjustering med 2,3 procentenheter jämfört med prognosen från oktober 2025. IMF noterade samtidigt att Brentoljan hade stigit över 100 dollar per fat .
• Världsbanken, april 2026: Banken bedömde att stängningen av Hormuzsundet och förstörelsen av energi- och annan infrastruktur har ”stört marknader, ökat den finansiella volatiliteten och försvagat tillväxtutsikterna för 2026”. Tillväxten i regionen, exklusive Iran, väntas uppgå till endast 1,8 procent . Världsbanken räknar med särskilt stora BNP-fall 2026 i Irak på 8,6 procent, Kuwait på 6,4 procent och Qatar på 5,7 procent, eftersom länderna är beroende av kolväteexport via Hormuz .
• IEA, IMF och Världsbankens samordningsgrupp: Gruppen varnade för en av de största energibristkriserna i modern tid. Effekterna sprids till olja, gas, gödsel, livsmedel, turism och bredare leveranskedjor .
• FN, rapport från mitten av 2026: Konflikten har ”stoppat den globala desinflationstrenden” – alltså den tidigare nedgången i inflationstakten. I utvecklingsekonomier väntas inflationen accelerera från 4,2 till 5,2 procent när högre energi-, transport- och importkostnader slår igenom .
• ING, april 2026: Euroområdets PMI föll till 50,5 i mars från 51,9 i februari, den lägsta nivån på tio månader. Analysen drog slutsatsen att kriget har grusat förhoppningarna om ett snabbt tillväxtlyft, samtidigt som företagen rapporterade kraftigt stigande insatskostnader och en klart försämrad ekonomisk utsikt .

PMI-siffrorna berättar därmed en tydlig historia: en störning vid en global flaskhals har spridit sig från energimarknaden till fabriker, tjänsteföretag och statsbudgetar. Frankrikes tvärbromsning, Gulfens försvagade icke-oljesektorer och Egyptens och Kuwaits ihållande nedgång visar hur snabbt geopolitik kan förändra den ekonomiska bilden – och hur svårt det blir att få ned inflationen när både tillgångar och transporter fördyras.