ISW bedömde den 22 juli att Kreml samtidigt bygger upp den legala och organisatoriska ramen för att utlysa mobilisering och införa krigslagar . Samma dag noterade ISW att Rysslands nationalgarde (Rosgvardia) skriver om sina civilförsvarsregler för att kunna hantera potentiella inhemska oroligheter efter ett mobiliseringsbesked . ISW drog specifikt slutsatsen att Kreml ”förbereder sig för eventuella civila oroligheter i Ryssland till följd av mobilisering“ .
Den 4 augusti 2026 rapporterade Ukrainas utrikesunderrättelsetjänst att guvernören i Moskvaregionen hade utökat befogenheterna för lokala värnpliktskontor – ett konkret administrativt steg mot mobiliseringsberedskap .
Nedgången i frivilliga värvningar är dramatisk och väldokumenterad:
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har utfärdat en serie allt allvarligare varningar baserade på ukrainsk underrättelsetjänst:
Zelenskyjs data visar att de ryska förlusterna 2026 (225 500) redan i slutet av juli överskrider antalet nyrekryteringar (221 000) . ISW:s kampanjbedömning den 25 juli bekräftade att Ryssland fortsätter förbereda sig för ”ofrivilliga reservistsammankallningar” mitt under ”svindlande höga stridsförluster”, och även förbereder sig för att ta emot cirka 30 000 nya nordkoreanska soldater .
Västerländska experter påpekar att Rysslands underliggande demografiska kris, ihållande förluster på 800–1 000+ per dag och växande ekonomiskt tryck gör frivillig rekrytering allt mer ohållbar . ISW observerade att ryska myndigheter i allt högre grad övergår till tvångsmässiga hemliga mobiliseringsförsök i takt med att rekryteringen minskar, bland annat genom att kräva att medelstora och stora företag i vissa regioner (till exempel Rjazan oblast) väljer ut anställda som ska skriva kontrakt .
Den 29 juli 2026 förnekade Kremltjänstemän att en mobilisering förbereds. Dmitrij Medvedev avfärdade offentligt rapporterna som ”falska provokationer och ukrainsk propaganda” som syftar till att destabilisera Ryssland inför valet i september . ISW bedömde att detta förnekande var avsett ”att lugna växande offentlig oro och möjligen signalera Putins önskan att fortsätta frivilligrekrytering så länge som möjligt” .
Oberoende ryska medier rapporterade att ”alla pratar om det, men Moskva insisterar på att det inte kommer att hända”, och noterade att propagandister aktivt förnekar mobiliseringsplaner samtidigt som vanliga medborgare undersöker hur de kan lämna landet .
Flera källor – ukrainsk underrättelsetjänst, oberoende ryska medier (Meduza, iStories) och västerländska analytiker – pekar mot samma tidsplan: en mobiliseringsvåg skulle inledas efter parlamentsvalet i september 2026, troligen redan i oktober . Logiken är att Kreml vill undvika de politiska efterdyningarna av en impopulär mobilisering före ett kontrollerat val. Enligt ryske analytikern och historikern Sergej Lukasjevskij ”är det mycket stor sannolikhet att en begränsad mobilisering inleds efter det elektorala evenemanget” .
Uppskattningarna av den potentiella omfattningen varierar från 300 000 till 500 000 soldater. Zelenskyj nämnde den övre gränsen 500 000, medan andra påpekar att siffran kan justeras utifrån situationen på slagfältet .
ISW betonar att mobilisering fortfarande är ”ett mycket personligt beslut för Putin som är beroende av hans personliga uppfattning om situationen på slagfältet och hans uppfattning om Kremls stabilitet och integritet” . Det är ”fortfarande oklart om eller hur Putin kommer att besluta sig för att genomföra mobilisering” .