NOAA varnar för en mycket stark El Niño vintern 2026–2027

NOAA, USA:s nationella väder- och klimattjänst, beskriver i sin prognos från augusti 2026 en snabbt förstärkande El Niño. Bedömningen är att sannolikheten överstiger 90 procent för att fenomenet når kategorin ”mycket starkt” under hösten och vintern på norra halvklotet 2026–2027. Samtidigt bedöms sannolikheten vara 97 procent för att El Niño består till tidig vår 2027.

Det är en tydlig säsongssignal – men inte ett bekräftat rekord och inte en garanti för att havstemperaturen når över 3 °C. NOAA:s officiella prognos ger perioden oktober–december 2026 69 procents sannolikhet för en historisk händelse som överträffar styrkan hos tidigare El Niño-fenomen sedan 1950, enligt myndighetens tremånadersindex för havet.

Vad NOAA faktiskt förutspår

El Niño pågår redan. Havsytan är varmare än normalt i centrala och östra delar av det ekvatoriella Stilla havet, och NOAA rapporterade i augusti avvikelser på över 2,0 °C i det östra ekvatorområdet.

Prognosen är att fenomenet fortsätter att förstärkas fram till slutet av 2026 och sedan dröjer sig kvar till tidig vår 2027. Det är viktigt att skilja mellan styrkekategorin ”mycket stark” och en viss temperaturtopp. Kategorin är en sannolikhetsbedömning – inte ett löfte om att temperaturen passerar 3 °C.

I tidigare NOAA-material låg sannolikheten för en mycket stark El Niño under oktober–december på 81 procent. Den nyare augustiprognosen höjer sannolikheten för den bredare höst- och vintersäsongen till över 90 procent. Prognoserna uppdateras när nya observationer och modellkörningar blir tillgängliga, så den senaste officiella prognosen väger tyngst.

Den tydligaste signalen i Nordamerika: blötare söder och varmare norr

El Niño påverkar Stilla havets jetström – ett snabbt luftflöde högt upp i atmosfären – och därmed också var stormar rör sig över Nordamerika. Det historiska mönstret brukar öka sannolikheten för blötare förhållanden i södra USA och delar av västra USA, medan många nordliga områden tenderar att bli varmare och torrare än normalt.

Bland de sju starkaste El Niño-händelserna sedan 1950 var nederbörden särskilt ofta över det normala längs USA:s västkust och i de södra delarna av landet, inklusive sydöstra USA. Det handlar dock om en säsongsmässig tendens – inte om att varje storm eller varje månad följer samma mönster.

Mer regn betyder inte automatiskt mer snö

En stormigare och blötare vinter kan ge stora mängder snö i bergsområden i exempelvis Kalifornien, Utah och Colorado, så länge temperaturen är tillräckligt låg. Men nederbörd och snöfall är två olika prognoser.

Varmare luft kan göra att snö på låg och medelhög höjd övergår i regn. Temperaturen i ett enskilt oväder avgör ofta om nederbörden faller som snö, regn eller en blandning av båda.

Kartan som pekar mot mer snö än normalt i sydvästra USA och mindre snö i de nordliga delarna av USA och stora delar av Kanada kommer från OpenSnow – inte från NOAA:s officiella prognos. NOAA:s historiska sammanställningar visar samtidigt minskat snöfall i flera nordliga regioner under El Niño, bland annat delar av Klippiga bergen i norr, nordvästra USA och västra Kanada.

Den mest försiktiga tolkningen är därför en regional tendens för snöfallet, inte ett säkert besked för en viss delstat, skidort eller stad.

Kalifornien kan få både vattennytta och översvämningsrisk

En stark El Niño kan gynna en aktivare stormbana mot södra och västra USA. Historiska NOAA-analyser kopplar El Niño-år till fler dagar med mycket kraftig nederbörd och höga vattenflöden i västra USA, särskilt i sydväst.

För Kalifornien kan det innebära välbehövlig nederbörd och ett större snötäcke i höglänta områden. Men samma väderläge kan också öka risken för skyfall, snabb avrinning, jordskred och översvämningar – särskilt om stormarna är varma eller kommer tätt.

Kustsamhällen kan dessutom utsättas för en kombination av kraftigt regn, högt vattenstånd och stora vågor. Det är förhöjda risker, inte en prognos för att en viss så kallad atmosfärisk flod eller kustöversvämning faktiskt kommer att inträffa. Säsongsprognoser kan inte identifiera enskilda stormar flera månader i förväg.

Kan en försvagad polarvirvel förändra bilden?

En försvagad eller störd polarvirvel skulle kunna ge tillfälliga köldutbrott i delar av Nordamerika. Sådana utbrott kan under dagar eller veckor tillfälligt övertrumfa den övergripande El Niño-signalen om en varmare nordlig del av USA.

Men NOAA:s El Niño-prognos slår inte fast att en störning i polarvirveln kommer att inträffa. El Niño bestämmer inte heller på egen hand när en sådan störning skulle ske eller hur kraftig den skulle bli.

Det praktiska resultatet är att en region kan få en varm vinter i genomsnitt och ändå uppleva skarpa köldknäppar. En säsongsprognos ska därför inte läsas som en dag-för-dag-prognos.

Globala följder är möjliga – men landspecifika påståenden kräver försiktighet

El Niño påverkar ofta nederbördsmönster långt utanför Nordamerika. NOAA pekar på minskad nederbörd över Indonesien och norra Sydamerika samt ökad nederbörd i sydöstra Sydamerika, östra ekvatorialafrika och södra USA som några av de mer tillförlitliga globala sambanden.

Det underlag som har granskats här räcker däremot inte för att slå fast att regnperioden tar slut tidigt i Vietnam eller att bestämda torkförhållanden uppstår i Panama, Etiopien och Indien under 2026–2027. Lokala monsunmönster, vilken årstid som analyseras och El Niño-händelsens exakta utformning spelar stor roll.

Samma försiktighet gäller den atlantiska orkansäsongen. El Niño kan öka vindskjuvningen högt upp i atmosfären över tropiska Atlanten, vilket ofta hämmar utvecklingen av tropiska cykloner. Men orkanaktiviteten påverkas också av havstemperaturer, luftfuktighet, afrikanska östvågor och andra faktorer. En stark El Niño är därför en hämmande faktor – inte en garanti för en lugn säsong.

Slutsats

Det samlade underlaget ger ett tydligt säsongsbudskap: vintern 2026–2027 väntas präglas av en mycket stark El Niño som består till tidig vår, med ökade odds för blötare förhållanden i södra och västra USA samt varmare väder i stora delar av den norra delen av landet.

De viktigaste reservationerna är lika tydliga. NOAA har ännu inte bekräftat ett rekordfenomen eller en temperaturtopp över 3 °C. Snöfallet kommer att bero på höjd och temperatur, en polarvirvelstörning är inte fastställd och de mest detaljerade påståendena om global torka och förändrade regnperioder är osäkra.

Kalifornien kan därför få både värdefull nederbörd i bergen och större risk för översvämningar och kustskador om varma, fuktiga stormar utvecklas.